Vårdplan vid tvångsvård enligt LVM

2007-01-10 i Alla Frågor
FRÅGA |Jobbar med en klient som ev skall tvångsvårdas enl LVM. Förutom missbruksvård är klienten i behov av behandling för sina psykiatriska besvär, men soc vill inte skriva in det i vårdplanen då de säger att klienten får den behandling han behöver på behandingshemmet där han bott de senaste åren. Klienten har dubbeldiagnos och behandlas enbart för sitt missbruk. Vad kan vi göra för att klienten skall få den vård han behöver för sin psykatriska problematik (utredning och diagnos finns redan)? Jag tyckte att det kunde vara bra att skriva det i vårdplanen som ju skall följas.
Anna Bergman |Hej! Som du säkert har uppfattat så prövar länsrätten inte själva vårdplanen i mål om vård för missbrukare. När länsrätten prövar om en person ska tvångsvårdas enligt LVM, så bedöms det bara om kriterierna för LVM är uppfyllda. Själva vårdplanen prövas inte och därför kan man inte överklaga det som står i vårdplanen. Vårdplanen gäller i högst 6 månader eftersom LVM-vården inte får pågå längre. Vårdplanen kan ändras och revideras ett flertal gånger för en missbrukare. Om inte socialnämnden tar till sig det du säger kan man be personens läkare att kontakta socialtjänsten och göra dem uppmärksamma på personens behov. När personen är på LVM-hemmet kan man tala med institutionschefen som tillsammans med socialnämnden planerar för tiden. Det finns LVM-hem som förutom vård för missbrukare också har särskild kompetens för att även ge vård för psykiatrisk problematik. Socialnämnden borde ansöka om plats på någon av dessa institutioner. För mer råd och vägledning råder jag dig att vända dig till Statens institutionsstyrelse (http://www.stat-inst.se/zino.aspx?articleID=145 ) som utövar tillsyn över verksamheten vid bl.a. LVM-hemmen. Vänligen,

gåva eller försträckning mellan makar

2007-01-23 i Alla Frågor
FRÅGA |När vi köpte vårat hus så lånade vi lite extra pengar till för att kunna förbättra standarten på huset. Med de här extra pengarna löste vi även ut min skuld på 8000 kr. som jag hade tagit innan vi blev ihop. Nu har vi separerat och han kräver att jag måste betala tillbaka hans del av mitt lilla lån plus 3 års ränta till det kontant. Har han lagen på sin sida, måste jag betala?
Markus Larsson |Hej, först och främst bör man reda ut hur mannens del av återbetalningen ska betraktas - som en gåva eller som ett lån. För gåva av lös egendom ställs inga särskilda formkrav, d.v.s. det finns inte några krav på skriftlighet eller liknande. Det rör sig om en gåva om givaren frivilligt gör en förmögenhetsöverföring vilken leder till att dennes förmögenhet minskar, samtidigt som gåvotagarens förmögenhet ökar. I fokus för bedömningen står alltså givarens/långivarens avsikt vid tidpunkten för gåvan/lånet - var dennes avsikter benifika eller inte. I fall som detta så borde din f.d. man ha bevisbördan för att rättshandlingen ska betraktas som ett lån och inte som en gåva, eftersom han lättast hade kunnat säkra bevisning därom. Om rättshandlingen skulle bedömas som en gåva, så kan givetvis mannen inte i efterhand kräva tillbaka några pengar. Däremot så finns det en möjlighet till jämkning vid bodelning, d.v.s. man kan frångå huvudregeln om hälftendelning av det sammanlagda giftorättsgodset. Dessa möjligheter finns i 10:3, tredje stycket samt 12:1 i Äktenskapsbalken (ÄktB). Den sistnämnda paragrafen ger dock endast möjlighet för den make som har mest giftorättsgods att låta båda parterna låta mindre andel av giftorättsgodset ingå vid sammanläggningen. Det verkar inte som om någon jämkning skulle vara aktuell utifrån de uppgifter som ges i frågan. Om man däremot, enligt bedömningen ovan, kommer fram till att rättshandlingen är att anse som ett lån på 4000 kronor, så blir bedömningen en annan. Frågan är dock vilka konsekvenser det skulle få. Om vi antar att ni har 50 000 kronor var i giftorättsgods, samtidigt som du har 8000 kr i skulder. Om denna skuld inte hade återbetalts så hade ni vid en bodelning erhållit 46 000 kr var. Skulden kommer således att belasta er båda lika mycket. Detta eftersom du får avräkna skulden på ditt giftorättsgods innan det sammanläggs före hälftendelningen, enligt 11:2 ÄktB. (50+(50-8))/2=46 I det andra fallet tänker vi oss att ni, som i verkligheten, gemensamt har betalat tillbaks din skuld med 4000 kr var. Ni kommer alltså ha 46 000 kr var i giftorättsgods, efter det att din skuld är betald, som ska sammanläggas och hälftendelas. Detta innebär givetvis att ni, vid bodelningen, kommer att erhålla lika mycket som i exemplet ovan. Skulden kommer att drabba båda makarna lika i båda fallen. Om vi således tänker oss att det var frågan om ett lån och inte en gåva, och du ger tillbaka de 4000 kr du är skyldig så resulterar det i följande bodelning, med utgångspunkt i exemplet: du har 42 000 kr i giftorättsgods (46 000 minus de 4000 som du betalar till din man) och din man har 50 000 (46+4). Vid bodelningen så erhåller ni återigen 46 000 kr var. Tydligen spelar det alltså inte någon roll för resultatet av bodelningen. fotnot: jag tolkar frågan som att ni tidigare varit gifta. Ifall förutsättningarna är annorlunda, eller ifall något är oklart i övrigt, så är du välkommen att återkomma. vänliga hälsningar

