Rätten att bruka nödvärn vid pågående inbrott i hem samt rätten till s.k. envarsgripande

Question

Rättsläge vid pågående inbrott i ens hem?

Fråga
Jag undrar över hur en domstol skulle resonera kring våldsanvändning i fallet man ertappar en inbrottstjuv i en eget hem.

Vad jag förstått när jag diskuterat frågan med kompisar som är poliser, så finns inget alldeles enkelt svar utan det finns både en hel rad med påverkande faktorer och en hel del subjektivitet i frågan, vilket jag återkommer till nedan.

Jag skulle i samtliga fall nedan vilja veta både
1) Vad lagen säger?
2) Vilka prejudicerande domar som finns på området?

Händelse
Jag väcks av att larmet går i min villa. Jag går ner till nedervåningen och upptäcker en inkräktare som
håller på att rota bland mina saker. Vad har jag rätt att göra utan att själv riskera åtal efteråt?

Hotbild
Vad jag har förstått från mina poliskompisar så är min upplevda hotsituation en stor del av svaret på hur mycket våld jag får använda. Några påverkande faktorer här skulle kunna vara:
a) Inkräktarens fysiska styrka/storlek
b) Aggressivitet
c) Om min familj ligger och sover ovetandes på övervåningen och jag upplever att jag måste försvara dem. Och att fly därför inte är en lösning.
d) Stöldens omfattning
e) Min egen fysiska styrka
f) Min egen vana av våldanvändning
e) Hjälp från vaktbolag eller polis

Scenarion
Jag kommer nu att dela detta fall i flera olika scenarion som jag antar får olika rättsliga bedömningar.
A) "Ofarlig" inkräktare. Jag bedömer att inkräktaren är obeväpnad.
B) Farlig inkräktare. Jag bedömer att inkräktaren är beväpnad. Återkommer till hur nedan.

A) Upplevd ofarlig inkräktare
Det naturligtvis är svårt att avgöra om en inkräktare är ofarlig när man väcks mitt i natten och det är mörkt. Man får nog alltid räkna med att en inbrottstjuv har verktyg som kan användas som tillhyggen. Men låt oss ändå resonera kring scenariot med en upplevd ofarlig inkräktare. T ex i mitt fall som medelålders ganska storvuxen man, skulle det ju kunna vara ett barn, en kvinna eller en äldre person. Personen är inte hotfull mot mig, och jag ser inga tillhyggen.

- Vilken rätt har jag att avhysa personen? Att avbryta det pågående inbrottet?
- Vilket våld får jag ta till om personen vägrar att avbryta eller avlägsna sig ?
- Har jag rätt att gripa personen? Låsa in? Binda fast till polisen kommer?

B) Upplevd farlig inkräktare
Låt oss nu se på det kanske något mer sannolika scenariot med en inkräktare som förutom att stjäla min egendom, även utgör ett upplevt fysiskt hot mot mig eller mina närstående.
Personen är storvuxen, aggressiv och skriker åt mig. Jag skriker åt honom att han skall avlägsna sig men han vägrar och börjar röra sig mot mig. Jag upplever situationen som hotfull mot min egen säkerhet. Hur skulle en domstol se på min egen våldsanvändning i följande fall?

1) Jag ser inga vapen eller tillhyggen. Inkräktaren har krupit in genom ett fönster.
2) Jag ser inga vapen eller tillhyggen men ytterdörren är uppbruten och jag antar att han har använt verktyg till detta.
3) Han har en stor skruvmejsel i handen som använts vid inbrottet.
4) Han har ett slagträ i ena handen.
5) Jag ser en kniv som hänger vid midjan.
6) Han har en kniv i ena handen.
7) Han har en pistol vid midjan.
8) Han håller en pistol i ena handen.

Stämmer det att man som privatperson ovan vid våldsanvändning rätt att använda ett våldsnivåsteg över den som angriparen bedöms ha?

- Om inkräktaren enbart har fysiskt styrka, har jag då rätt att försvara mig med ett slagträ?
- Om inkräktaren har en stor skruvmejsel, är den att jämställa med slagträ eller kniv?
- Om inkräktaren har kniv, har jag då rätt att hota respektive skjuta honom i benet med min pistol?
- Har jag rätt att gripa honom? Låsa in? Binda fast?

