Godtrosförvärv av panträtt
Hej Frågade tidigare om min Omega klocka som jag blev av med genom ett bedrägeri,polisen beslagtog klockan från en pantbank för mer än ett (1) årsedan.Nu blir det så att pantbanken får ut klockan när beslaget hävs och min fråga är,om jag vill lösa ut klockan kan då pantbanken kräva ränta på pengarna dom ligger ute med?Eller får jag lösa ut klockan för den summan som bedragaren fick när han pantade klockan (plus ev.förbättringar)?
Lawline svarar
Hej och tack för att du vänder dig till Lawline med din fråga! Så jag tolkar din ärendebeskrivning har du, till följd av bedrägeri, blivit av med din klocka och därefter har denna klocka lämnats som pant hos en pantbank. Detta aktualiserar två frågor. För det första om pantbanken har rätt att ta klockan i pant, om svaret blir nekande har du nämligen, genom den s.k. vindikationsprincipen, rätten att få tillbaka klockan utan att behöva betala något alls. Om svaret blir jakande (alltså att pantbanken har rätt att ta klockan som pant) blir den andra frågan vilket pris du kan lösa ut klockan för.
Första frågan: Har pantbanken rätt att ta klockan som pant?
Med äganderätten till ett visst föremål följer en viss förfoganderätt såsom att exempelvis rätten att sälja eller pantsätta föremålet. Denna rättighet är som utgångspunkt exklusiv för den har äganderätten till föremålet. Äganderätten kan därefter övergå till någon annan på olika sätt, exempelvis genom olika former av fång. Om den som pantsatt klockan erhållit klockan genom bedrägeri föreligger inte något giltigt fång (jfr 30 § avtalslagen) och denna person erhåller då inte de rättigheter som annars kommer med en äganderätt, alltså har personen som pantsatt klockan, baserat på din ärendebeskrivning inte rätt att pantsätta klockan. Detta innebär att pantbanken enbart har rätt att ta klockan som pant om de gjort ett godtrosförvärv (vilket behandlas närmare nedan). Det faktum att klockan gått tillbaka till pantbanken efter beslaget torde inte ha någon avgörande betydelse för frågan beträffande vem av dig och pantbanken som har rätt till klockan. Det har nämligen inte varit lagstiftarens avsikt att låta frågor om t.ex. beslag (som har med förundersökningen i brottmål att göra) ha någon avgörande betydelse för den civilrättsliga frågan om vem som har rätten till egendomen (jfr prop 2002/03:17 s 30).
För att pantbanken ska ha en panträtt som står sig krävs de att de gjort ett godtrosförvärv av panträtten. Den lag som då blir aktuell för att besvara denna fråga är lagen (1986:796) om godtrosförvärv av lösöre (hädanefter "GFL"). Genom 8 § 1 st GFL kan vi då läsa ut att lagen även är tillämplig vid upplåtande av panträtt.
Förutsättningarna för att göra ett godtrosförvärv regleras närmare i 2 § GFL. Av första stycket framgår vissa krav för att pantbanken ska ha gjort ett godtrosförvärv: (1) den som pantsatt klockan ska i samband med pantsättningen ha haft klockan i sin besittning (2) pantsättaren ska varken ha varit ägare eller behörig att förfoga över den på det sättet som skett (3) pantbanken ska i samband med pantsättningen ha fått klockan i sin besittning och (4) varit i god tro. Det krav som kommer behöva behandlas närmare är (4), alltså huruvida pantbanken varit i god tro. Detta krav preciseras av andra stycket där vi då kan läsa ut att: "en [panthavare] skall anses ha varit i god tro endast om det är sannolikt att egendomens beskaffenhet, de förhållanden under vilka den utbjöds och omständigheterna i övrigt var sådana att han inte borde ha misstänkt att [pantsättaren] saknade rätt att förfoga över egendomen."
En viktigt fråga blir då vilken undersökningsplikt en pantbank har i samband med pantsättningen av klockan. Enligt 14 § pantbankslagen ska pantbankens personal, om de inte på förhand känner till pantsättaren, på ett tillförlitligt sätt låta pantsättaren styrka sin identitet. Av förarbetena till godtrosförvärvslagen framgår att pantbanken, i de fall där denna föreskrift inte har iakttagits, i regel inte kan anses ha varit i god tro (prop 1985/86:123 s 26). Om pantbanken då inte kan visa att de styrkt pantsättarens identitet på något sätt kan detta då användas som argument för att de inte varit i god tro. Det är dock sannolikt att det ställs krav på ytterligare åtgärder från pantbankens sida. Av ett fall från hovrätten (Svea hovrätt, mål nr T 8541-12) framgår nämligen att det inte är tillräckligt från en pantbank att fråga om legitimation och om pantsättaren är ägare, fler kontrollåtgärder krävdes med andra ord. Mot bakgrund av att klockor är stöldbegärlig egendom kan man argumentera för att pantbanken därutöver borde krävt att få se ett köpekontrakt eller något liknande. Det går här inte att dra några säkra slutsatser utan att ha närmare kännedom om omständigheterna som förelåg vid pantsättningen. Exempelvis om pantsättaren givit ett oseriöst intryck eller liknande kan pantbanken komma att få en utökad undersökningsplikt. Samtidigt om pantbanken tidigare gjort affärer med pantsättaren utan att några problem uppstått kan undersökningsplikten lindras. Om man kommer fram till pantbanken inte varit i god tro innebär det att du genom en vindikationstalan har rätt att få tillbaka klockan utan någon kostnad alls. Om pantbanken däremot gjort ett godtrosförvärv får vi gå vidare i bedömningen och frågan blir då till vilket pris du har rätt att lösa ut klockan.
Andra frågan: Om pantbanken gjort ett godtrosförvärv, till vilket pris har du då rätt att lösa ut klockan?
Frågan avseende till vilket pris du har rätt att lösa ut klockan regleras i 8 § 2 st GLF där det stadgas att lösenbeloppet skall svara mot värdet av den fordran för vilken egendomen är pantsatt, dock högst egendomens värde i den allmänna handeln (marknadsvärdet). Vi kan alltså läsa ut att det i första hand är den fordran som pantbanken har på pantsättaren som är avgörande men att pantbanken inte kan kräva mer än vad klockan har för marknadsvärde. Förutsatt att den ursprungliga fordringen (det belopp pantbanken ligger ute med) tillsammans med ränta understiger klockans marknadsvärde kan pantbanken alltså isåfall kräva detta belopp av dig om du vill lösa ut klockan.
Sammanfattning
Jag har i mitt svar kunnat konstatera att det faktum att klockan, efter att beslaget hävts, återlämnats till pantbanken inte har någon avgörande fråga beträffande den civilrättsliga frågan om vem som har rätten till klockan. För att pantbanken ska kunna göra gällande sin panträtt krävs det då att de gjort ett godtrosförvärv, varav det följer en viss undersökningsplikt från pantbankens sida. Om man bedömer att pantbanken gjort ett godtrosförvärv har du då rätt att lösa ut klockan för maximalt priset för klockans marknadsvärde.