Lagändring angående fotboja?

2007-01-06 i Alla Frågor
FRÅGA |Hur lyder ändringen i lagen om elektronisk övervakning med fotboja? Är väl nytt från 1a januari 2007?
Vilma Herlin |Lag om intensivövervakning med elektronisk kontroll (se http://lagen.nu/1994:451) som handlar om fotboja har inte ändrats. Jag tror att du tänker på Lag om kriminalvård i anstalt (se http://lagen.nu/1974:203) i vilken vissa ändringar infört från och med 2007-01-10. Mvh

Testamente och arvsrätt för egna/makes barn

2007-01-10 i Alla Frågor
FRÅGA |En man har ett barn i ett tidigare äktenskap, en dotter. Mamman dog 75.xx.xx. Mannen gifte om sig 77.xx.xx. med Eris som hade två döttrar. Testamente har upprättats där den som överlever den andre med fri förfoganderätt skall erhålla den först avlidnes kvarlåtenskap. Efter bådas död skall de tre kvinnorna erhålle 1/3 var. Måste samtliga erhålla kopia på testamentet och godkänna det?
Miranda Berg |Det finns ett problem med detta testamente. Bröstarvingar (biologiska eller adopterade barn) har alltid rätt till en så kallad laglott, nämligen hälften av sin arvslott. Arvslotten räknas ut på så sätt att hela kvarlåtenskapen fördelas på antalet bröstarvingar, och eftersom laglotten är hälften av arvslotten har mannens dotter rätt till hälften av hans kvarlåtenskap som sin laglott, och kvinnans döttrar har rätt till en fjärdedel var av hennes kvarlåtenskap som sin laglott. Laglotten kan man inte testamentera bort till någon annan, varken till sin make eller till dennes barn. Bland mannens kvarlåtenskap är det dessutom möjligt att en del är laglott som härstammar från hans tidigare fru, som inte kan testamenteras bort utan som dottern nu skall utfå. När det gäller gemensamma barn inom ett äktenskap ärver efterlevande maken även laglotten med fri förfoganderätt (om inget testamente till utomstående finns). I detta fallet är inget av barnen gemensamma utan så kallade särkullbarn. Ett särkullbarn har alltid rätt att få ut sin arvslott eller laglott efter sin förälder i samband dennes bortgång, men kan också avstå till förmån för den efterlevande maken, som får fri förfoganderätt. Se Ärvdabalken 2:1, 3:1 och 7:1 http://lagen.nu/1958:637 . Man måste dock hålla reda på laglottens kvotdel i den efterlevande makens sammanlagda tillgångar eftersom särkullbarnets rätt till denna finns kvar när den efterlevande maken går bort. Även om döttrarna avstår från att få ut sin laglott omedelbart, kan det alltså uppstå problem senare med en uppdelning av den sammanlagda kvarlåtenskapen i tre lika delar efter båda makarnas död, om de olika laglottsrätterna inte tillgodoses. Det är självklart möjligt att uppdelningen inte alls kränker någon laglott, det beror på hur tillgångarna ser ut och hur mycket som härstammar från vem. För att få ut sin laglott när det finns ett testamente som kränker laglottsrätten krävs alltid att man påkallar jämkning av testamentet inom sex månader efter att man fått del av detta, Ärvdabalken 7:2. Om alla döttrarna är nöjda med uppdelningen och inte kräver någon ytterligare rätt kan alltså testamentet ändå verkställas. När det gäller själva upprättandet så skall ett testamente upprättas skriftligen med två vittnen. Vittnen får inte vara make, barn eller någon testamentstagare, Ärvdabalken 10:1 och 10:4. Ett testamente måste alltså bevittnas, men behöver inte "godkännas" av någon. Med tanke på de problem som kan uppstå är det kanske ändå en god idé ta reda på döttrarnas inställning till uppdelningen. Att dela ut kopior är inte nödvändigt, ett testamente behöver bara finnas i ett exemplar. Man kan förvara testamentet hemma eller i bankfack, man kan också lämna in det till en familjejurist. En familjejurist kan också hjälpa till med upprättningen av testamentet så att det garanterat blir giltigt och verkligen motsvarar den sista viljan. Med vänlig hälsning

