Tolkning av 13 § LAS

FRÅGA
HejJag vill ställa en fråga gällande § 13 i Las.Jag hade en anställd som blev arbetsbefriad Ingen avräkningsfrihet. Alltså skulle lön avräknas som han tjänade hos annan arbetsgivare.Nu har det kommit fram att han blivit erbjuden jobb hos andra arbetsgivare 2 olika jobb, hade han tackat ja hade jobbet varit hans. Arbetsplatserna låg på samma köravstånd som till mitt företag. Jag kan få skriftligt från dessa företag att han hade fått anställning om han tackat ja. Lönen lite bättre än tidigare. Han valde och gå hemma i 4 månader utan att göra någonting. Om jag läser i § 13 är man ju faktiskt också skyldig och söka jobb som arbetsbefriad. Finns gott om jobb i vår bransch.Min fråga är : Var han skyldig och ta något av dessa jobben ? Om han trots erbjudandet tackade nej var jag fortfarande skyldig och betala hans lön? Hur tolkar man § 13 ?Jag tolkar det som, han kan tacka nej men jag har då ingen skyldighet och betala hans lön.Med vänliga hälsningar
SVAR

Hej,

Tack för att du vänder dig till Lawline med din fråga! Din fråga är arbetsrättslig och regleras enligt LAS och eventuellt genom avtal med någon facklig organisation. Jag kommer nedan att ge dig en redovisning av rättsläget och sedan avsluta med ett svar och en rekommendation.

13 § LAS

"Om arbetsgivaren har förklarat att arbetstagaren inte behöver stå till förfogande under uppsägningstiden eller en del därav, får arbetsgivaren från förmåner enligt 12 § första stycket avräkna inkomster som arbetstagaren under samma tid har förvärvat i annan anställning. Arbetsgivaren har också rätt att avräkna inkomster som arbetstagaren under denna tid uppenbarligen kunde ha förvärvat i annan godtagbar anställning."

Innebörden av paragrafen

Den 13 § innebär att arbetsgivaren har bevisbördan för vad arbetstagaren kunde ha förtjänat i en annan godtagbar anställning. Avräkning kan bara ske för annan inkomst av anställning och exempelvis inte för inkomst av en egen näringsverksamhet.

Paragrafen innehåller alltså bestämmelser om förutsättningarna för att arbetsgivaren ska från uppsägningslönen enligt 12 § få avräkna inkomster från annat håll som arbetstagaren haft eller kunde ha haft under uppsägningstiden. Eftersom paragrafen hänvisar till 12 §, gäller den bara i den situationen att det är arbetsgivaren som har sagt upp anställningen.

Bestämmelser om uppsägningstidens längd finns i 11 § första och andra styckena, och bestämmelser som styr när uppsägningstiden börjar löpa finns i 10 § andra stycket och § tredje stycket

Av 34 § framgår det att rätten enligt paragrafen också gäller när arbetstagaren efter uppsägningstidens utgång står kvar i anställning. Paragrafen är tvingande till arbetstagarens förmån.

Rättsläget

Det första förutsättningen för att avräkning ska få ske är att arbetsgivaren har förklarat att arbetstagaren inte behöver stå till förfogande under uppsägningstiden eller en del av denna. Att arbetsgivaren för uppsägningstiden erbjuder arbetstagaren en annan anställning hos sig som inte omfattas av arbetstagarens arbetsskyldighet har inte ansetts som en tillräcklig sådan förklaring enligt AD 1991 nr 27.

Det är endast inkomst från annan anställning som får avräknas, inte inkomst från eget företagande, pension eller olika typer av bidrag. Avräkning får inte heller ske för inkomst från anställning som är bisyssla eller liknande, om arbetstagaren skulle ha haft biinkomsten även om han eller hon hade utfört arbete för arbetsgivaren.

Den anställning som arbetstagaren uppenbarligen kunde ha tagit, t.ex. för att arbetsgivaren skaffat fram anställningen, ska vara godtagbar. Arbetstagaren är inte skyldig att ta tillfälliga anställningar eller ett arbete som i något avseende är väsentligt sämre än det som han eller hon lämnar.

Särskild hänsyn ska tas till arbetstagarens situation efter uppsägningen och hans eller hennes berättigade intresse av att kunna använda uppsägningstiden till att söka sig en anställning som är likvärdig med den som har förlorats (enligt AD 1990 nr 82, där främst avståndet till det nya arbetet gjorde det inte godtagbart, se också AD 1977 nr 6).

