Ogiltighetsförklara avtal och eventuell ersättningsskyldighet därav
Jag är fd styrelseledamot i en ekonomisk förening (skola), där det krävs underskrift av 2 firmatecknare i förening. Vår rektor skrev i höstas ensam på ett väldigt ofördelaktigt kopiatoravtal utan att meddela styrelsen (rektorn är inte firmatecknare). Vi upptäckte detta nya avtal när vi gick igenom våra avtal för någon månad sedan. Rektorn är mycket ångerfull och känner sig lurad. Rektorn skall även muntligen ha sagt till försäljaren att hon inte var firmatecknare, men fick svaret tillbaka att detta ej var nödvändigt och fick förklarat att det bara var en förlängning av existerande avtal som kunde avslutas om föreningen valde annan leverantör. Detta var ju inte sant utan rektorn skrev alltså i verkligheten på ett nytt avtal med 5 års bindningstid, som är cirka 3ggr så dyrt som jämförbara alternativ.
Jag vill häva detta avtal och anser att det borde vara leverantörens skyldighet att kontrollera att behöriga personer skrivit på? Detta går ju lätt att göra via Bolagsverket eller be om kopior? Vi har bestridit fakturorna som nu kommer till oss och hävdat att avtalet är ogilitgt (vi har dock tidigare betalat 2 st). Möte är nu inplanerat för att träffa leverantören med deras jurist, men redan innan mötet har de hotat med att vår rektor personligen kommer att få stå till svars. Jag vill inte att rektorn råkar illa ut och undrar om leverantören med rättighet kan hävda att rektorn personligen skall stå till svars för detta? Samtidigt som jag undrar om avtalet anses vara giltigt?
Lawline svarar
Hej och tack för din fråga!
I en ekonomisk förening finns, precis som i aktiebolag, vissa personer som har rätt att teckna föreningens firma och således till exempel kan binda föreningen genom avtal med tredje part. Detta eftersom en förening ju inte kan rättshandla på egen hand. Styrelsen gemensamt har alltid firmateckningsrätt, men för att beslut ska kunna fattas praktiskt utses ofta särskilda firmatecknare, som då har behörighet att binda föreningen och företräda denna. Det är vanligt, så som i ert fall, att besluta om att firman ska tecknas i förening av två styrelseledamöter.
Ogiltigförklara avtalet
Den första frågan är då om föreningen kan tvingas vara bunden av avtal som ingåtts av person som inte är särskild firmatecknare och således inte har någon delegerad rätt att teckna föreningens firma. Svaret här är nej. Föreningen blir inte bunden av rättshandlingar som har företagits av någon som saknar behörighet att företräda föreningen, om inte tredje man haft skäl att anta att personen i fråga haft behörighet, vilket leverantören i detta fall inte får anses ha haft. Dels då rektorn uttryckligen angav att hon inte var firmatecknare, dels då en rektor inte är en person som typiskt sett får antas ha firmateckningsrätt för skolans räkning enbart på grund av sin roll som rektor. Avtalet kan då ogiltigförklaras, en rättsföljd vilken på flera sätt är likt en hävning, men med vissa skillnader. En ogiltighetsförklaring innebär att avtalet ska ses som att det inte har ingåtts, och de prestationer som utväxlats parterna emellan ska i möjligaste mån återgå. Den betalning ni hittills har erlagt ska alltså betalas tillbaka, liksom de kopieringsapparater (eller annat som levererades) ska återgå. Om dessa inte kan lämnas tillbaka, eller inte i sådant skick som de var när de levererades, har bolaget rätt till ersättning motsvarande dess marknadsvärde.
