Lawline svarar
Hej och tack för din fråga!
Den gärning som du vidtar om du skulle försälja din bekantas tillhörighet är kriminaliserad, straffbelagd, enligt 10 kap. 4 § Brottsbalken (BrB) (https://lagen.nu/1962:700) som olovligt förfogande. Det skall inledningsvis sägas att du (lovligt) har saken i din ensamma besittning (inte sambesittning med din bekanta, enär godset får antas vara dig anförtrott, vilket utesluter ägaren såsom besittare) – dvs. du har ett faktiskt innehav av och en direkt kontroll över objektet, med möjlighet att råda över detsamma. Detta utgör ett av rekvisiten i straffbudet: med olovligt förfogande avses gärningar varigenom någon med egendom som denne har i sin besittning – men vartill annan har äganderätt – förfar på ett sådant sätt att den senare därmed berövas sin rätt, t.ex. genom att egendomen frånhänds (säljs etc.) Att märka är att brottet olovligt förfogande inte kräver att ekonomisk skada eller förmögenhetsöverföring uppstått till följd av gärningen - vilket är fallet vid t.ex. förskingring enligt 10:1 BrB - varför du kommer att ådra dig ansvar för olaga förfogande även om du säkert skulle vilja invända att du sålt egendomen för att reglera skuldförhållandet er emellan, att ”prestationerna utjämnats” och således ingen gått förlustig (ekonomisk skada ej uppstått). Detta är alltså irrelevant: kriminaliseringen av gärningar som ”olovliga förfoganden” har som skyddsobjekt själva äganderätten, inte det potentiella värdet av densamma, och det är alltså den vars äganderätt utsläcks som står skyddad under lagrummet - oavsett hur orätt du tycker att densamme gjort dig.
Jag hoppas ni snart kan reglera skulden er emellan genom att du återfår dina utlånade pengar!
Vänligen