Val av företagsform

2007-01-15 i Alla Frågor
FRÅGA |Vilken form blir enklast och mest ekonomisk om vi syskon vill behålla föräldrahemmet tillsammans,att nyttja och hyra ut veckovis?
Ingela Höggren |Hej, Jag utgår från att du menar i vilken företagsform ni skall bedriva er verksamhet. Det är många aspekter som måste tas med i bedömningen av vilken företagsform som är mest ekonomisk. Därför rekommenderar jag att ni själva läser lite om de olika formerna och bedömer dessa utifrån era förutsättningar. Mer information om olika företagsformer hittar ni här: http://www.bolagsverket.se/foretag/index.html Beroende på hur ni tänkt bedriva er verksamhet kan det vara bra att även läsa lite mer om olika typer av föreningar. mer information om olika föreningstyper hittar du här: http://www.bolagsverket.se/foreningar/index.html Den, juridiskt sett, enklaste typen av företag är enkla bolag. Ett enkelt bolag bildas helt formlöst när två eller flera personer samarbetar. Det enkla bolaget är ingen juridisk person utan varje bolagsman (delägare) äger sina tillgångar och ansvarar för sina skulder. Bolagets vinster och förluster delas lika mellan bolagsmännen om inte annat avtalats. Du kan läsa mer om reglerna för enkla bolag http://lagen.nu/1980:1102#K4 Om ni vill att ert bolag skall vara en juridisk person som till exempel kan äga tillgångar, låna pengar och föra talan i domstol kanske det kan vara aktuellt att bilda ett handelsbolag eller ett kommanditbolag. I ett handelsbolag är bolagsmännen personligen ansvariga för företagets avtal och skulder. Ett kommanditbolag är en särskild form av handelsbolag där det ska finnas minst en bolagsman med ett begränsat ansvar (kommanditdelägare) och minst en med ett obegränsat ansvar (komplementär). Du kan läsa mer om handelsbolag och kommanditbolag http://lagen.nu/1980:1102 Jag rekommenderar även att ni funderar över eventuella skatterättsliga aspekter på valet av företagsform. Kontakta gärna skatteverket eller besök deras hemsida för mer information: http://www.skatteverket.se/ Som du förstår är det svårt att ge en specifik rekommendation när jag inte vet så mycket om era förutsättningar och den verksamhet ni har för avsikt att bedriva. Jag hoppas dock att du fått lite hjälp på traven och du får gärna återkomma om du har några ytterligare frågor.

Kan man tillämpa av 25 § avtalslagen?