Jag antar att de brott som är aktuella i sammanhanget för inkräktaren bl a är:
- Grovt hemfridsbrott (själva inbrottet)
- Olaga hot (kroppsstyrka/tillhyggen/vapen)
- Stöld/grov stöld

Jag vill minnas ngt fall som det skrevs om i pressen för några år sedan om en man som sköt en inbrottstjuv med sitt jaktgevär och blev åtalad för detta. Det intressanta i detta fall vore att veta hur mannen uppfattade hotet från tjuven.

Mvh
/Marcus

Answer 1

Hej,

Tack för din fråga.

Din fråga är vidlyftig och jag kommer i mitt svar att täcka in dina frågeställningar i görligaste mån. Redan nu kan dock påpekas att många av dina frågor inte har några konkreta svar. Det finns många omständigheter som spelar in när det kommer till frågeställningar likt dessa, vilket kommer att framgå i det följande.

*Vad säger lagen?*
En gärning som någon begår i nödvärn utgör brott endast om gärningen med hänsyn till angreppets beskaffenhet, det angripnas betydelse och omständigheterna i övrigt är uppenbart oförsvarligt, vilket framgår av 24 kap. 1 § första stycket brottsbalken (BrB). Vidare framgår av andra stycket att rätt till nödvärn föreligger mot (1) ett påbörjat eller överhängande brottsligt angrepp på person eller egendom, (2) den som med våld eller hot om våld eller på annat sätt hindrar att egendom återtas på bar gärning, (3) den som olovligen trängt in i eller försöker tränga in i rum, hus, gård eller fartyg eller (4) den som vägrar att lämna en bostad efter tillsägelse. Regleringen är uttömmande, vilket innebär att rätt till nödvärn föreligger endast i de i lagtext angivna situationerna. Detta för också med sig att du i den av dig beskrivna situationen har rätt att bruka nödvärn, vilket inte var något problem i detta fall. Jag kommer därför inte att gå närmare in på i vilka fall en nödvärnssituation enligt bestämmelsen föreligger, utan jag kommer att fokusera på när en annars straffbelagd gärning begången i nödvärn går straffri.

*När är en nödvärnshandling uppenbart oförsvarlig?*
Avgörande för om en brottslig handling ska anses vara straffri på grund av nödvärn är alltså att den bedöms som inte uppenbart oförsvarlig, eller med andra ord: man får inte i nödvärn bruka sådant våld som är uppenbart oförsvarligt. Vad innebär då detta? Ja, av lagtexten framgår att vid bedömningen av om en gärning varit uppenbart oförsvarlig, hänsyn ska tas till tre faktorer: angreppets beskaffenhet, det angripnas betydelse och omständigheterna i övrigt. Nödvärnsrätten är således relativ. Genom att skjuta in ”omständigheterna i övrigt” i bestämmelsen öppnas en möjlighet att ta hänsyn till omständigheter av väldigt varierande slag, där samma situation kan få en helt olika betydelse beroende på i vilken kontext den ses.

_Angreppets beskaffenhet_
Under denna omständighet kan beaktas bl.a. angriparens egenskaper (t.ex. kroppskrafter, psykiskt tillstånd, berusning, ålder och annat som påverkar angriparens farlighet) och huruvida angreppet kommer oväntat eller plötsligt samt de yttre omständigheter som angreppet sker under (t.ex. under mörker eller på en plats där ingen annan kan tänkas hjälpa till). Under denna bedömningsfaktor kan även hänföras den angripnes egenskaper och möjligheter att klara upp situationen, vilket påverkar beskaffenheten hos angreppet. Större krav på återhållsamhet kan ställas på en person som på grund av sin utbildning har särskilda förutsättningar att hantera en våldssituation.

”Angreppets beskaffenhet” påverkas således av (a) inkräktarens fysiska styrka/storlek och (b) aggressivitet, men även av (e) din egen fysiska styrka och (f) din egen vana av våldsanvändning.

_Det angripnas betydelse_
Genom att införa ”det angripnas betydelse” som en faktor vid bedömningen av om en gärning företagen i nödvärn är uppenbart oförsvarlig markeras att hänsyn ska tas till det intresse som angrips. Det får alltså betydelse om fråga är om ett angrepp på liv och hälsa eller om det rör sig om ett angrepp på egendom. Här kan alltså (d) stöldens omfattning beaktas.

