Lawline svarar
Hej!
Först och främst kan man inleda med att säga att så länge ni är överens, så kan ni välja att helt frångå avtalet. Det är inte helt klart vad som menas med klausulen och begreppen blandas lite olyckligt, och man får använda sig av avtalstolkning för att komma fram till vad ni egentligen menat. Det innebär att även omständigheterna kring köpet (har ni diskuterat detta, vad har säljaren sagt, osv), och vad ni egentligen haft för ändamål med avtalet tas med i beräkningen. Eftersom det inte framgår om ni diskuterat innebörden av den här klausulen, så utgår jag ifrån att inget sagts. Då får man utgå från ordalydelsen, något som vanligen är en utgångspunkt om inte parterna kan komma överens om innebörden.
Som tidigare nämnt så blandas olika begrepp och det är lite oklart vad som egentligen kan menas i vissa hänseenden, till exempel så används både begreppet återköpsrätt, företrädesrätt och förköpsrätt när det enligt min mening är fråga om samma sak, nämligen en rätt att före någon annan få möjlighet att köpa tillbaka hunden när ni vill sälja den vidare. För att en återtaganderätt utan betalning skulle kunna föreligga, som visserligen också kan urtolkas, är det enda rimliga att det endast gäller i det fall ni skulle vilja ge bort hunden utan betalning alternativt att det inte finns någon möjlighet att få betalt för hunden p.g.a. sjukdom, ålder eller liknande. Det kan inte ses som ändamålsenligt att klausulen skulle ha innebörden att uppfödaren har rätt att välja mellan att köpa eller ta tillbaka hunden, så länge hunden skulle kunnat säljas vidare mot betalning. För att ge detta viss tyngd kan även tilläggas rubriceringen av klausulen, som visserligen inte är utslagsgivande, men ändå ett tydligt hjälpmedel vid tolkningen av själva innebörden, nämligen att det är fråga om en rätt att köpa tillbaka hunden.
En oklarhet som kan uppkomma ifall uppfödaren väljer att utnyttja sin förköpsrätt är vilket pris som ska betalas. Det säger klausulen inget om. Det rimliga vore därför att se till om det finns något marknadspris på just den här hundrasen, när hunden är X år gammal etc. Här är ni förstås fria att komma överens om det pris som båda parter känner sig nöjda med.
Om uppfödaren väljer att inte utnyttja sin förköpsrätt så framgår det att han isåfall ska hjälpa till att hitta en lämplig återköpare. Återköpare är ett konstigt ordval eftersom det rimligen bara kan vara uppfödaren som kan köpa hunden åter. Det rimliga är att det helt enkelt är fråga om köpare i allmänhet. Om man ser på orden i sig så är det här tydligt att det inte är fråga om någon rätt för uppfödaren ("lovar att hjälpa"), utan en tjänst som närmast är till er fördel om ni har svårt att hitta en köpare. Det finns inget som antyder att denna hjälp skulle innebära att ni måste sälja hunden till av uppfödaren föreslagen köpare, eller att uppfödaren på något sätt måste ge sitt godkännande till köparen.
Något annat som kan vägas in i bedömningen är partsställningen. Det framgår inte om uppfödaren är en näringsidkare eller om det är en privatperson. Om det är fråga om en näringsidkare kan oförmånliga avtalsvillkor åtminstone vid en domstolsprövning (enligt 36 § avtalslagen) tolkas till er fördel i längre utsträckning eftersom en konsument generellt ses som en svagare part.
Sammanfattningsvis innebär detta enligt min mening att ni måste informera uppfödaren inför en eventuell vidareförsäljning och att den tidigare ägaren då har en rätt att välja mellan att köpa tillbaka hunden för ett marknadsmässigt pris alternativt hjälpa er att hitta en köpare, ett råd något som ni dock är fria att inte följa.
