Hårdare straff vid återfall & kontraktsvård vid psykisk ohälsa?
Lawline svarar
Hej, tack för att du vänder dig till Lawline med din fråga!
Jag tolkar det som att du har två frågor, dels ifall en person utan missbruk kan dömas till kontraktsvård för sin psykiska hälsa, och dels om en person som återfaller i likartad brottslighet alltid döms hårdare än tidigare. Regler om detta hittar du i Brottsbalken (BrB).
Kontraktsvård
Kontraktsvård innebär egentligen att gärningsmannen döms till skyddstillsyn med en föreskrift om särskild behandlingsplan. Kontraktsvård görs då det finns ett samband mellan gärningen och den problematik som finns bakom. För att kontraktsvård ens ska komma på fråga krävs det att gärningsmannen inse att denne har ett problem och villig att genomgå en behandling för detta problem.
Brott som har samband med den psykiska hälsan
När ett brott har samband med gärningsmannens psykiska hälsa beslutar man inte om kontraktsvård. Istället kan det beslutas om rättspsykiatrisk vård i enlighet med 31 kap. 3 § första stycket BrB. I vissa fall kan man även besluta om särskild utskrivningsprövning, vilket innebär att gärningsmannen inte kan skrivas ut från vården förens förvaltningsdomstolen beslutar om det. Båda dessa åtgärder är till skillnad från kontraktsvård helt frihetsberövande åtgärder. Om det inte gäller en ”störning” i den bemärkelsen utan ett sämre psykiskt mående i allmänhet kan detta istället tas in som förmildrande omständighet i straffvärdet, 29 kap. 3 § p. 2 BrB. Denna punkt används dock endast i särskilda fall.
Huvudregeln då en gärningsman har begått ett brott under ett avvikande psykiskt tillstånd så ska i huvudsak en annan påföljd än fängelse utdömas, 30 kap. 6 § BrB. I juridisk mening brukar det beskrivas som ”psykisk störning” oavsett vilken form av psykiskt tillstånd det gäller, vilket gör att jag hädanefter kommer använda denna term.
Det finns lite olika regler kring när man kan döma en gärningsman till rättspsykiatrisk vård eller inte. Om det är påvisat att gärningsmannen hade en psykisk störning både under brottet och vid tidpunkten för domen, kan domstolen besluta om särskild utskrivningsprövning i enlighet med 31 kap. 3 § andra stycket BrB. Detta görs om det finns risk att personen återfaller i brottslighet som är av allvarligt slag. Det finns även möjlighet att bara döma till rättspsykiatrisk vård.
Om det kan konstateras att gärningsmannen endast hade en psykisk störning under brottet, exempelvis en psykos eller dylikt, så kan man inte döma till rättspsykiatrisk vård. I sådana fall är endast 30 kap. 6 § BrB tillämplig vilket innebär att gärningsmannen ska dömas till annan påföljd än fängelse om inte särskilda skäl finns. Sådana särskilda skäl kan vara att brottet har högt straffvärde eller om den tilltalade själv har vållat sitt tillstånd, exempelvis genom alkohol eller annan substans.
I vissa fall kan det konstateras att gärningsmannen har en psykisk störning vid tidpunkten för domen, men inte hade det under brottet, kan man besluta om rättspsykiatrisk vård, men däremot inte om särskild utskrivningsprövning.
Döms alltid en person som återfallit i brottslighet hårdare?
När rätten bestämmer påföljd tar man hänsyn till om det rör sig om ett återfall både då det gäller straffmätningsvärdet och vid val av påföljd. Gällande straffmätningsvärdet så innebär detta att längden på ett straff kan skärpas med anledning av att personen i fråga har gjort sig skyldig till brott tidigare, 29 kap. 4 § BrB. Vid denna bedömning beaktas bland annat om det är samma typ av brott.
När man bestämmer påföljd är ju huvudregeln i 30 kap. 4 § BrB att annan påföljd än fängelse ska väljas i så hög utsträckning som möjligt. Återfall är en sådan faktor som kan göra att presumtionen mot fängelse bryts, det vill säga, ger rätten skäl att döma den tilltalade till fängelse.
I det stora hela innebär detta i många fall att ja, en person som återfallit i brottslighet av liknande slag döms ofta något hårdare eller med ett likvärdigt straff. Men det finns även andra faktorer som spelar in – exempelvis den tid som förflutit mellan brotten, och allvarlighetsgraden på dem. Säg exempelvis att en person som begick en grov stöld för 3 år sedan fick fängelse i 1 år och nu, 3 år senare, begår en stöld av normalgraden så behöver inte straffet nödvändigtvis bli hårdare. Förmodligen kommer det fortfarande bli fängelse, men med tanke på den tid som förflutit mellan brotten och minskandet av allvarlighetsgraden finns det en chans att rätten inte lägger lika stor vikt vid återfallet. Men det varierar såklart från fall till fall.
Sammanfattning
Om jag ska sammanfatta mitt långa svar kort – på första frågan är svaret att nej, man kan inte dömas till kontraktsvård för annat än missbruk. Gäller det den psykiska hälsan är det främst rättspsykiatrisk vård som blir aktuellt som alternativt, om det inte istället drar ner straffmätningen i form av förmildrande omständighet. Gällande din andra fråga så är det ofta så att gärningsmän som återfaller i brottslighet får ”hårdare” straff, men man kan omöjligen säga att det ”alltid” är så. Domstolen väger in varenda liten faktor i sin helhetsbedömning vilket gör att det inte finns något helt säkert svar på den frågan.
Hoppas du fick svar på din fråga, du är välkommen att återkomma om du har flera!
Med vänlig hälsning,