_Omständigheterna i övrigt_
Vad som faller under ”omständigheterna i övrigt” går inte att säga generellt. Uttrycket indikerar dels att en helhetsbedömning ska göras av situationen samt att det i viss utsträckning lämnas öppet vilka omständigheter som kan vara av relevans.

Man kan sammanfattningsvis säga att många faktorer kan spela in vid bedömningen om en nödvärnsgärning är att anse som uppenbart oförsvarlig. Från praxis kan man dock utläsa några hållpunkter.

1. Vid en s.k. försvarlighetsbedömning ska inte endast skadan som nödvärnsgärningen medför beaktas utan även de risker den innebär (se t.ex. NJA 1977 s. 655, NJA 1994 s. 48 och NJA 1990 s. 370).

2. Det är inte uteslutet att det kan vara tillåtet att döda någon i en nödvärnssituation, men HD har uttalat att det endast i utpräglade undantagsfall kan komma till resultatet att det måste accepteras att en person uppsåtligen brukat kniv eller annat livsfarligt vapen för att freda sig.

3. Den angripne har i princip en valrätt om denne vill stanna kvar och slåss om man blir överfallen eller avlägsna sig, när detta är möjligt (se NJA 1969 s. 425 och NJA 1999 s. 460).

Det är svårt att generellt ange hur en domstol skulle bedöma våldsanvändningen i de situationer du anger. Man kan, lite förenklat, säga att det är tillåtet att bruka oförsvarligt våld så länge detta inte är uppenbart oförsvarligt. Därmed kanske man kan säga att det är tillåtet att använda ett ”våldsnivåsteg” över det som angriparen tänker använda. Men detta ska man dock tolka väldigt försiktigt. Att personen ifråga bär t.ex. en kniv medför inte nödvändigtvis att du får använda knivvåld mot densamme. Som nämndes har HD uttalat att det endast är i utpräglade undantagsfall som våld med livsfarligt vapen kan accepteras.

I sammanhanget bör även bestämmelsen om s.k. excess i 24 kap. 6 § BrB uppmärksammas. Av bestämmelsen framgår att om någon i bl.a. en nödvärnssituation har gjort mer än vad som är medgivet, ska han ändå vara fri från ansvar, om omständigheterna var sådana att han svårligen kunde besinna sig. Regeln om s.k. nödvärnsexcess medför att våld företagen i en nödvärnssituation, och som anses som uppenbart oförsvarligt, inte ska straffas, om situationen var sådan att den angripne svårligen kunde besinna sig.

Du frågar också om du har rätt att gripa inkräktaren ifråga. Enligt 24 kap. 7 § första stycket rättegångsbalken (RB) får en polisman i brådskande fall gripa den, mot vilket den finns skäl att anhålla, även utan anhållningsbeslut. I andra stycket återfinns bestämmelsen om s.k. envarsgripande. Av bestämmelsen följer att, om den som har begått brott, på vilket fängelse kan följa, påträffas på bar gärning eller flyende fot, får han gripas av envar. Den gripne ska skyndsamt överlämnas till närmaste polisman.

I ett sådant scenario som du beskriver har du alltså rätt att gripa inkräktaren, för att skyndsamt överlämna denne till närmaste polisman. Detta eftersom brottet, oavsett vilket det är, se nedan, har fängelse i straffskalan.

Angående brotten du anger kan följande sägas. Det är riktigt att det är troligt att de brott som begåtts i en situation som du beskriver är de som du anger. En stöld som begås efter inbrott i hem kvalificerar ofta till en grov stöld enligt 8 kap. 4 § BrB. Detta medför att hemfridsbrottet konsumeras av brottet grov stöld, dvs. att inkräktaren döms för den grova stölden men inte för hemfridsbrottet, eftersom hemfridsbrottet gör att den ursprungliga stölden, som begåtts medelst inbrott, kvalificerar upp till stöld, grovt brott. Vidare kan brottet rån enligt 8 kap. 5 § BrB bli aktuellt. Då konsumeras stölden, hemfridsbrottet och det olaga hotet och inkräktaren döms för rån.

Jag hoppas att detta besvarade dina funderingar. Annars är du välkommen att ställa ytterligare frågor.

Med vänlig hälsning,