Vuxenadoption av flykting som uppehåller sig illegalt i Sverige

2016-09-04 i Adoption
FRÅGA
En fråga om vuxenadoption av flyktingHej,har sedan 2014 kontakt med en flykting på 25 år, som då fått avslag på sin asylansökan. Det var i aug 2014.Han har alltså stannat kvar i Sverige och bott hos ett äldre par i deras gårdshus. Han har försörjt sig på bärplockning och diverse ströjobb och fått logi gratis genom att hjälpa paret. Under senaste året har deras hälsa försämrats, och de är nu beroende av flyktingen att klara sysllorna på gården, för att kunna/orka bo kvar.Nu har detta med adoption kommit upp. Min fråga är - hur bedömer ni utsikterna till att paret ska kunna adoptera flyktingen, trots att han uppehållit sig illegalt i Sverige?
SVAR

Hej och tack för att du vänder dig till Lawline med din fråga. Din fråga rör vuxen adoption av en flykting som vistats illegalt i Sverige under en längre period. För att besvara frågan kommer jag fastställa gällande rätt och ge en rekommendation.

Gällande rätt.

Det är dessvärre väldigt svårt att få igenom en vuxenadoption. I det fall du beskriver finns dessutom ett antal försvårande omständigheter, i huvudsak att personen som i så fall ska bli adopterad levt i Sverige illegalt och att det finns uppenbara ekonomiska fördelar med att bli adopterad. Dessutom skulle det vara ett sätt att kringgå reglerna om uppehållstillstånd och medborgarskap.

Den legala grunden vad gäller adoption finns i föräldrabalken 4 kapitlet och där anges bland annat att de som önskar adoptera ska ara över 25 år. Det finns även några andra förutsättningar som bör vara uppfyllda i ditt fall.

Den centrala bestämmelsen är 4 kap 6 § föräldrabalken:

” Utredningen föreslår vidare att det införs en särskild bestämmelse om adoption av den som har fyllt 18 år (vuxenadoption). Adoption ska i dessa fall få ske om det finns särskild anledning med hänsyn till det personliga förhållandet mellan sökanden och den som sökanden vill adoptera. Vid bedömningen ska särskilt beaktas om sökanden har uppfostrat den som han eller hon vill adoptera eller om det på annat sätt har uppkommit ett varaktigt och stabilt föräldra-barnförhållande mellan dem.

Ansökningen får inte bifallas, om det från någon sida har getts eller utlovats ersättning eller om det har avtalats om bidrag till barnets underhåll. Underhållsbidrag i form av engångsbelopp är dock inte hinder för tillstånd till adoptionen, om beloppet har inbetalts till socialnämnden i den kommun där adoptanten är folkbokförd eller om det till nämnden har utfärdats en förbindelse på beloppet, vilken har godkänts av sökanden och nämnden. För det belopp som har inbetalts till nämnden skall genom dess försorg hos en försäkringsgivare inköpas en efter underhållsskyldigheten anpassad livränta åt barnet, om inte avtalet hindrar det eller nämnden finner att beloppet kan användas på något annat lämpligt sätt för barnets underhåll.”

Det andra stycket reglerar att adoption inte får ske av ekonomiska skäl.

Generellt gäller att adoption av en vuxen ska få ske om det finns särskild anledning med hänsyn till det personliga förhållandet mellan sökanden och den som sökanden vill adoptera. Vid bedömningen ska särskilt beaktas om sökanden har uppfostrat den som han eller hon vill adoptera eller om det på annat sätt har uppkommit ett varaktigt och stabilt föräldra-barnförhållande mellan dem.

Av förutsättningarna i din fråga så är min bedömning att dessa kriterier antagligen inte är uppfyllda eftersom det inte kan ha uppstått ett varaktigt och stabilt föräldra-barnförhållande på den tid flyktingen bott i Sverige.

Jag har även gått igenom några rättsfall som berört vuxenadoption och HD framhåller särskilt att adoptionsinstitutet inte får missbrukas på så sätt att det används för att underlätta för en person att få uppehållstillstånd.

I det fall du beskriver har dessutom ansökan om asyl för flera år sedan avslagits.

Dessvärre blir min slutsats att det inte är särskilt troligt att en adoption tillåts i detta fall.

Nedan är några rättsfallsreferat på området.

I rättsfallet NJA 1989 s. 67 fick en ensamstående man adoptera en ung man från Gambia. Sökanden hade träffat mannen under en semesterresa. Sökanden hade hjälpt mannen ekonomiskt med skolgång och uppehälle. De höll också brev- och telefonkontakt och hälsade på varandra. Vid tiden för Högsta domstolens beslut hade mannen som skulle adopteras hunnit bli 21 år och hade vistats i Sverige under tre år. Högsta domstolen konstaterade att sökanden inte kunde anses ha uppfostrat den gambiske mannen och att syftet med den begärda adoptionen inte heller kunde anses vara att sökanden nu skulle uppfostra honom. Avgörande var därför om en adoption skulle vara till fördel för den som skulle adopteras och om det personliga förhållandet mellan dem båda var sådant att det fanns särskild anledning till adoptionen. Högsta domstolen konstaterade att stränga krav på den personliga relationen måste ställas upp eftersom risken för missbruk av adoptionsinstitutet, i syfte att möjliggöra eller under- lätta för en utländsk medborgare att få uppehållstillstånd och arbetstillstånd i Sverige, kunde antas vara relativt stor. Det måste, inte minst när det som i detta fall var fråga om adoption av en vuxen person, krävas att de faktiska förhållandena otvetydigt visar att det finns anledning att skapa ett familjerättsligt band mellan de berörda parterna. Normalt bör förhållandet vara sådant att det kan jämställas med det förhållande som i allmänhet råder mellan föräldrar och barn. Högsta domstolen ansåg att den personliga relationen i det aktuella målet var av sådan karaktär.

I rättsfallet NJA 2002 s. 425 adopterade två äldre makar en femtiotvåårig kvinna. Högsta domstolen ansåg att det fanns särskild anledning till adoptionen bl.a. eftersom sökanden var kvinnans biologiska mor som hade adopterat bort henne, adoptiv- föräldrarna var avlidna och det hade uppkommit ett mycket nära förhållande mellan kvinnan och sökandena.

I rättsfallet NJA 1989 s. 401 (I) avslogs däremot en ansökan om adoption. Ärendet gällde en 34-årig kvinna som ville adopteras av den man som var gift med hennes mor. Modern samtyckte till adoptionen men inte den biologiske fadern. Styvdottern hade vid tidpunkten för adoptionsansökan själv barn som uppfattade sökanden som sin morfar. Styvdottern hade sedan mycket lång tid tillbaka inte haft någon kontakt med sin biologiska far. Högsta domstolen fann att sökanden och styvdottern inte genom yttre omständigheter hade fått en relation som kunde jämställas med den mellan föräldrar och barn. Det hade inte heller visats att deras personliga förhållande på annat sätt gav anledning till adoptionen. Det faktum att styvdotterns barn såg sökanden som sin morfar påverkade inte bedömningen.

Om flyktingen kommer till ytan så kommer han antagligen utvisas, dessutom kommer utvisningen förenas med ett återreseförbud.

Med vänlig hälsning,

Erik
Fick du svar på din fråga?
Relaterat innehåll
Senaste besvarade frågorna inom Adoption (545)
2020-09-27 Får jag adoptera min frus barn mot faderns vilja?
2020-09-26 Kan vi adoptera vårt fosterbarn?
2020-09-21 Kan man häva adoption?
2020-09-14 Biologiska pappans samtycke vid adoption

Alla besvarade frågor (84533)