Husrannsakan och uppkommen personskada vid gripande - Vad gäller?
Hej ! Min son som är 23 år blev idag 3/3- 2023 gripen utanför sin bostad på södra promenaden i Malmö. Han blev nedtvingad till marken påsatt handbojor och förd till polisstationen - samtidigt togs beslut om husrannsakan med hund och lägenheten som han är skriven på genomsöktes av polisen - vände upp och ned på allt med skador. Han fick skador i form av sår och blåmärken i samband med gripandet. Efter förhör och ett lämnat urinprov släpptes han utan misstanke om brott. Han var i ett läge misstänkt för narkotikabrott. Han har aldrig sysslat med narkotika i någon form och är helt oskyldig. Han är en känslig person mentalt och detta kommer ge honom stora negativa effekter psykologiskt. Han måste få någon upprättelse/skadestånd från vad jag förstår justitiekansletämbetet.
Lawline svarar
Hej och tack för att du vänder dig till oss på Lawline,
UTREDNING
Den lagstiftning som främst behöver beaktas vid behandlingen av ditt ärende är narkotikastrafflagen (NSL), rättegångsbalken (RB) och lagen om ersättning vid frihetsberövanden och andra tvångsåtgärder.
I 28 kap. 1 § RB sägs att om det finns anledning att anta att ett brott har begåtts på vilket fängelse kan följa får husrannsakan företas i hus, rum eller slutet förvaringsställe. Och enligt 1 § 6 p. NSL gäller att den som olovligen innehar, brukar eller tar annan befattning med narkotika döms, om gärningen sker uppsåtligen (avsiktligen), för narkotikabrott till fängelse i högst tre år.
Mot den bakgrunden kan konstateras att innehav av narkotika är ”ett brott på vilket fängelse kan följa”, vilket är ett av de två krav som måste vara uppfyllda för att en husrannsakan ska få genomföras. Det andra kravet är att ”det finns anledning att anta” att ett sådant brott har begåtts. Uttrycket ”anledning anta” har dock inte kommenterats närmare i motiven till RB, men det anses generellt ge uttryck för den lägsta graden av misstanke, något som i sin tur möjliggör för staten att redan på mycket svaga misstankar vidta den här typen av straffprocessuella tvångsmedel, se prop. 1986/87:112 s. 102. Vilken grad av misstanke som har gällt din sons fall har jag dock svårt att kommentera, vilket du säkert förstår. Det går inte heller att göra någonting åt detta i egentlig mening och så här i efterhand. Om det finns skäl att kritisera Polismyndigheten för det inträffade kan i och för sig en anmälan till Justitieombudsmannen (JO)alltid göras, men kan alltså endast rikta kritik mot myndigheten.
När det sedan gäller själva husrannsakan kan följande anföras. En husrannsakan kan vara antingen reell eller personell. I förevarande fall har det varit fråga om en reell husrannsakan eftersom man har letat efter föremål och/eller andra bevis och inte efter någon specifik person. Vid sådana åtgärder från statens sida, dvs. vid ingrepp i enskildas personliga sfär, gäller i allmänhet behovsprincipen och proportionalitetsprincipen. Den förra principen innebär mycket förenklat att åtgärden endast få vidtas om den är behövlig för att uppnå ett visst ändamål. Men det räcker inte. Den senare principen anger att den aktuella åtgärden (i det här fallet husrannsakan) måste stå i rimlig proportion till det intrång (olägenhet) eller den kränkning som åtgärden innebär för den enskilde (din son). Proportionalitetsprincipen kommer för övrigt till uttryck i 28 kap. 3 a § RB vari uttalas att husrannsakan får beslutas endast om skälen för åtgärden uppväger det intrång eller men i övrigt som åtgärden innebär för den misstänkte eller för något annat motstående intresse
Vidare gäller enligt 28 kap. 4 § 1 st. RB att beslut om husrannsakan ska fattas av en undersökningsledare, en åklagare eller rätten. En polisman, och då avses i praktiken främst poliser i yttre tjänst, får dock genomföra en husrannsakan på eget bevåg om det föreligger fara i dröjsmål, se 28 kap. 5 § RB. Med ”fara i dröjsmål” menas i klartext att det ska finnas en risk för att bevis inom kort kan komma att förstöras eller undanröjas. Därutöver gäller att när en husrannsakan vidtas får olägenhet eller skada inte förorsakas den misstänkte utöver vad som är oundgängligen nödvändigt, vilket framgår av 28 kap. 6 § 1 st. RB. I samma bestämmelse, i de två andra styckena, finns ytterligare relevanta regler om vad som gäller vid låsta utrymmen samt mellan vilka tider en husrannsakan bör genomföras. Och den vars bostad blir föremål för en husrannsakan har i grunden både rätt att vara närvarande själv samt kalla ett vittne under förutsättningen att undersökningen inte uppehålls i onödan, se 28 kap. 7 § RB.
