FrågaSTRAFFRÄTTPåföljder31/05/2012

Nödvärnsrätt mot kränkande poliser eller kränkningen förmildrande omständighet vid straffmätningen?

Hej! Min dotter var berusad och blev omhändertagen av polis i Stockholms tunnelbana. När hon skulle låsas in (av två manliga och två kvinnliga poliser) blev hon helt avklädd. När en av de manliga poliserna bryskt slet av henne BH:n reagerade hon med att slå ut med armarna. Ena handen träffade en av de kvinnliga poliserna i ansiktet. Nu är min dotter åtalad för "våld mot tjänsteman". Min fråga är: Brukar rätten räkna det som en förmildrande omständighet att "våldet" inträffade när min dotter utsattes för en väldigt kränkande handling?

Lawline svarar

Hej! Tack för din fråga. Varje svensk medborgare erhåller genom Regeringsformen 2 kap. 6 § ett grundlagsskydd gentemot påtvingade kroppsliga ingrepp, kroppsvisitation m.m. som vidtas av det allmänna. Kroppsvisitation och -besiktning är integritetskränkande åtgärder vars genomförande innebär en begränsning av detta rättighetsskydd enligt 6 § och som, jämförd med 20–24 §§, därför kräver lagstöd för att få realiseras. Sådana begränsningar föreligger i stor utsträckning. Tillåtligheten av polisens handlande i samband med ett polisiärt ingripande regleras bl.a. i Polislagen, PolL, (https://lagen.nu/1984:387). I din dotters fall torde även Lag om omhändertagande av berusade personer m.m., LOB, (https://lagen.nu/1976:511) ägt tillämplighet, därtill Häkteslagen (https://lagen.nu/2010:611) samt Rättegångsbalken, RB, (https://lagen.nu/1942:740) och Brottsbalken, BrB, (https://lagen.nu/1962:700). Konkreta bestämmelser som aktualiserats vid din dotters omhändertagande anges löpande i texten nedan. Utmärkande för omhändertaganden av berusade personer är att i den situationen de polisiära åtgärderna motiveras av att individen anses ha ett utpräglat skydds- eller vårdbehov. I propositionen till lagstiftningen om omhändertagande av berusade personer, sedermera LOB, (prop. 1975/76: 113 s. 82 ff) uttalades att ”det primära syftet [är] att tillgodose [den berusades] egna intressen, dvs. att han får möjlighet till adekvat vård och hindras från att förvärra sitt tillstånd”. Idealiskt sett ska de omhändertagna föras till vårdinrättning eller tillnyktringsenhet och där ställas under medicinsk övervakning medan tillnyktring sker. Så sker dock endast i obetydlig omfattning och praxis är fortfarande att den omhändertagne istället förs till häkte och där underställs regelbunden tillsyn av polisman i den ordning som fastslås i LOB samt Rikspolisstyrelsens föreskrifter och allmänna råd (FAP 023-1). Jag finner inte skäl att betvivla att din dotter utsatts för ett omhändertagande på basis av att hon inte ansetts kunna ta vård om eller utgjort en fara för sig själv. Jag utgår därför i det följande från att själva omhändertagandet skett under uppfyllande av LOB:s skyddssyften och att anmärkningarna endast avser vad som utspelade sig då hon i egenskap av omhändertagen enligt LOB kom att kroppsvisiteras eller- besiktigas vid ankomsten till arresten. Vad angår själva behandlingen i arresten anges i prop. 1975/76:113 s.19 ff att för fyllerister som tas om hand i polisarrest följer vissa allmänna regler av bestämmelserna i lagen (1958: 213) om behandlingen av häktade och anhållna m. fl. [sedan 1 april 2011 gäller Häkteslagen (2010:611)]. Dessa avser visserligen i främsta rummet personkategorierna häktade, anhållna eller gripna; enligt 1 kap. 3 § häkteslagen skall de emellertid i tillämpliga delar lända till efterrättelse även då någon är intagen