Lawline svarar
Hej!
En gåva från en fader till sin son kan utgöra förskott på arv. Ärvdabalkens sjätte kapitel, 1 § (http://www.lagen.nu/1958:637#K6) reglerar detta. Där sägs att en gåva skall räknas som förskott på arv såvida inte ”annat föreskrivits” eller med hänsyn till omständigheterna måste ha avsetts att gåvan inte skulle utgöra förskott.
Om din fars avsikt inte har varit att ge ett förskott på arv är gåvorna således inte sådant. Det föreligger dock en presumtion om att gåvorna är förskott på arv, vilket innebär att du måste bevisa att detta inte varit din fars åsikt. Med detta sagt, finns det dock en annan regel som antagligen är tillämplig i denna situation. Denna återfinns i 2 §, ärvdabalken, sjätte kapitlet. Där stadgas att avräkning ej skall äga rum för ”sedvanliga skänker vilkas värde värde ej står i missförhållande till givarens villkor”. Detta innebär i princip att ”smågåvor” som inte kan anses som oskäliga i jämförelse med din fars övriga ekonomiska förhållanden inte skall ses som förskott på arv.
De gåvor din far givit dig låter som att de kan ses som ”smågåvor”. Med stor sannolikhet utgör dom inte förskott på arv.
När det gäller gåvorna till din son så gäller att de skall räknas som förskott på arv endast om detta har föreskrivits eller på grund av omständigheterna måste ha varit din fars åsikt. Bevisbördan är alltså den omvända, det antas att det inte rör sig om ett förskott på arv. Även här är min bedömning att det med stor sannolikhet inte rör sig om förskott på arv.
Även om situationen som du beskriver den verkar tämligen klar, är det väldigt svårt för mig att ge ett definitivt svar på din fråga. Sammanfattningsvis kan man säga att det verkar som att varken gåvorna till dig eller din son utgör förskott på arv i lagens mening. Följden av detta blir att gåvorna helt skall bortses från vid bodelning och arvsskifte. Din bror har inte rätt till ersättning.
Jag hoppas att du har fått svar på din fråga.
Med vänlig hälsning