Om Polismyndigheten utifrån ovanstående har brusitit i något avseende kan som sagt en JO-anmälan alltid göras. Skulle någonting ha gått sönder på ett sätt som inte har varit ”oundgängligen nödvändigt” för den vidtagna åtgärden (dvs. den genomförda husrannsakan) kan staten och i det här fallet Polismyndigheten åläggas ett skadeståndsansvar, se 8 § lagen om ersättning vid frihetsberövanden och andra tvångsåtgärder. Detsamma gäller vid uppkommen personskada under förutsättning att den skadelidande (din son), för att citera lagtexten, inte har betett sig på ett sådant sätt att det varit påkallat att använda våld mot hans eller hennes person eller egendom. Eventuella skadeståndskrav tas upp med Justitiekanslern (JK). Men om det går att kritisera polisens agerande i förhållande till din son låter jag vara osagt i skrivande stund. Utan ingående kunskap om alla för ditt (din sons) ärende relevanta omständigheter är det naturligtvis svårt att göra en adekvat bedömning. Jag vill dock återigen framhålla att polisen har rätt att agera på misstanke och redan vid mycket svaga sådana. Att din son, efter förhör och lämnat urinprov, släpptes och numera, i vart fall såvitt jag förstår, helt är avfärdad som misstänkt vittnar om att systemet har fungerat i det här fallet. Men naturligtvis kan han ändå, beroende på vad som har hänt, vara berättigad till viss ersättning. Här finns mer information om hur sådan ersättning söks.
Avslutande ord och ytterligare rådgivning
Vid fler frågor är du varmt välkommen att höra av dig på nytt. Antingen här på hemsidan och då genom några av våra utmärkta betaltjänster eller via vår ordinarie byråverksamhet. Själv nås jag på jacob.bjornberg@lawline.se och du får mer än gärna kontakta mig direkt ifall du önskar ytterligare hjälp i den fortsatta processen. I så fall kan jag slussa dig vidare till någon av byråns eminenta jurister utan att du behöver sitta i telefonkö. Mot bakgrund av COVID-19 erbjuder våra jurister idag möten såväl telefonledes som på Teams och andra liknande digitala plattformar.
Notera dock att vi på straff- och skatterättens område endast ger viss typ av inledande rådgivning och då inom ramen för vår expresstjänst som du numera har nyttjat. Byrån åtar sig inte några sådana uppdrag fullt ut. I så fall behöver du vända dig till en byrå specialiserad på straff- respektive skatterätt.
Men vi kan naturligtvis bistå dig (din son) med ansökan om ersättning hos JK. Låt mig bara få veta i så fall genom att skicka ett mail till den ovan nämnda adressen.
Avslutningsvis är den livliga förhoppningen att min hantering av ditt ärende har varit matnyttig och presenterats i en för dig utförlig och tillfredsställande form. Återkom gärna med synpunkter genom att skicka in ett omdöme när du mottar en sådan förfrågan.
Vänligen,