för förvar t.ex. p.g.a. fylleri (Prop. 2009/10:135 Bilaga 4 s. 277). Med stöd av häkteslagen kan alltså kroppsvisitering och kroppsbesiktning ske av den som tagits till polisarrest med stöd av LOB. Utgångspunkten för bedömningen av vilken slags handling som generellt utgör en legal kroppsvisitation finns i RB 28 kap. 11 § st. 3, vilken genom prop. 1993/94:24 försetts med en legaldefinition: ”med kroppsvisitation avses en undersökning av kläder och annat som någon bär på sig samt av väskor, paket och andra föremål som någon har med sig”. Denna är vägledande för förståelsen av begreppet även när det förekommer utanför RB, således även vid tillämpning av t.ex., som här är fallet, häkteslagen (28 kap. 15 § RB). Villkoren för att få vidta en tvångsåtgärd i form av kroppsvisitation eller kroppsbesiktning skiljer sig åt lagar emellan. För visitation eller besiktning t.ex. för brottsutredande ändamål gäller enligt BrB 28 kap. 11-12 §§ särskilda förutsättningar. Den visitering eller besiktning som nu aktualiserats har skett av säkerhets- och ordningsskäl i det legitima syftet att förhindra att vapen, narkotika etc. tas in på den institution där omhändertagandet ska ombesörjas. Detta regleras i 4 kap. häkteslagen. Vad angår kroppsvisitation är det huvudregel att detta skall ske vid intagning i arrest eller anstalt (4 kap. 2 §): när någon berövats friheten ska denne senast vid ankomsten till förvaringslokalen visiteras eller besiktigas för eftersökande av otillåtna föremål, om det inte är uppenbart obehövligt. I övrigt får han eller hon enligt 4 kap. 3 § häkteslagen visiteras eller besiktigas för eftersökande av otillåtna föremål bl.a. om det finns anledning att anta att ett sådant föremål kommer att anträffas på honom eller henne. För att ordningen och säkerheten på förvaringsplatsen ska säkerställas och för att den omhändertagne inte ska skada sig själv eller annan måste således i allmänhet slips, livrem, hängslen, tändstickor, cigaretter och liknande föremål tas ifrån honom. Viktigt att understryka i din dotters fall är att – oaktat hon stått föremål för en visitation eller besiktning som motiverats ur ordnings- och säkerhetssynpunkt – det givetvis finns rutiner för polisen att efterkomma för hur visiterings- eller besiktningsförfarandet ska gå till. Jag ska i det följande inlåta mig på bedömningen av om de faktiska åtgärder som vidtogs – som innebar att din dotter inför fyra poliser, varav två män, avkläddes helt naken – var proportionerliga eller att bedöma som ”åsidosättande av vad som gäller för uppdraget” och ytterst ett tjänstefel enligt BrB 17:1. I enlighet med definitionen i RB 28 kap. 11 § kan ju vid en kroppsvisitation kläder behöva undersökas, och den intagne avkrävas att ta av dessa för att så ska kunna ske. Vad som kan noteras här är dock att en visitation som innebär att kläderna tas av innan de undersöks anses mer ingripande än då kläderna får behållas på (se prop. 2003/04:3 s. 27 ff) – och då skall åtminstone den intagne åtminstone inte behöva stå naken i tjänstemannens åsyn. Jag har det generellt svårt att förstå hur förfarandet som din dotter utsattes för har motiverats. Tydliga skäl måste anges för att legitimera den sortens tvångsåtgärd, och vid sidan av detta är kravet på diskretion och insynsskydd för att värna den intagnes personliga integritet ovillkorligt. Vad som framstår som särskilt anmärkningsvärt i din dotters fall är att hon avklätts av bl.a. två manliga poliser, emedan det i häkteslagen 4 kap. 7 § uttryckligen stadgas att varken visitation eller besiktning får