Särkullsbarn rätt till laglott och i vissa fall efterarv

Question

Hej,
Min far gick bort nyligen och eftersom han var omgift utan några gemensamma barn med den nya frun, dock var sitt särkullbarn (jag, svärsyster), undrar jag hur arvsfördelningen blir. Han och den nya hustrun hade tillsammans införskaffat ett hus. Hon var hela tiden arbetslös och min far var konst handlare/samlare och har däför lämnat efter sig en förmögenhet i form av diverse konstverk. Det är uppenbart att all konst är förvärvad av min far men kan den räknas som enskild egendom eller ingår konstsamligen i giftorätssgodset? Det finns inget äktenskapsförord. Den nya frun har visat oss ett testamente som hon har haft i sin ägo. Testamentet beskriver hela min fars egendom (konst,hus etc) och förklarar att allt skall gå till frun vid hans bortgång. Då testamentet går emot vad min far sagt till oss tidigare plus att det innehåller ett sakfel (kan inte bevisas), så betvivlar jag dess äkthet. Hur mycket kan jag ärva om jag inte bestrider äktheten men vill ha laglotten? Får jag 25% av huset och 50% av konstsamlingen? Och vad händer efter att frun dött? Får jag resterande 25% av huset och 50% av konstsamligen?

Answer 1

Hej!

Eftersom din far var gift vid sin bortgång ska för det första en bodelning mellan hans dödsbo och den efterlevande maken ske (23 kap. 1 § 2 st. Ärvdabalken (ÄB), 9 kap. 1 § 1 st. Äktenskapsbalken (ÄktB)).

Vid bodelningen ska makarnas giftorättsgods ingå (10 kap. 1 § ÄktB). All egendom som inte genom äktenskapsförord eller på grund av villkor i gåva, arv eller testamente utgör enskild egendom utgör giftorättsgods och ska därför ingå i bodelningen (7 kap. 1 & 2 §§ ÄktB). Som jag förstår din fråga har han inte fått något av sin egendom på detta sätt och något äktenskapsförord finns inte, vilket då innebär att all hans egendom utgör giftorättsgods och ska ingå i bodelningen. Vid bodelningen ska från vardera makens tillgångar vardera makens skulder avräknas. De värden som sen återstår på var sida ska läggas samman för att sedan delas lika mellan makarna (11 kap. 3 § ÄktB).

Det är vad din far (eller rättare sagt din fars dödsbo) har efter denna bodelning som utgör kvarlåtenskapen. Enligt 2 kap. 1 § ÄB är det i första hand arvlåtarens barn som ärver. Dessa kallas bröstarvingar. Som jag förstår din fråga är du din fars enda barn, vilket betyder att det egentligen bara är du som är arvsberättigad. En bröstarvinge från ett tidigare förhållande (i detta fall du) kallas särkullbarn. Enligt 3 kap. 1 § 1 st. ÄB ärver den efterlevande maken före gemensamma barn, medan särkullbarn har rätt att få ut sitt arv redan vid den förälderns (dvs. den förste makens) bortgång. Är det då så att arvlåtaren och den efterlevande maken inte har några gemensamma bröstarvingar tillfaller hela kvarlåtenskapen arvlåtarens särkullbarn. Eftersom detta är situationen i ditt fall är det enligt den legala arvsordningen du som ska ärva all din fars kvarlåtenskap.

Men en arvlåtare kan sätta den legala arvsordningen ur spel genom att i ett testamente föreskriva hur kvarlåtenskapen ska fördelas. Är testamentet korrekt upprättat gäller alltså det istället för den legala arvsordningen (se 10 kap., 13 kap. & 14 kap. ÄB ang. formkraven, testamentes ogiltighet samt klander av testamente). En arvslåtare/testator kan dock inte testamentera bort hela sin kvarlåtenskap om det finns bröstarvingar. Bröstarvingar har alltid rätt att utfå sin laglott, vilken är 50 % av arvslotten. I ditt fall är din arvslott 100 %, vilket innebär att din laglott är 50 % av kvarlåtenskapen (7 kap. 1 § ÄB).

Laglotten utfås inte per automatik utan du som bröstarvinge måste begära jämkning av testamentet inom sex månader från det att du blev delgiven testamentet (7 kap. 3 § ÄB). Du kan antingen rikta dig med ditt laglottsanspråk direkt till den efterlevande maken, som i ditt fall också är testamentstagaren, eller så kan du väcka talan mot den efterlevande maken. Ett anspråk på att utfå sin laglott är ett anspråk på att utfå ett visst värde av kvarlåtenskapen. Däremot kan du som laglottsberättigad inte begära att utfå viss egendom.

De 50 % som återstår av din fars kvarlåtenskap får den efterlevande maken i enlighet med testamentet. Huruvida du kommer ha någon rätt att ärva henne vid hennes bortgång är beroende av vad som står i testamentet. Har din far testamenterat sin kvarlåtenskap till den efterlevande maken med ”full äganderätt” har du vid hennes bortgång ingen rätt till s.k. efterarv. Det betyder att då den efterlevande maken senare går bort är det de som är arvsberättigade efter henne som kommer att ärva hennes kvarlåtenskap. Så länge hon inte upprättar ett testamente till förmån för dig kommer alltså du inte att kunna ärva något av hennes kvarlåtenskap, även om den till största del skulle bestå utav den egendom hon fick enligt testamentet från din far.

Om din far i testamentet däremot har förordnat om efterarv efter den efterlevande maken, utan att precisera vem som ska ha rätt till efterarvet, finns det en tolkningsregel i 12 kap. 1 § ÄB. Denna regel säger att reglerna om efterarv i 3 kap. ÄB ska tillämpas vid den efterlevande makens bortgång. Detta innebär att de 50 % av kvarlåtenskapen som den efterlevande maken får på grund av testamentet innehas av henne med fri förfoganderätt. Vid den efterlevande makens bortgång kommer du då att ärva den kvotdel av hennes kvarlåtenskap som hon innehade med fri förfoganderätt. För att räkna ut denna tar man det värde hon fick genom testamentet från din far och delar detta värde med det sammanlagda värdet av all hennes egendom, som utgörs av det värde hon fick efter bodelningen, värdet av eventuell enskild egendom samt värdet hon fick genom testamentet.

Så för att sammanfatta, du har som bröstarvinge rätt att utfå din laglott som utgör 50 % av värdet av din fars kvarlåtenskap, dvs. 50 % av värdet av den egendom som finns kvar efter att bodelning med den efterlevande maken skett. För att du ska ha rätt till din laglott måste du begära jämkning av testamentet inom sex månader från att du blev delgiven testamentet.

Länk till ÄB: https://lagen.nu/1958:637
Länk till ÄktB: https://lagen.nu/1987:230

Med vänlig hälsning