Rektorns personliga ersättningsskyldighet
Den andra frågan som då blir aktuell är i vilken utsträckning rektorn riskerar att bli personligt betalningsansvarig för att fullgöra prestationerna i det avtal som nu ogiltigförklaras. Det finns en allmän avtalsrättslig princip när det gäller ogiltigt avtal på grund av saknad behörighet att teckna bolags eller förenings firma, som innebär att den som obehörigen skrivit på avtalet är skyldig att ersätta tredje man för eventuell skada som denne orsakats på grund av att avtalet ogiltigförklaras. Denna princip kan till viss del utläsas ur 25 § avtalslagen, som visserligen handlar om fullmakter, men ett liknande resonemang bör kunna göras för personer som handlat utan firmateckningsrätt (vilket är en sorts lagreglerad form av fullmakt att företräda föreningen). Liksom kan utläsas ur 25 § andra stycket avtalslagen, gäller denna ersättningsskyldighet dock bara om tredje man, i detta fall leverantören, varit i god tro om att rektorn haft behörighet att teckna föreningens firma. I detta läge står det klart att leverantören inte kan ha varit i god tro, då rektorn ju uttryckligen angett att hon inte var firmatecknare. Det som kan bli problematiskt är ju då att bevisa att detta faktiskt hävdats då det endast skett muntligen. Rent objektivt kan dock också hävdas att leverantören bör ha undersökt firmateckningsrätten noggrannare, då en rektor inte per automatik har någon firmateckningsrätt för skolan.
Rektorn kan till sitt försvar också hävda att ersättningsskyldigheten bör falla bort med stöd av argument kopplade till avtalslagens ogiltighetsregler, i detta fall främst 30 § avtalslagen och 36 § avtalslagen. Dessa regler syftar direkt på avtal som träffats på felaktiga eller tvivelaktiga grunder, men dess argument bör också kunna användas i en situation som denna, när rektorn visserligen inte ingick ett bindande avtal med leverantören för egen del, men där hon nu riskerar ersättningsskyldighet på grund av att det avtal hon ingick i föreningens namn nu ogiltigförklaras. I 30 § avtalslagen finns en ogiltighetsgrund för avtal som ingåtts genom svikligt förfarande, t.ex. vilseledande information, från motparten. Leverantören har i detta fall felaktigt påstått att avtalet endast var en förlängning av tidigare avtal och att det inte fanns någon (längre) bindningstid för avtalet. Denna information får anses ha spelat en avgörande roll i rektorns beslut att skriva under avtalet och det får anses ha funnits uppsåt från leverantören att vilseleda rektorn att tro att denna information var riktig.
Som en sista utgång kan åberopas argument kopplade till de i 36 § avtalslagen, som direkt reglerar ogiltighet av avtal eller jämkning av avtal på grund av oskäliga avtalsvillkor, men vars tankesätt indirekt bör kunna appliceras även här, då det med beaktande av omständigheterna vid avtalets ingående och avtalets innehåll inte kan anses skäligt att rektorn åläggs en ersättningsskyldighet för leverantörens skada till följd av det ogiltiga avtalet. Dels var leverantören vid avtalets ingående medveten om att rektorn inte hade behörighet, dels har leverantören vilselett henne med felaktig information om avtalsvillkoren. Avtalsvillkoren i sig är också direkt oskäliga och det finns ingen balans i avtalet, då det verkar vara extremt fördelaktigt för den ena av parterna. Det skulle därför vara oskäligt att hävda att rektorn, i form av privatperson i förhållande till leverantören, näringsidkare, skulle behöva ersätta denne för skada på grund av det ogiltiga avtalet.
Som alltid inom juridiken finns sällan givna svar på hur en domstol skulle bedöma en viss situation. Min bedömning är dock, som sagts ovan, att föreningen inte är bunden av avtalet - avtalsprestationerna ska således återgå som en följd av att avtalet ogiltigförklaras. Rektorn bör inte behöva ersätta den skada som uppstått, främst med stöd av leverantörens onda tro om behörigheten. Om denna inte skulle anses bevisad bör också kunna hävdas argument med koppling till avtalslagens regler om ogiltighet på grund av svikligt förfarande vid avtalets ingående och oskäligheten i själva avtalsinnehållet. Dessa bestämmelser är inte direkt tillämpliga då det inte handlar om ett avtal som ska ogiltigförklaras (detta ska ju göras redan på annan grund genom avsaknaden av behörigheten) utan om ersättningsskyldighet på grund av denna ogiltighetsförklaring, men liknande argument bör kunna hävdas, då avtalet med stöd av dessa argument borde kunna ha ogiltigförklarats även i det fall då rektorn faktiskt varit behörig att sluta avtal.
Lycka till framöver,
Med Vänliga Hälsningar
