FrågaOFFENTLIG RÄTTÖvrigt01/10/2022

Kan man inskränka religionsfriheten?

Sekulariserat samhälle Vad säger lagen om förhållandet mellan religion och lag? Som lärare vill jag kunna förklara rent lagligt att det i Sverige är så att man får tro på vad man vill, att ingen kan tvinga en till någon religion, eller förbjuda någon att tillhöra en religion, inte ens barn. Att Staten och Sveriges lag gäller alla oavsett religion. Att om någon får påtryckningar hemifrån att gifta sig vid 12 års ålder, eller liknande innebär att den som utövar påtryckningar gör något olagligt i religionens eller traditionens namn. Detta handlar om religion i allmänhet, att alla måste följa svensk lag, eller har jag fel?

Lawline svarar

Hej och tack för att du vänder dig till oss på Lawline med din fråga.

Vilken lag är tillämplig 

Det är regeringsformen (RF) som reglerar frågor om religionsfrihet och övriga fri- och rättigheter. Regeringsformen är en av Sveriges fyra grundlagar (1:3 RF). Att lagen gäller alla i Sverige genomförs i praktiken bland annat genom att den offentliga makten, dvs. våra myndigheter, domstolar med mera, måste följa vad som står i en lag (1:1 3 st. RF).

Vad menar man med relativa, absoluta, positiva och negativa fri- och rättigheter? 

Inledningsvis gäller att alla våra rättigheter i Sverige måste tolkas i enlighet med både Europakonventionen och EU:s rättighetsstadga (NJA 2005 s. 805). Det betyder dels att alla våra rättigheter skyddas på lite olika nivåer, dels att vi skyddas mot maktmissbruk från det allmänna. Ansvar för vad enskilda gör blir dock en fråga som man löser med andra lagar. 

Traditionellt indelar man fri- och rättigheter på fyra sätt, det vill säga relativa, absoluta, positiva och negativa fri- och rättigheter. En kort indelning visas här nedan:

  1. Absolut rättighet: rättigheten kan inte och får inte begränsas på något sätt (2:20 RF)
  2. Relativ rättighet: rättigheten kan och får begränsas, men under vissa villkor (2:20-24 RF
  3. Positiv rättighet: rättigheten ger människor rätt till något, t.ex. att röra sig fritt (2:8 RF)
  4. Negativ rättighet: rättigheten ger människor rätt att slippa något, t.ex. att få sin åsikt registrerad (2:3 RF

Ett exempel på att en rättighet samtidigt kan vara positiv och negativ, och även relativ är yttrandefriheten. Yttrandefriheten ger oss exempelvis rätt att yttra oss (2:1 1 p. RF) och rätt att i princip tiga (2:2 RF). Att yttrandefriheten också är relativ betyder att den får begränsas (2:20 RF). Detsamma gäller med föreningsfriheten, dvs. att man har rätt att sammansluta sig med andra människor (2:1 5 p. RF) och frihet mot tvång att tillhöra sammanslutningar som exempelvis trossamfund (2:2 RF). 

Hur fungerar religionsfriheten? 

Det enda som religionsfriheten omfattar enligt regeringsformen är frihet att ensam eller med andra utöva sin religion (2:1 6 p. RF). Friheten är absolut, vilket betyder att den inte får inskränkas (2:20 RF). Med religionsfrihet ska förstås dels att var och en får tro på vad personen vill, dels att utöva sin religion. Med begreppet ”utöva” menar lagstiftaren rätten att manifestera sin tro, det vill säga att visa och uttrycka den. Att exempelvis bära slöja faller in under yttrandefriheten och gudstjänster faller in under mötesfriheten, där båda dessa friheter får inskränkas (2:20 RF). Detta är anledningen till att själva manifesteringen av en religion får inskränkas genom lag, men inte religionsfriheten i sig, dvs. rätten att tro på vad man vill. En straffbar handling kan därför inte skyddas bara för att den görs i ett religiöst sammanhang (prop. 1975/76:209 s. 115), och en förälder får inte heller eftersätta sin vårdnadsskyldighet mot sitt barn på grund av religiösa övertygelser (SOU 1975:75 s. 195). 

En inskränkning av våra rättigheter får göras, så länge vissa villkor är uppfyllda. Dessa villkor är att en inskränkning måste vara acceptabel i en demokrati, att den är proportionerlig och nödvändig jämfört med det problem man vill lösa, och att den inte hotar den fria åsiktsbildningen (2:21 RF). Just mötes- och demonstrationsfriheten får bara inskränkas av hänsyn till ordning och säkerhet medan föreningsfriheten bara får inskränkas om föreningen är av militär natur eller förföljer folkgrupper (2:24 RF). Dessa fri- och rättigheter är de starkaste sett till hur svårt det är att inskränka dem, vilket också leder till att det kan vara väldigt svårt att förbjuda vissa trossamfund. Yttrandefrihet och informationsfrihet kan nämligen lättare inskränkas, eftersom flera inskränkningsgrunder finns (2:23 RF).

Avslutande ord 

Svaret på din fråga är därför att vi har religionsfrihet i Sverige. I praktiken betyder det att var och en av oss får tro på vad vi vill. Emellertid kan vår manifestering av vår religion inskränkas, dock bara under vissa förutsättningar. Staten får exempelvis inte tvinga någon att tillhöra ett trossamfund, att förbjuda trossamfund, eller att tvinga någon att ta av sig en slöja, om inte detta har inskränkts genom lag och inskränkningen är godtagbar enligt ovan förutsättningar. Enskilda som försöker att begränsa eller påtvinga en religion kan dock bli ansvariga enligt andra lagar, t.ex. för att ha brutit mot diskrimineringslagen och/eller ha brutit mot tryckfrihetsförordningen vid missbruk yttrandefriheten. Slutligen gäller att den lag vi har i Sverige omfattar alla, inklusive trossamfund och religiösa personer. 

Vi på Lawline kan hjälpa dig vidare

Jag hoppas att du har fått svar på din fråga. Tveka inte att höra av dig till en av våra jurister, om du behöver ytterligare hjälp. Du är varmt välkommen att kontakta oss på telefon 08-533 300 04 eller maila oss på info@lawline.se.

Vänligen

Ivan VikaloRådgivare
Vi använder Cookies
Vi använder cookies för att ge dig bästa möjliga upplevelse på vår webbplats. För att anpassa dina cookie-inställningar, vänligen klicka på “Mer information”