Betydande hänsyn tas till arbetstagarens personliga förhållanden. Det har inte ansetts rimligt att begära att arbetstagaren med kort varsel ska behöva ändra sina personliga förhållanden för den förhållandevis begränsade tid som uppsägningstiden utgör ( AD 1979 nr 124, där det inte ansågs skäligt att en nattklubbsservitris tog arbete på samma arbetsplats med samma arbetsuppgifter men hos ny arbetsgivare och med nya arbetstider som inte passade hennes barnpassningssituation).

Den nya anställningen ska tillfredsställa de anspråk som arbetstagaren rimligen kan ställa.

Det är arbetsgivaren som har bevisbördan för att det funnits annan godtagbar anställning som arbetstagaren kunde ha tagit ( AD 2012 nr 30). . Det kan t.ex. visas att det under uppsägningstiden funnits gott om lämpligt arbete som arbetstagaren utan olägenhet kunde ha åtagit sig.

Avräkning på uppsägningslönen får enbart ske för de dagar då arbetstagaren har haft eller uppenbarligen kunde ha skaffat sig inkomst från annat håll. Detta innebär att, om arbetstagaren efter en viss tids arbetslöshet får ett nytt arbete med högre lön än hos arbetsgivaren, får inte arbetsgivaren utnyttja den överskjutande delen av den nya lönen för att göra avräkning på uppsägningslönen för den tid då arbetstagaren gick utan arbete. När det är fråga om timavlönad arbetskraft, kan avräkning inte ske efter högre timlön än den som arbetsgivaren skulle ha betalat under uppsägningstiden enligt AD 1976 nr 128.

Arbetsdomstolen har i sin praxis (AD 2012 nr 30) slagit fast att det är arbetsgivaren som har bevisbördan för att det föreligger sådana förutsättningar som krävs för avräkning samt att arbetsgivaren måste kunna bevisa att det har funnits gott om lämpligt arbete som arbetstagaren utan olägenhet kunde ha åtagit sig (se domen 1990 nr 82). (källa 2017-06-07: Öman, Lag (1982:80) om anställningsskydd 13 §, Lexino 2015-01-01)

Svar

Min tolkning är att du inte bör vara skyldig att betala hans lön från och med tidpunkten då han erbjöds arbete hos annan, förutsatt att arbetena som arbetstagaren erbjöds var likvärdiga och godtagbara enligt beskrivningen ovan, geografiskt nära placerade samt inte endast tillfälliga.

Eftersom arbetsgivaren har bevisbördan i dessa situationer måste du vid en eventuell tvist kunna styrka med exempelvis intyg från dessa arbetsgivare att han kunde ha fått likvärdig anställning hos dessa under tidsperioden som du var ersättningsskyldig. Detta svar förutsätter även att inga fackliga avtal reglerar situationen annorlunda.

Din anställda var inte skyldig att ta något av dessa jobb men om han har tackat nej till ett jobb som motsvarar jobbet han har hos dig, då har din betalningsskyldighet upphört till följd av det.

Rekommendation

Jag rekommenderar att du kontaktar din anställda och kommunicerar med denne angående rättsläget. Om du hamnar i en tvist rekommenderar jag att du anlitar en jurist. Om du har några frågor över mitt svar eller vill anlita en av våra jurister för att granska avtal eller för att biträda dig vid en tvist är du välkommen att mejla mig, jessica.konduk@lawline.se

Jag hoppas att du fått svar på din fråga!

Vänligen,

Jessica Konduk
Vi kan hjälpa dig vidare!
Våra jurister ger dig personlig hjälp. Klicka för att boka tid med Lawline Juristbyrå: BOKA.
Fick du svar på din fråga?
Senaste besvarade frågorna inom Uppsägning och avskedande (1896)
2021-12-04 Vad kan jag göra om jag skrivit på ett anställningsavtal men vill ha ett annat jobb istället?
2021-12-04 Hur lång uppsägningstid har jag om jag fyllt 68 år?
2021-11-30 Arbete under uppsägningstid
2021-11-30 Har jag rätt till inarbetad lön efter avslutad anställning?

Alla besvarade frågor (97674)