Barns boende

Question

Finns det riktlinjer man i rätten följer då föräldrarna efter skiljsmässa ej är överens om uppdelningen av barnens boende? Tex att barn före skolåldern bör vara mer hos modern, såvida inga specifika problem typ brottslighet el liknande existerar? Den 10-åriga sonen bor varannan vecka hos föräldrarna, vilket accepteras av båda då han själv önskat det. Oenigheten rör den 3-åriga dottern, som tydligt säger och visar att hon vill bo mer hos mamman. I nuläget bor hon under en fjortondagarsperiod 9 dgr hos mamman och 5 dgr hos pappan, vilket modern önskar fortsätta med. Pappan önskar däremot uppdelningen 7-7, alltså varannan vecka, eftersom han anser att dottern då skulle hinna nå bättre fungerande rutiner hos honom. Kan eventuella riktlinjer variera beroende på var i landet man bor? Tack på förhand för Er hjälp.
Vänliga hälsningar

Answer 1

Hej!

Om barnet står under vårdnad av båda föräldrarna, får rätten på talan av en av dem eller båda besluta vem av föräldrarna barnet skall bo tillsammans med (6 kap. 14a § föräldrabalken). Ett sådant beslut kan bli aktuellt när föräldrarna inte kan komma överens om var barnet skall bo eller när en förälder vill få sin överenskommelse om boende fastställd av domstolen. Ingenting hindrar att rätten i ett sådant beslut förordnar att barnet ifråga skall bo växelvis hos föräldrarna. Detta innebär att barnet vistas ungefär lika mycket hos respektive förälder, vilket har blivit en allt vanligare boendeform.

Avgörande vid domstolens beslut angående barnets boende är vad som är bäst för barnet. Vid bedömningen av vad som är barnets bästa fäster rätten särskild vikt vid barnets behov av en nära och god kontakt med båda föräldrarna (6 kap. 2a § föräldrabalken). Barnets bästa avgörs i varje enskilt fall utifrån en bedömning av de individuella förhållandena och med hänsyn till barnets psykiska och fysiska välbefinnande.

Angående barnets rätt att komma till tals vid ett avgörande som rör dess boende gäller att hänsyn skall tas till barnets vilja, med beaktande av barnets ålder och mognad (6 kap. 2a§ föräldrabalken). En riktlinje är dock att barn under 12 år inte har uppnått sådan mognad som krävs för att ha en uppfattning om vad de vill, och domstolen behöver överhuvudtaget inte ta hänsyn till de allra minsta barnens vilja.

Lycka till och hoppas mitt svar är Er till hjälp!
Vänliga hälsningar