utföras eller bevittnas av någon av motsatt kön som inte är läkare eller legitimerad sjuksköterska (med vissa undantag som jag inte finner tillämpliga här). Gemensamt för all behörig myndighetsutövning är att den ska vara grundad på lag eller annan författning; missbruk av myndighet råder då gällande regler inte efterlevs. Av dessa skäl har jag svårt att se att det utgör behörig utövning av polismyndighet att slita av en kvinna hennes underkläder i samband med ett LOB-omhändertagande. Ansågs din dotters kläder böra undersökas efter avklädning borde istället, för myndighetens behöriga utövande, detta ha skett i enbart de kvinnliga polisernas närvaro och i övrigt med hänsyn till de allmäna föreskrifter om de intagnas människovärde, respekt och integritet som uppställs i 1 kap. 4-6 §§ LOB. Så har inte skett och i min mening framstår det följaktligen, förutsatt att uppsåt eller oaktsamhet kan fastslås, som icke otroligt att ansvar för tjänstefel kan utkrävas. Du frågar om det, sedan din dotter kommit att åtalas för våld mot tjänsteman enligt BrB 17 kap. 1 §, kan hållas för sannolikt att rätten som en förmildrande omständighet kommer fästa avseende vid det faktum att hennes våldshandling föranletts av den kränkande behandlingen från polisens sida. Detta är en bedömning som domstolen gör i det moment i rättsprocessen då brott fastställts och den s.k. straffmätningen tar vid för att bestämma påföljd. Det synes dock möjligt att rättsprocessen inte ens behöver nå dit i den meningen det kan tänkas att din dotter kan åberopa nöd eller en rätt till nödvärn enligt BrB 24 kap. 1 och 4 §§. I det läget kommer hennes handling inte konstituera brott och ansvarfrihet inträda – och påföljd ska då givetvis inte utdömas. Enligt BrB 24 kap. 1 § föreligger nödvärnsrätt bl.a. mot ett påbörjat eller överhängande brottsligt angrepp på person eller egendom i syfte att avvärja detta. Det brottsliga angreppet skulle i din dotters läge kunna utgöra tjänstefelet att klä av din dotter i närvaro av de manliga poliserna, varför hon skulle vara bevarad sin rätt att på ett inte uppenbart oförsvarligt sätt freda sig och värna sin kroppsliga integritet. Jag kan därtill nämna att man också kan se så på saken att din dotter upplevt läget så hotande och kränkande att en s.k. putativ nödvärnssituation blivit rådande – oavsett det i situationen faktiskt förelåg en kränkning, men om så hade varit fallet hennes faktiska sätt att hantera den varit försvarlig – så att hon varit legitimerad att söka hindra den oriktiga myndighetsutövningen genom att slå ut med armarna. Om din dotter inte anses ha befunnit sig i ett nödläge eller ägt nödvärnsrätt, utan snarare agerat i ren hämndlystnad, kommer hon inte frias i ansvarsfrågan då rena hämndaktioner med våldsinslag inte skyddas av rättsordningen. Kvarstår gör då möjligheten att det kränkande inslaget i situationen får förmildrande verkan vid straffmätningen. Vilka de förmildrande omständigheter är som då kan vara att ta hänsyn till framgår av BrB 29 kap. 3 §, där särskilt punkten ett, vari stadgas att “brottet föranletts av någon annans uppenbart kränkande beteende”, kunde äga tillämplighet. Den avklädning din dotter tvingades utstå synes reflexmässigt konstituera sådant “uppenbart kränkande beteende”. Konsekvensen av detta är att domstolen kan ådöma lindrigare straff än som upptas i straffskalan för våld mot tjänsteman. I vissa fall kan domstolen därtill meddela påföljdseftergift enligt 29 kap. 6 §, vilket innebär att din dotter inte kommer att straffas alls. Vänligen
Märta AhlénRådgivare