Olagliga och omoraliska avtal
Hej!
Jag har läst att man kan bilda avtal om exakt vad som helst. stämmer det?
För jag har tänkt att jag kanske kan bilda avtal med människor om att jag får erhålla deras kranium efter att dem dött oavsett orsak och självklart efter den likvaka/begravningsceremoni utförts.
Jag vet att detta troligtvis går emot griftefriden på ett eller flera sätt, men om man i avtalet får personen att avsäga sig dessa lagstiftningar så kanske det kan fungera?
Lawline svarar
Hej och tack för att du vänder dig till Lawline!
Din fråga aktualiserar huvudsakligen lagen om avtal och andra rättshandlingar på förmögenhetsrättens område (AvtL) och brottsbalken (BrB).
Angående frågan om huruvida man kan sluta avtal om vad som helst kan vi snabbt konstatera att detta inte är sant.
Ett exempel på detta är den inom juridiken välkända 36 § AvtL som gör gällande att ett avtal kan jämkas (få sin omfattning begränsad) eller helt lämnas utan avseende om det är oskäligt med hänsyn till avtalets innehåll, omständigheterna vid avtalets tillkomst, senare inträffade förhållanden och omständigheterna i övrigt. Som du säkert märker är denna bestämmelse väldigt bred och kan avse i princip vad som helst som gör att ett avtal bedöms som oskäligt. Exempelvis har denna paragraf använts för att skydda konsumenter som med näringsidkare ingått avtal med villkor som bedömts oskäliga just på grund av omständigheten att det gällt ett konsumentförhållande.
Ett annat betydelsefullt exempel på begränsningar i avtalsfriheten är fenomenet pactum turpe (ungefär "omoralisk överenskommelse"). Denna princip förekommer inte i lagtext men förekommer ändå i domstolarnas rättstillämpning som en generell princip. Den praktiska innebörden av pactum turpe är domstolarna inte befattar sig med avtal som innehåller villkor som av domstolen bedöms vara omoraliska eller annars i strid med lag eller goda seder. Exempel på detta kan vara direkt olagliga avtal (exempelvis ett anställningsavtal som stadgar att någon som yrkesutövning ska begå mord mot ersättning), men även avtal som står i strid med vedertagna moralnormer och goda seder på ett sätt som gör att det också får anses ogiltigt och inte skall åtnjuta rättsordningens skydd (exempelvis avtal om avbrytande av havandeskap mot ersättning).
Vid sidan av dessa undantag finns ett stort antal andra undantag.
Med detta sagt kan vi analysera ditt exempel. Enligt min uppfattning är det inte möjligt att för dig som privatperson att, trots ett eventuellt avtal, efter en invdivids död hävda att du har rätt att få den dödes kranium utlämnat. Detta baserar jag inte minst på att 3 § lagen om transplantation m.m. enligt min uppfattning ger uttryck för en princip om att biologiskt material från döda endast får omhändertas endast för medicinska ändamål. Detta omfattar utöver organtransplantation forskningsändamål enligt 1 § samma lag. I begravningslagen betonas även vikten av att utan dröjsmål hantera administrativa frågor kring en begravning och av 5 kap. 13-16 §§ framgår att inte ens aska efter kremering får hanteras av enskilda utan diverse villkor. Enligt min uppfattning är hantering av kropps- och skelettdelar för annat än medicinska ändamål otillåten utöver vad som krävs för begravning eller kremering.
Enligt min uppfattning är två brott är tänkbara för den som obehörigen omhändertar ett kranium: brott mot griftefriden (16 kap. 10 § BrB) och brott enligt 14 § lagen om transplantation m.m. Detta innebär enligt min uppfattning att ett avtal om hantering av döda på ett obehörigt vis betraktas som sådana olagliga avtal som inte åtnjuter rättsordningens skydd.
Jag hoppas att mitt svar var till hjälp!
Med vänlig hälsning
