Utbetalning av för mycket pengar till en arbetstagare samt brottet bedrägeri - Vad gäller?
Lawline svarar
Hej och tack för att du vänder dig till oss på Lawline,
UTREDNING
Den lagstiftning som främst behöver beaktas vid behandlingen av ditt ärende är brottsbalken (BrB) och lagen om betalningsföreläggande och handräckning (BfL).
Den civilrättsliga aspekten - Vad gäller?
Ditt ärende aktualiserar principen om condictio indebiti, vilken tar sikte på situationer när någon genomför en transaktion, dvs. en betalning, utan att sådan skyldighet föreligger och/eller när en för stor summa betalas ut. Enligt Högsta domstolen (HD) är huvudregeln att den som felaktigt betalar ut ett belopp också har rätt att kräva tillbaka pengarna av motparten, se t.ex. avgörandet NJA 2015 s. 1072. Huvudregeln är dock behäftad med vissa undantag. Om den som har tagit emot betalningen varit i god tro och förbrukat pengarna och/eller på annat sätt inrättat sig efter betalningen föreligger ingen återbetalningsskyldighet. Med god tro avses att mottagaren av pengarna varken insåg (subjektiv bedömning) eller borde ha insett (objektiv bedömning) att
betalningen var felaktig. Se exempelvis Arbetsdomstolens (AD) uttalande i rättsfallet AD 1993 nr. 170.
När det gäller bedömningen av god tro i arbetsrättsliga sammanhang (som i det här fallet) och i synnerhet i löneutbetalningssituationer står lönebeskeden ofta i fokus. Om utformningen av dessa inte har varit tillräckligt tydliga brukar det vara något som ligger arbetsgivaren till last. Med andra ord är det denne som bär ansvar för om det inte med hjälp av lönebeskeden har gått att utläsa och/eller upptäcka felaktigheterna, se avgörandet AD 1983 nr 163. Det ska dock noteras att arbetstagare i praxis har ansetts skyldiga att regelbundet granska sina lönebesked, jfr AD 1993 nr 170. Oavsett vilket kan, utifrån din ärendebeskrivning, konstateras att det inte torde föreligga någon som helst god tro utan att det snarare handlar om ett uppsåtligt agerande ifrån den aktuella arbetstagarens sida. Det innebär kort sammanfattat att det föreligger en återbäringsplikt för denne.
Den straffrättsliga aspekten - Vad gäller?
Din ärendebeskrivning är mycket kortfattad, men spontant kan det inträffade även vara brottsligt. Och närmast till hands torde brottet bedrägeri ligga. Enligt 1 kap. 2 § 1 st. BrB gäller att en gärning ska, om inte annat är särskilt föreskrivet, anses som brott endast då den begås uppsåtligen (avsiktligen). Det måste alltså röra sig om ett medvetet handlande från gärningspersonens sida i syfte att uttryckligen utöva utpressning mot just dig. Och så verkar ju onekligen vara fallet här. Detta innebär i klartext att denne måste befunnit sig i ett medvetet tillstånd. Dock utesluter inte handlingar i överilning eller i affekt att uppsåt kan föreligga, men reflexmässiga sådana betraktas i regel aldrig som uppsåtliga. Uppsåtet ska täcka samtliga rekvisit, alltså uppfylla samtliga krav, i det aktuella straffbudet och i det här fallet i bestämmelsen som reglerar brottet bedrägeri, se 9 kap. 1 § 1 st. BrB (se nedan). I praktiken betyder ovanstående att gärningspersonen behöver ha förstått (åtminstone haft s.k. likgiltighetsuppsåt till) att dennes handlande motsvarade brottsbeskrivningen och närmare bestämt lagtexten gällande utpressning. Utan att det ska bli alltför många teknikaliteter kan i vart fall och så här långt sägas att det inte verkar finnas omständigheter som med styrka talar för att gärningspersonen (arbetstagaren) inte skulle ha varit medveten om sitt eget agerande varför uppsåtsbedömningen inte heller torde bli särskilt svår.
I 9 kap. 1 § 1 st. BrB sägs att den som medelst (genom) vilseledande förmår någon till handling eller underlåtenhet, som innebär vinning för gärningsmannen och skada för den vilseledde eller någon i vars ställe denne är, dömes för bedrägeri till fängelse i högst två år. I förevarande fall krävs att arbetstagaren genom ett vilseledande förmått arbetsgivaren att utföra en för arbetsgivaren skadegörande handling som resulterade i en konstaterbar vinning för arbetstagaren. Det sista ledet syftar på att gärningspersonens handlande ska ha lett till en disposition, vilken i sin tur innebär en omedelbar förmögenhetsöverföring till densamma. Det första rekvisitet som tar sikte på vilseledandet kan allmänt likställas med ett förmedlande av en oriktig uppfattning (vilket är fallet här). Det räcker dock inte med en muntlig eller skriftlig uttalad lögn eftersom motparten inte alltid behöver påverkas av detta. Motsatsvis kan då sägas att det är tänkbart att någon kan bli vilseledd av gärningspersonen utan att denne uttalar en bokstavlig osanning. Avgörande är om brottsoffret verkligen har blivit lurad (subjektiv bedömning) och detta oaktat om motparten eventuellt objektivt sett skulle framstå som ovanligt lättlurad.
