Måste min son träffa sin pappa mot sin vilja?

Question

Hej!
Jag har en fråga till er.
Jag är en mor på 28 år till en 8 årig son som jag har ensam vårdnad om.
Jag blev lämnad av den biologiska fadern när jag var i månad 4 vilket blev kaos...
När jag var i månad 6 träffade jag min nuvarande man.
Vi blev förälskade och flyttade ihop.
Min man som är 35 år nu har ju då alltid varit pappa till honom. Alltid varit där. Var med under förlossningen, varit med under alla livets bravader...
De 2 är inte bara som far och son utan som riktiga kompisar! Samma intressen, ideer...de 2 sitter liksom ihop! Det är som folk brukar säga..." Det va meningen, ödet, att de skulle få varann"...
Nu är vi gifta sedan 1999 och har ett nybyggt hus mycket centralt. Vi har 2 barn till nu. En son och en dotter.
ALLT är är frid och fröjd så långt.
Men igår kväll kom ett samtal från den biologiska pappan! 8 år senare!
Vi fick en chock. Nu säger han att han vill träffa min son.
Min son vet mycket väl om att han har en annan pappa sedan han va 3 år då vi berättade detta. Hans inställning har varit hela tiden och nu med att han vill INTE träffa honom och säger att han älskar sin far och det räcker med en!
Men NU kom detta samtal och pappan i fråga lyssnar inte på vad min son tycker utan trycker sej på ändå UTAN att min son vill!
Min fråga här och nu är...vilka rättigheter har vår son?
MÅSTE vi tvinga min son till en träff med denna pappa?
Är det inte bättre och låta min son komma själv till honom NÄR han känner sej mogen till en träff. Då han vill undersöka sina rötter?
Han va velig i samtalet som om han inte stod redigt stadigt...sa inte helt nej till adoption när jag nämnde det. Va lite velig.
Men han ville inte vänta till att vår son tog kontakt själv.
Vad har vi/min son för rättigheter?
Jag vill INTE tvinga honom till nåt han inte vill...han är en mycket känslig liten kille. Vill inte riva i detta trygga vi har skapat för honom.

MVH/
En MYCKET orolig och ledsen mor...

Answer 1

Hej!

I sjätte kapitlet i föräldrabalken finns några inledande bestämmelser som skulle kunna läggas till grund för lösningen på ditt problem. Framför allt 2a och 2b§§ (se http://www.lagen.nu/1949:381) borde vara tillämpliga. Dessa lagrum säger att barnets bästa alltid ska sättas i främsta rummet vid alla frågor som rör vårdnad, boende och umgänge. Vidare sägs att hänsyn skall tas till barnets vilja med beaktande av barnets ålder och mognad. I och med att sin son är så ung kan det vara så att man i mindre utsträckning till hans bestämda vilja. Helt klart är dock att i praxis(se NJA 1995:398) att man tex dömt helt i överrensstämmelse med en 13-årings vilja. Dock borde den omständigheten att han aldrig träffat sin pappa samt att han befinner sig i ett känsligt stadium i uppväxten tala för att man tillmäter hans vilja större betydelse och att man väntar till dess att han självmant vill träffa sin pappa.
Hoppas det är til någon hjälp och hör gärna av dig igen om du har ytterligare frågor.

Lycka till!