Överflyttning av vårdnaden

Question

Finns det någon lag som styrker att man inte kan ändra vårdndsform efter ett visst antal år? Min dotter är 14 år snart. Jag har haft ensamvårdnad om henne tills för ett par år sen. Då det beslöts ett gemensam vårdnad på prov. Interimistiskt beslut. Dottern vill bo hos mig. Hon har sin trygghet här, alla sina vänner mm. Trotts detta går hennes pappa emot hennes vilja och vill att hon ska flytta till honom. Detta har pågått i flera år. Han har även tagit henne till skolan där. Hennes pappa flyttade långt ifrån oss. Han flyttade till en provanställning. Som han inte fick behålla. Hans tjej sa upp sin fasta tjänst här i stan. (deras ända trygghet).

Min fråga är: Är det möjligt att han kan få gemensam vårdnad om våran dotter fast han flyttat i från hans dotter. Finns det inte någon lag som kan förbjuda att rycka upp ett barns trygghet. Det är ju bara 4 år kvar tills hon är myndig....
Han trakasserar oss och gör både henne och mig illa till mods. Han ringer aldrig hans dotter mer än när hon ska komma till honom. Då blir det bråk om hur hon ska åka. Jag har tagit hjälp av ett ombud för att min dotter ska kunna åka till sin pappa och vilken väg som är den bästa för henne. Men han går även emot det brevet.
Snälla kan ni hjälpa mig med dessa frågor. Mvh Sophie

Answer 1

Hej Sophie!

Vårdnadsfrågor behandlas juridiskt sett i 6 kapitlet Föräldrabalken, som du hittar http://www.lagen.nu/1949:381. Det finns ingen paragraf som uttryckligen anger några exakta tidsgränser för ändring av vårdnadsform. Ett vårdnadsbeslut ska istället baseras på vad som anses som barnets bästa med beaktande av samtliga omständigheter som kan inverka på barnets situation.

I 6 kap. 20 § FB stadgas att ett interimistiskt beslut när som helst kan ändras av rätten. Du har anfört ett antal omständigheter som talar för att du även fortsättningsvis skulle få behålla ensamvårdnad. Du kan påtala dessa omständigheter för rätten för att få det interimistiska beslutet omprövat. Jag går igenom några aspekter som är av särskild vikt vid en sådan prövning.

Enligt 6 kap. 2 b § FB ska man i ett vårdnadsbeslut fästa vikt vid barnets vilja med beaktande av barnets ålder och mognad. En sorts ”magisk gräns” är 12 år, då barn generellt anses tillräckligt mogna för att rätten ska fästa större vikt vid dess vilja. Alltså, om din dotter är ”normalmogen” för sin ålder och dessutom är av bestämd vilja att du ska ha vårdnaden, så ska rätten ta stor hänsyn till detta.

I 6 kap. 5 § FB stadgas att rätten kan besluta om gemensam vårdnad trots att en av föräldrarna motsätter sig det. Gemensam vårdnad anses som det bästa för barnet om inte särskilda skäl talar däremot. Om en av föräldrarna visat upp svårigheter att samarbeta med den andra föräldern angående utövandet av vårdnaden är det ett starkt skäl för ensamvårdnad. Vidare har i tidigare fall den förälder som antas bäst kunna främja ett nära och gott umgänge mellan barnet och den andra föräldern ansetts som en mer lämplig vårdnadshavare. Att barnets pappa har trakasserat dig och barnet, samt att du har tagit hjälp av ett ombud verkar tala för stora samarbetssvårigheter från pappans sida.

De övriga omständigheter som du angett kan också spela in i bedömningen. Om sociala och ekonomiska problem finns i pappans hem så förstärker förstås även det skälen för ensamvårdnad. Att dottern, vad jag förstår, ryckts upp ur sin hemmiljö är även det förstärkande, men den faktorn minskar dock med barnets ökande ålder.

En helhetsbedömning av ert fall måste alltså göras av rätten. Vid det interimistiska beslutet om gemensam vårdnad hade rätten ansett att skäl fanns att pappan skulle vara en lämplig vårdnadshavare. Du får åberopa de omständigheter som nu i efterhand talar emot detta, jag hoppas att jag i alla fall kunnat ge dig viss ledning i dessa frågor.

Med vänlig hälsning