Umgängesrätt mot barnets vilja
Får tingsrätten tvinga min dotter träffa sin far ?
MiTT barn är 12 år och hen vägrar träffa pappan nu. Pappan har aldrig funnits i hens liv. De har börjat ha kontakt sedan barnet var 9 år gammal. Jag har varit i kontakt med tingsrätten för 3 år sedan angående umgänge och dem har beslutat att barnet o pappan träffas varannan helg. Sedan dess har de träffats men barnet har oftast blivit besviken och arg på pappan. Mitt barn påstår att pappan slår sina andra barn ( mitt barns syskon) och han umgås inte med mitt bar när han hämtar. Mitt barn litar inte på honom.
Nu är det så att mitt barn vill fundera om hen vill fortsätta träffa honom. Barnet vågar inte prata med pappan om drt här eftersom barnet vet ej om hans reaktion. Jag pratade med barnets far i flera år om det här problemet men pappan bara gapar och skriker på mig. Han och jag kan ej komma överens helt enkelt.
Jag försökte hela tiden att barnet och pappan skulle ha en bra relation. Har aldrig hindrat pappan träffa barnet men nu är det så att det är barnet som inte vill träffa sin pappa.
Vad skulle hända om pappan kontaktar tingsrätten angående barnet? Kan tingsrätten tvinga barnet att träffa pappan?
Jag har ensamvårdnad till barnet
Lawline svarar
Hej!
Tack för att du vänder dig till Lawline med din fråga!
Enligt 6 kap 15§ Föräldrabalken (FB) har barnet rätt till umgänge med den förälder barnet inte bor tillsammans med. Detta är alltså en rätt som tillfaller barnet och inte föräldern vilket innebär att det inte finns någon plikt för barnet att umgås med föräldern. Av paragrafen framgår även att föräldrarna har ett gemensamt ansvar för att barnets behov av umgänge med den andra föräldern så lång som möjligt tillgodoses. Om ditt barn hade velat träffa pappan har ni som föräldrar alltså en skyldighet att så gott det går möjliggöra för detta.
Om pappan tar det till Tingsrätten kommer rätten döma det som är bäst för barnet då barnet bästa alltid ska vara avgörande vid bedömningen enligt 6 kap 2a§ FB. Vid denna bedömning ska särskilt beaktas barnets behov av en nära och god kontakt med båda föräldrarna och att barnet inte far illa. Hänsyn ska även tas till barnets vilja och mognad. Då omständigheterna i det specifika fallet är avgörande kan jag tyvärr inte säga hur rätten skulle bedöma ert fall men i andra fall exempelvis NJA 1981 s. 753 dömde tingsrätten till umgänge med pappan mot barnets vilja då barnets inställning i väsentlig mån ansågs ha sin grund i påverkan från mamman och då barnet (som var 13 år) inte hunnit skaffa sig en egen uppfattning av pappan. Det ansågs därför vara till barnets bästa med en kontakt med båda föräldrarna. Det är alltså möjligt för rätten att döma till umgänge mot barnets vilja men som sagt så ska barnets vilja beaktas med hänsyn till ålder och mognad.
Hoppas detta besvarade din fråga, om inte är du varmt välkommen att återkomma!
Med Vänlig Hälsning
