Testamente m.m

Question

Hej! Min fru och jag äger väsentliga tillgångar utan förord. Vi har ett gemensamt barn och ett särkullsbarn efter mig. Jag har skrivit testamente - om jag dör före min fru har jag testamenterat hela min
kvarlåtenskaop till gemensamma sonen mot lösen av laglotten till sin halvsyster. Hur mycket av våra gemensamma tillgångar skall särkullsbarnet få ut omgående?
Kan vi också före min bortgång ge bort en av våra fastigheter till vår gemensamma son värt ca 20% (finns det gränser?) av de totala tillgångarna utan att särkullsbarnet kan klandra testamentet? och ev återvinna.
MVH

Answer 1

Hej,

Regler kring arv och testamente finns i ärvdabalken, ÄB.

Då en person avlider och det inte finns något testamente upprättat kommer dennes kvarlåtenskap att fördelas utefter reglerna i ÄB. I det aktuella fallet finns det ett befintligt testamente vilket gör att man vid en fördelning av kvarlåtenskap inte utgår från fördelningen som ÄB föreskriver. Det finns dock en regel som gör att man inför sin död inte till fullo kan besluta om fördelningen av sin kvarlåtenskap. När någon avlider och denna har barn, har dessa alltid rätt att som minst erhålla egendom till ett värde som motsvarar dennes laglott. Laglotten består av halva arvslotten. Om det, som i det här fallet, finns två barn skall laglotten bestå av en fjärdedel av den avlidnes kvarlåtenskap.

När en person avlider är huvudregeln att den efterlevande maken erhåller dennes kvarlåtenskap med fri förfoganderätt. Fri förfoganderätt innebär att den efterlevande maken har möjlighet att förfoga över egendomen men har inte möjlighet att testamentera bort den. Kvarlåtenskapen kommer vid den efterlevande makens död istället att fördelas genom efterarv efter den först avlidne maken. Undantaget är då den avlidne har bröstarvingar som inte är gemensamma med den efterlevande maken, särkullbarn. Dessa har redan vid förälderns död rätt att få ut sin andel.

Om du under din levnadstid kommer att ge bort en fastighet till ett barn kommer detta enligt 6 kap. 1 § att räknas som ett förskott på arv och räknas av från egendomen som denne erhåller i arv. Detta är dock en presumtion som kan brytas genom att du förtydligar att gåvan inte är att se som ett förskott på arv.

Vänligen,