Får en chef sprida negativa uppgifter om en arbetstagare efter att denne har blivit avskedad?
Lawline svarar
Hej och tack för att du vänder dig till oss på Lawline,
UTREDNING
Den lagstiftning som främst behöver beaktas vid behandlingen av ditt ärende är brottsbalken (BrB). Och när det gäller brott mot tystnadsplikten kan följande anföras.
Tystnadsplikt - Vad gäller?
I 20 kap. 3 § BrB sägs att röjer någon uppgift, som han är pliktig att hemlighålla enligt lag eller annan författning eller enligt förordnande eller förbehåll som har meddelats med stöd av lag eller annan författning, eller utnyttjar han olovligen sådan hemlighet, döms, om inte gärningen annars är särskilt belagd med straff, för brott mot tystnadsplikt till böter eller fängelse i högst ett år. Och den som av oaktsamhet begår en sådan här gärning döms till böter. I ringa fall utgår dock inget straffansvar.
Begreppet "röjer" innebär att en uppgift lämnas ut, men det uppställs inga krav på att röjandet av uppgiften också måste medföra ett avslöjande. Med "uppgift" avses information alldeles oavsett formen varför även information som förmedlas genom en teckning, ritning eller film omfattas av bestämmelsen, jfr Högsta domstolens (HD) avgörande NJA 1992 s. 594. Chefens agerande verkar täcka båda här rekvisiten, alltså att det rör sig om ett utlämnande av en uppgift om din släkting, vilken dessutom har spridits till andra.
Notera dock att gärningsmannen, chefen, genom lag eller annan författning måste vara skyldig att hemlighålla uppgiften för att gärningen ska betraktas som brottslig. Som exempel på lagstadgad tystnadsplikt kan tystnadsplikt vid rehabiliteringsfall enligt 7 kap. 13 § arbetsmiljölagen nämnas, vari bl.a. skyddsombud och ledamot i en skyddskommitté åläggs en tystnadsplikt som innebär att vederbörande inte obehörigen får röja eller utnyttja sådant som denne under uppdraget har fått veta om den enskildes personliga förhållanden. Ett annat exempel är en arbetstagares hälsotillstånd och övriga personliga förhållanden, se 18 § sjuklönelagen.
Det skulle möjligen gå att argumentera för att det är fråga om en överträdelse av den tystnadsplikt som gäller om arbetstagares hälsotillstånd enligt sjuklönelagen. Problemet är bara att personen i fråga, dvs. din släkting, inte längre har ställning som arbetstagare eftersom denne har blivit avskedad och spridandet av uppgifterna skedde därefter. Däremot skulle det här kunna handla om ett ärekräkningsbrott och både partnern och chefen kan därför potentiellt har gjort sig skyldig förtal.
Förtal - vad gäller?
I 5 kap. 1 § 1 st. BrB stadgas att den som utpekar någon såsom brottslig eller klandervärd i sitt levnadssätt eller eljest (annars) lämnar uppgift som är ägnad att utsätta denne för andras missaktning dömes för till böter. I lagparagrafens andra stycke sägs vidare var han skyldig att uttala sig eller var det eljest med hänsyn till omständigheterna försvarligt att lämna uppgift i saken, och visar han att uppgiften var sann eller att han hade skälig grund för den, ska ej dömas till ansvar.
Om det har lämnats en uppgift till tredje man, dvs. till någon annan, en eller flera personer, avsett att utsätta någon för andras missaktning kan ett förtalsbrott vara begånget. Det krävs alltså inte någon större spridning. Endast ett påstående, vilket är så bestämt att dess sanningshalt kan prövas, är att betrakta som en uppgift på det sätt som föreskrivs i lagtexten. Med att en uppgift lämnas avses exempelvis en spridning av uppgifter genom tal eller skrift, exempelvis genom ett e-postmeddelande. Mot detta står envars grundlagsskyddade yttrandefrihet varför en person som har lämnat en kränkande uppgift kan gå fri från ansvar om denne var skyldig att uttala sig (t.ex. i ett vittnesförhör) eller om det av andra skäl och med hänsyn till omständigheterna kan anses ha varit försvarligt att lämna uppgiften. I hovrättsfallet RH 1996:61 ansågs exempelvis en arbetstagare inte ha gjort sig skyldig till brottet förtal när denne hade lämnat negativa uppgifter om sin chef till ledningen och detta eftersom uppgifterna inte hade syftat till att utsätta chefen för andras missaktning.
Ofta sker vid den här prövningen också en s.k. sanningsbevisning, vilket betyder att uppgiftslämnaren måste visa att informationen var sann eller att denne i vart fall hade skälig anledning att tro att så var fallet. Det är alltså gärningsmannen som åläggs bevisbördan avseende sanningshalten, vilket kan te sig lite smått egendomligt i en brottmålsprocess (normalt sett är det ju åklagaren som bär bevisbördan). Notera dock att alla negativa uppgifter som lämnas om en person inte nödvändigtvis behöver utgöra förtal. Detta innebär att en uppgift som förvisso kan framstå som negativ för den utpekade, men avser handlingar eller egenskaper som objektivt sett är vanliga eller mindre klandervärda, inte kommer att rymmas inom brottsbeskrivningen i 5 kap. 1 § BrB. Uppgifterna måste helt enkelt vara av allvarligare slag och av nedsättande karaktär. Men det räcker emellertid inte att en uppgift enbart är ett värdeomdöme, exempelvis att bara säga att någon är alkoholist eller idiot. Uppgiften ska värderas utifrån den utpekades perspektiv, samhällsgrupp eller situation, och inte utifrån allmänt rådande värderingar, se Högsta domstolens (HD) avgörande NJA 2014 s. 808.
