Lawline svarar
Tack för din fråga. För kortfattat svar, se sista st. Du nämner att andra nordiska länder är inblandade. I så fallet räcker det med att personen hade hemvist i Sverige när denne avled, för att svensk lag ska vara tillämplig vad gäller arv, 1 § lagen (1935:44) om dödsbo efter dansk, finsk, isländsk eller norsk medborgare, som hade hemvist här i riket, mm.. Enligt 19-20 §§ är det då svenska myndigheter som är behöriga, och arvskiftet gäller hela den avlidnes egendom. Det spelar då ingen roll var egendomen, i detta fall fastigheten och pengarna, befinner sig.
Man kan inte säga att enskild egendom bara gäller vid skilsmässa, och jag ska förklara detta. När den ene av makarna dött, tillfaller hela dennes egendom den andre, såvida inte den avlidne hade särkullbarn, 3:1 ärvdabalken (1958:637) (ÄB). I det fall du beskriver, innebär det att det mannen förfogar över består av två delar. En del äger han. Den andra delen, där hustruns enskilda egendom ingår, har han bara fri förfoganderätt över. Denna del bör vara större, eftersom makarnas egendom här delas upp lika, och den enskilda egendomen läggs till hustruns andel efteråt. Det arv som kommer från hustrun, kommer därför att vara större än det som kommer från den nu avlidne mannen, 3:2 3 st. ÄB. Medan mannen fortfarande lever, kommer alltså den enskilda egendomen hålla sig dold, men gör sig gällande när han avlidit.
Av 2:1 ÄB framgår, att det gemensamma barnet kommer att ärva båda makarna, medan mannens egna barn bara ärver från pappan. Det gemensamma barnet, bröstarvingen, kommer att ärva den del mannen innehade med fri förfoganderätt, inklusive den enskilda egendomen. Det kommer från hustrun. Mannen har två barn, och dessa måste dela lika på hans arv, 2:1 ÄB. Det gemensamma barnet får alltså ärva betydligt mer, både på grund av den enskilda egendomen, och att denne får ärva från båda föräldrarna.
Med allt detta sagt, kan vi äntligen besvara din fråga. Barnen har alltså rätt till olika andelar all egendom, därmed inte sagt vilken egendom de har rätt till. Av 3:5 1 st. följer dock, att det gemensamma barnet har rätt till egendom som tillhört hustrun, inklusive fastigheten och pengarna. Om värdet på fastigheten gör att det gemensamma barnets arv i värde överstiger dennes andel, har denne ändå rätt till fastigheten, om denne ersätter särkullbarnet med den överstigande delen.
