Rättshandlingens giltighet vid fullmäktiges överskridning av befogenhet
Jag Pelle har lämnat en skriftlig fullmakt till min kompis Olle att köpa en bil. Jag förklarade för Olle att han max får köpa den för 100 000kr. Men min kompis Olle drack starköl innan affären gjordes och skrev ett avtal med säljaren( Stella) för 130 000kr. Nu kräver Stella mig Pelle på hela beloppet (130 000kr).
Jag och Stella hade sedan innan disskuterat en eventuell affär och då hade vi aldrig kommit upp i så höga summor, men Stella hävdar att hon inte minns detta. Hur ska göra? Jag vill självklart inte betala mer än vad jag avtalat med Olle om, dvs 100 000kr. Tack på förhand!
Lawline svarar
Hej och tack för att du vänder dig till Lawline!
Tredje mans goda/onda tro
Regler om fullmakt hittar du i 2 kapitlet avtalslagen. Om fullmäktige (fullmaktstagaren) överskrider sina befogenheter genom att inte hålla sig till de avtalade begränsningarna för fullmakten, dvs köpa bil under 100 000 kronor i detta fall, är rättshandlingen inte gällande om tredje man, dvs försäljaren Stella inser eller borde inse att handlandet inte skett i förenlighet med fullmakten (2 kapitlet 11 § Avtalslagen). Detta innebär alltså att om det är som du säger så att Stella är medveten om att du inte ville ha en bil för så mycket pengar så är köpet inte bindande. Att Stella förnekar detta gör det ju såklart komplicerat eftersom det är hennes goda tro eller icke goda tro som avgör frågan.
Avtal i berusningstillstånd
Då du nämner att Olle druckit starköl innan köpet vill jag även ta upp en annan bestämmelse som kan vara värd att nämna. 3 kapitlet 31 § Avtalslagen säger nämligen att man inte får utnyttja någon annans trångmål, oförstånd, lättsinne eller beroende ställning vid avtalsingående. Berusning hör hit då det kan påverka ens omdömesförmåga. För att ett avtal ska anses ogiltigt till följd av den ena partens tillstånd, dvs berusning i detta fall krävs att det finns ett uppenbart missförhållande mellan parternas prestationer. Ett exempel på detta kanske hade varit om den ena parten förmått den andra berusade att köpa något till det dubbla marknadsvärdet eller liknande. I detta fall rör det sig om 130 000 kronor mot 100 000 kronor. Jag skulle säga att det därför inte är helt självklart att det är ett uppenbart missförhållande.
Sammanfattningsvis: Då bevisbördan ligger på den som påstår ond tro är det svårt att bevisa detta om inte avtalet och dess begränsning (max 100 000) finns nedskriven någonstans och att tredje man fått ta del av det. Även det faktum att Olle var berusad vid tillfället räcker troligtvis inte heller för att göra avtalet ogiltigt.
Jag beklagar din sits men hoppas att Stella kommer på bättre tankar. Önskar er lycka till!
Med vänliga hälsningar,