Ett exempel på att det ofta är tillräckligt med ett någorlunda bestämt uttalande och ett innehåll som är ägnat att utsätta någon för annans missaktning är HD-domen NJA 1987 s. 336. I det här rättsfallet ansågs ett negativt värdeomdöme av en personalledare ha varit tillräckligt bestämt för att kunna utgöra förtal. Med hänsyn till de resonemang som förs i domskälen verkar kravet kunna ställas tämligen lågt, dvs. att det inte verkar krävas särskilt mycket för att någonting potentiellt skulle kunna betraktas som förtal. I ditt ärende nämner du att uppgiften om din släkting är sann. I lagtexten sägs som sagt att det för straffrihet krävs att uppgiften som sprids är sann eller att det fanns skälig anledning att tro att uppgiften var sann. För straffrihet måste även gärningsmannens agerande, alltså lämnandet (spridandet) av uppgifterna, framstå som försvarligt med hänsyn till omständigheterna. När det gäller försvarlighetsbedömningen kan dessvärre inget entydigt svar ges eftersom den bedömningen varierar från fall till fall, men generellt kan sägas att det måste föreligga ett allmänt intresse av att uppgifterna lämnas. Så verkar dock inte vara fallet här, alltså det verkar inte föreligga något allmänintresse av att uppgifterna om din släkting skulle spridas. Sedan görs en intresseavvägning, vilket innebär att det förstnämnda intresset vägs mot den utpekades (din släktings) intresse av att slippa få bli utpekad som brottslig och/eller klandervärd. Det ska dock noteras att även spridandet av sanna uppgifter kan vara förtal om syftet är att utsätta någon för andras missaktning. Precis som påpekades inledningsvis anges ju i 5 kap. 1 § 1 st. BrB att den som utpekar någon såsom brottslig eller klandervärd i sitt levnadssätt eller eljest lämnar uppgift som är ägnad att utsätta denne för andras missaktning dömes för till böter. Huruvida uppgifterna är sanna eller inte kan alltså stundtals sakna betydelse. Det är syftet med själva spridningen av uppgifterna som är avgörande.
Notis: HD styr rättspraxis på straffrättens område och är den yttersta uttolkaren av all sådan lagstiftning. Genom sina avgöranden skapar domstolen s.k. prejudikat (normerande/vägledande rättsfall), vilka övriga domstolar i lägre instanser (tingsrätter och hovrätter) informellt har att följa.
Avslutande ord och ytterligare rådgivning
Ovan har den materiella rätten beskrivits, alltså den juridisk-tekniska biten, och rent hypotetiskt kan det som har sagts om din släkting utgöra förtal. Men utifrån din ganska korta ärendebeskrivning har jag svårt att göra en adekvat bedömning. I praktiken är dock åtal för förtal ovanligt. Det här brottet är nämligen brott som inte lyder under allmänt åtal, vilket innebär att en åklagare inte är skyldig att väcka åtal, 5 kap. 5 § 1 st. BrB (jfr även 20 kap. 3 och 6 §§ rättegångsbalken). Brottet är istället ett s.k. målsägandebrott (målsägande = brottsoffer), vilket bl.a. innebär att förtal inte får åtalas av någon annan än målsäganden själv. Om brottet riktar sig mot någon som är under 18 år eller om det anses påkallat från allmän synpunkt och åtalet avser vissa i lagen specifikt angivna ärekräkningsbrott kan dock en åklagare väcka åtal, vilket då kommer att föregås av en sedvanlig förundersökning. Sammanfattningsvis kommer din släkting sannolikhet att behöva driva det här ärendet själv varför det eventuellt inte är lönt att göra en polisanmälan. En sådan kan dock ändå alltid göras av signalvärdemässiga skäl och i avskräckande syfte för att på så sätt (och förhoppningsvis) få personerna i fråga att upphöra med spridandet av din släktings hälsotillstånd.
Vid fler frågor är du varmt välkommen att höra av dig på nytt. Antingen här på hemsidan och då genom några av våra utmärkta betaltjänster eller via vår ordinarie byråverksamhet. Själv nås jag på jacob.bjornberg@lawline.se och du får mer än gärna kontakta mig direkt ifall du önskar ytterligare hjälp i den fortsatta processen. I så fall kan jag slussa dig vidare till någon av byråns eminenta jurister utan att du behöver sitta i telefonkö. Mot bakgrund av COVID-19 erbjuder våra jurister idag möten såväl telefonledes som på Teams och andra liknande digitala plattformar.
Notera dock att vi på straffrättens område endast gör den här typen av inledande bedömningar och då inom ramen för vår expresstjänst som du numera har nyttjat. Byrån inte åtar sig inte några straffrättsliga uppdrag fullt ut. I så fall behöver man vända sig till en brottmålsbyrå.
Avslutningsvis är den livliga förhoppningen att min hantering av ditt ärende har varit matnyttig och presenterats i en för dig utförlig och tillfredsställande form. Återkom gärna med synpunkter genom att skicka in ett omdöme när du mottar en sådan förfrågan.
Vänligen,