Av lagtexten följer som sagt att det för brottet bedrägeri krävs skada för den ena parten (arbetsgivaren) och vinning för den andra (arbetstagaren), vilket som tidigare påpekats förutsätter en förmögenhetsöverföring, vilket det också på mycket goda grunder kan argumenteras för att det rör sig om i förevarande fall.
Din faktiska fråga - Vad kan företaget (arbetsgivaren) göra?
Förutom att göra en polisanmälan (om ett sådant intresse finns) kan företaget naturligtvis kravställa vederbörande, exempelvis genom att skicka ett formellt kravbrev, dvs. genom framställa ett formellt ersättningskrav. Om arbetstagaren vägrar hörsamma detta kan företaget vända sig till Kronofogdemyndigheten (KFM) och ansöka om ett betalningsföreläggande, vilket ofta brukar bli aktuellt när eventuella utskickade fakturor och/eller kravbrev visat sig vara verkningslösa.
En ansökan om betalningsföreläggande får avse åläggande för svaranden (arbetstagaren) att betala en penningfordran som är förfallen till betalning, om förlikning är tillåten i saken (vilket är fallet här), 2 § BfL. Företagets fordran är förfallen när du (formellt företaget) eller anna legal ställföreträdare för företagets räkning vill ha betalt om det skulle förhålla sig på det visat att någon förfallodag inte är avtalad, jfr 5 § 1 st. lagen om skuldebrev. Annars gäller avtalad förfallodag. Någon sådan finns ju dock inte här. En ansökan ska göras skriftligen och i ansökan ska sökanden (företaget) ange sitt yrkande (krav på betalning) och grunden för det, 9-10 §§ BfL. Vidare ska belopp, förfallodag och den ränta som begärs anges, 11 § BfL.
Därutöver gäller följande. Om sökanden begär ersättning för kostnader med anledning av målet ska det anges i ansökningen och samtidigt ska det uppges vilka kostnaderna är, 17 § BfL. I 19 § BfL sägs slutligen att en ansökan ska skrivas under av sökanden eller hans eller hennes ombud och ges in till KFM. Tar myndigheten upp ansökningen ska svaranden (arbetstagaren) föreläggas att till myndigheten yttra sig inom viss tid från det att ansökningen delgavs honom eller henne och tiden får inte utan särskilda skäl bestämmas till mer än två veckor, 25 § BfL. Målet kan dessutom komma att avgöras även om han eller hon skulle förhålla sig passiv och vägra inkomma med ett svaromål, 26 § BfL.
Vill arbetstagaren bestrida ansökan ska även detta göras skriftligen och därefter kommer målet, om företaget så vill, att överlämnas till domstol och då till en tingsrätt som första instans. En sådan begäran ska också den göras skriftligen och inom fyra veckor från den dag då underrättelsen sändes till företaget i egenskap av sökanden, se 33-37 §§ BfL. För det fall ärendet slutligen måste hänskjutas till domstol bör en s.k. fullgörelsetalan väckas mot köparen enligt 13 kap. 1 § rättegångsbalken. Det handlar med andra ord om en sedvanlig stämningsansökan.
Notis I: HD styr rättspraxis på straff- och civilrättens område och är den yttersta uttolkaren av all sådan lagstiftning. Genom sina avgöranden skapar domstolen s.k. prejudikat (normerande/vägledande rättsfall), vilka övriga domstolar i lägre instanser (tingsrätter och hovrätter) informellt har att följa.
Notis II: AD är en specialdomstol och slutinstans (i förekommande fall den enda instansen) i arbetsrättsliga tvister och domstolen styr därför rättspraxis på det här området. Som arbetstvist räknas varje tvist som rör förhållandet mellan arbetsgivare och arbetstagare och därmed jämförliga frågor.
Avslutande ord och ytterligare rådgivning
Vid fler frågor är du varmt välkommen att höra av dig på nytt. Antingen här på hemsidan och då genom några av våra utmärkta betaltjänster eller via vår ordinarie byråverksamhet. Själv nås jag på jacob.bjornberg@lawline.se och du får mer än gärna kontakta mig direkt ifall du önskar ytterligare hjälp i den fortsatta processen. I så fall kan jag slussa dig vidare till någon av byråns eminenta jurister utan att du behöver sitta i telefonkö. Mot bakgrund av COVID-19 erbjuder våra jurister idag möten såväl telefonledes som på Teams och andra liknande digitala plattformar.
Notera dock att vi på straff- och skatterättens område endast ger viss typ av inledande rådgivning och då inom ramen för vår expresstjänst som du numera har nyttjat. Byrån åtar sig inte några sådana uppdrag fullt ut. I så fall behöver du vända dig till en byrå specialiserad på straff- respektive skatterätt.
Men vi kan naturligtvis bistå dig (företaget) i eventuell kommande process och även fortsättningsvis agera om ombud och föra företagets talan i domstol och/eller vid annan typ av förhandling om så skulle önskas. Vi kan också bistå med upprättande av all nödvändig dokumentation, exempelvis vid författandet av ett kravbrev. Låt mig bara få veta i så fall genom att skicka ett mail till den ovan nämnda adressen.
Avslutningsvis är den livliga förhoppningen att min hantering av ditt ärende har varit matnyttig och presenterats i en för dig utförlig och tillfredsställande form. Återkom gärna med synpunkter genom att skicka in ett omdöme när du mottar en sådan förfrågan.
Vänligen,