2007-01-12 i Alla Frågor
FRÅGA |Min situation är följande. Jag har ingått avtalsförhållande (2002) med en fotbollklubb. Aktuellt avtal har genomgått olika processer under gångna år däri klubben bl.a. hävdat att avtalet inte är gällande och att den i föreningen som ingått avtalet (fullmäktige) får stå till svars vid bifall. Rätten har gått på klubbens sida och beslutat att jag inte kan rikta krav mot klubben. Kan jag med stöd av 2 kap 25 § avtalslagen instämma den som undertecknad avtalet p g a att jag inte kunnat verkställa kraven mot klubben?
Ludvig Lagerkranz |Hej! Svaret på din fråga är att ”det beror på”. Till största del vad som föregått avtalet i fråga och på vilken grund domstolen har fattat sitt beslut. Det framgår inte av din fråga och det är därför svårt att ge ett exakt svar. I 25 § avtalslagen (1915:218) AvtL regleras en tredje mans möjligheter att rikta krav mot någon som uppträtt som fullmäktig men inte varit behörig, med följd att något avtal inte kommer till stånd. En sådan kallas även med en latinsk term för falsus procurator. Det finns två huvudsituationer, dels när någon påstår sig ha en fullmakt att ingå avtal för någon annan (huvudman) men i själva verket inte alls har någon fullmakt, dels när någon i och för sig har en fullmakt men ingår ett avtal som sträcker sig längre än vad fullmakten tillåter. I det första fallet är den som ingår avtalet över huvudet taget inte behörig och i det andra fallet går fullmäktigen utanför sin behörighet. Om så sker är denne/fullmäktigen i princip skyldig att ersätta tredje man för den skada han lider p.g.a. att avtalet med huvudmannen inte kommer till stånd. Det är fråga om ett s.k. strikt ansvar vilket innebär att det har ingen betydelse om den som uppträtt som fullmäktig har varit vårdslös eller ej, ansvaret kan göras gällande oavsett. Paragrafen är endast tillämplig i de fall då det enda tredje man har att gå på för att bedöma fullmakten är just påståendet om att det finns en fullmakt. Det strikta ansvaret hänger ihop med att fullmäktigen ansvarar för att han har en giltig fullmakt och att tredje man normalt skall kunna lita på fullmäktigens uppgifter. Ersättningen skall motsvara vad avtalet hade givit om det hade fullbordats, det s.k. positiva kontraktsintresset. Den som uppträtt som fullmäktig blir dock inte ansvarig om tredje man var i ond tro, d.v.s. att han insåg eller borde ha insett att det inte fanns någon fullmakt eller att behörigheten enligt den fullmakt som fanns överskreds. Det blir delvis fråga om en objektiv bedömning utifrån omständigheterna i fallet. Resultatet av en sådan bedömning går inte att uttala sig om men ledning kan troligen sökas i domstolens beslut samt i turerna kring avtalets ingående. Det bör också nämnas att man som tredje man måste kunna bevisa att den som uppträtt som fullmäktig påstod sig ha en fullmakt. Kan man visa att så var fallet måste denne visa att han faktiskt hade en giltig fullmakt.

Tidigare lydelse i lag om arbetslöshetsförsäkring

2007-01-06 i Alla Frågor
FRÅGA |Nya a-kasseregler - hur var lydelsen i den nu upphävda 30 a § i lagen om arbetslöshetsförsäkring.
Linnea Ljung |Hej Lydelsen i den nu upphävda 30 a § var: Till en sökande som är berättigad till ersättning enligt studerandevillkoret i 19 § skall dagpenning lämnas med ett belopp som motsvarar vad som senast lämnades i aktivitetsstöd under deltagandet i aktivitetsgarantin. Normalarbetstiden skall bestämmas till tid som svarar mot sökandens arbetsutbud. Det framgår av SFS 2003:330, Lag om ändring i lagen(1997:238) om arbetslöshetsförsäkring Vänligen

Arvsavstående till förmån för efterlevande make

2007-01-06 i Alla Frågor
FRÅGA |Vad är en lämplig formulering i bilaga till bouppteckning för när ett särkullebarn väljer att uppskjuta rätten till sin laglott till dess att den överlevande parten faller ifrån?
Daniel Waerme |Hej! Den i doktrinen vedertagna termen är "arvsavstående till förmån för efterlevande make". Om endast termen arvsavstående används antas nämligen arvsavståendet vara av sedvanlig beskaffenhet och gälla till förmån för barnets egna arvingar. Med vänlig hälsning