Förtal och enskilt åtal

Min granne har ansökt om bygglov i efterhand, då dennes svartbygge blivit påkommet. Denna ansökan har jag överklagat, då svartbygget utgör stor olägenhet för oss.

I grannes bemötande av min överklagan, så har hen skrivit att överträdelse av tomtgräns och sabotage av svartbygget skett, och angivit mig som gärningsmannen.

Så med andra ord, har grannen i ett av kommunen diariefört dokument, otvetydligt utpekat mig som brottsling. Detta är naturligtvis en ren lögn.

Jag överväger att göra en förtalsanmälan. Hur stor är sannolikheten att "vinna"?

Vänligen

Lawline svarar

Hej och tack för att du vänder dig till Lawline med din fråga!

Enligt 5 kap. 5 § brottsbalken (BrB) får förtalsbrott inte åtalas av någon annan än målsäganden. Det innebär att förtalsbrottet faller inom vad som kallas enskilt åtal. Enskilt åtal är motsatsen till allmänt åtal och innebär att personen som blivit utsatt för brottet ska väcka talan och föra processen i domstol, istället för en åklagare. Endast i undantagssituationer får åklagaren väcka åtal i den enskildes ställe och driva målet i domstol enligt samma paragraf.

Upplägget om enskilt åtal medför att det inte hör till vanligheten att personer döms för förtalsbrott (i förhållande till hur ofta brottet faktiskt begås). Det är en ansträngning att föra en process och att säkra bevis, vilka många helst skippar trots att ett faktiskt brott har begåtts. Särskilt med tanke på att påföljden inte är av så stark karaktär i många fall, straffet för förtal av normalgraden är böter (5 kap. 1 § BrB). Därtill råder det en osäkerhet för vart gränsen går för att ett uttalande faktiskt ska ses som ett brott, då det råder stark yttrandefrihet i Sverige.

För att någon ska dömas för brott i Sverige måste det vara ställt utom rimligt tvivel att den tilltalade begått den påstådda gärningen (fastslaget i bl.a. NJA 1980 s. 725 och NJA 1990 s. 210). Det är ett högt ställt beviskrav vilket i princip innebär att rätten måste vara helt säker på att den tilltalade begått brottet hen åtalats för. Det är vidare inte den tilltalade som ska bevisa sin oskuld, utan den som väckt åtal ska bevisa att den tilltalade är skyldig. Domstolen måste utifrån alla bevis som åklagare/enskild och försvarare lagt fram bedöma om det är ställt utom rimligt tvivel att en viss person begått påstådd brottslig gärning. I Sverige råder vidare principen om fri bevisföring och fri bevisvärdering vilket innebär att alla bevis får läggas fram i rättegång samt att värdet av bevisningen prövas fritt av domstolen. Det betyder att det inte finns en "mall" av hur mycket olika bevis är värda eller exakt vilka bevis som krävs för en fällande dom.

Med bakgrund av vad som ovan beskrivits går din fråga inte att svara på, åtminstone inte utan att se alla bevis från båda parter. Men inte ens då kan en sannolikhetshalt vara pålitlig då domstolens bedömning är den enda som räknas.

Hoppas att detta svar hjälper dig ändå!

Vänligen,

Frida DeivardRådgivare
Public question details image

Ställ en Expressfråga 1499 kr

Behöver du hjälp med att lösa en fråga gällande Straffrätt och Ärekränkning, 5 kap. BrB? Vi kan hjälpa dig!

Ställ din fråga i formuläret nedan och få svar inom 72 timmar.

Betala medKlarna Logo
0 / 1500
swish logo