Ett förskottsbelopp glömdes att dras av vid en slutbetalning som ägde rum för fyra år sedan och nu kräver kunden att förskottet återbetalas - Vad gäller?
Ett skogsbolag kräver tillbaka ett förskott från 2015 på virkesleveranser, som man glömde dra av slutlikviden 2016! Nu i mars 2020 kräver man förskottet tillbaka!
Är detta lagligt?
Lawline svarar
Hej och tack för att du vänder till oss på Lawline,
UTREDNING
Jag tolkar din fråga enligt följande. Ett avtal om virkesleveranser träffades 2015 mellan två stycken näringsidkare och jag misstänker att du företräder leverantören i det här fallet. En förskottsbetalning gjordes innan den första leveransen hade ägt rum och såvitt jag förstår skulle denna avräknas från slutlikviden som sedermera erlades någon gång under 2016. Ingen av avtalsparterna såg dock till att så skedde och nu har kunden (skogsbolaget) hört av sig och framställt krav på återbetalning motsvarande förskottsbeloppet. Din ärendebeskrivning är dock relativt kortfattad och generell till sin karaktär varför min utredning i mångt och mycket kommer att bli ungefär detsamma. Alltså hyfsat generell och detta eftersom jag inte har särskilt mycket att gå på.
Tillämplig lagstiftning på det här området blir lagen om avtal och andra rättshandlingar på förmögenhetsrättens (avtalslagen, AvtL), lagen om skuldebrev (SkbrL) och preskriptionslagen (PreskL).
En fordrans uppkomst och det ursprungliga avtalet
Jag saknar erforderlig kunskap om det avtal som låg till grund för de ifrågavarande virkesleveranserna. Men givet vad du själv uppger ovan torde det vara rimligt att utgå ifrån att en avräkning motsvarande förskottsbeloppet i samband med slutbetalningen var något som hade reglerats i köpeavtalet. Inom den allmänna avtalsrätten är löftesprincipen starkt förankrad och dessutom lagstadgad. Bindande avtal kommer till stånd när anbud (erbjudande om att ingå avtal) och accept (svar på ett sådant erbjudande) överensstämmer och är bekräftad av båda parter (1 § AvtL). Därefter gäller i stort sett den gamla devisen pacta sund servanda (avtal ska hållas).
I enlighet med det nu sagda och med ett antagande om att en tydlig reglering avseende förskottsbetalningen och hur denna skulle hanteras hade fastställts i köpeavtalet menar jag att det kan argumenteras för att virkesleverantören inte har uppfyllt alla sina åtaganden. Eftersom en avräkning enligt avtalet aldrig skedde uppstod en skuld till skogsbolaget, vilket man nu fyra år senare vill att leverantören ska reglera. Märk väl att skulders existens inte förutsätter att dessa har manifesterats i några skuldebrev. Tvärtom kan skulder helt sonika uppstå genom exempelvis en utebliven prestation enligt ett köpeavtal, vilket är ett betrakta som ett enkelt skuldebrev (1 och 26 §§ SkbrL).
Din första och enda fråga - Skogsbolagets krav på leverantörens återbäringsplikt, är detta lagligt?
Det korta svaret är ja. Den fordran som skogsbolaget har på virkesleverantören (förskottsbetalningen som aldrig avräknades vid slutlikviden) kan till dags dato enligt min mening fortfarande göras gällande. Den allmänna preskriptionstiden för fordringar är tio år efter fordringens uppkomst (2 § PreskL), vilket blir den dag då slutbetalningen skedde, varför preskription av virkesleverantörens skuld till skogsbolaget ännu inte har ägt rum. Eftersom förskottsbetalningen skulle räknas av direkt från slutlikviden är det sannolikt att några ytterligare bestämmelser för vad som skulle gälla om så inte skedde helt saknas i det ursprungliga köpeavtalet. Följden av det föregående blir att lagstiftningen får fylla ut avtalet i de delar som framstår som oreglerade. Och i skuldebrevslagen stadgas att gäldenären (den som sitter på gälden, skulden) ska betala när borgenären (fordringsägaren) så kräver (5 § SkbrL). Detta innebär att skogsbolaget i nuläget har rätt att få tillbaka sin förskottsbetalning, vilken jag menar kan likställas med en så kallad enkel fordran, och detta i princip omedelbart när skogsbolaget framställer ett sådant krav. Visst skäligt rådrum borde virkesleverantören kunna få, dock inte under någon längre tid.
I praxis (tidigare domstolsavgöranden) har gäldenären knappt fått någon tid på sig alls. I ett rättsfall (NJA 1991 s. 217) från Högsta domstolen (HD) blev en bank skadeståndsskyldig efter mindre än två timmars dröjsmål med utbetalning av pengar från ett konto. Notis: HD styr rättspraxis på civilrättens område och är den yttersta uttolkaren av nästan all sådan lagstiftning. Genom sina avgöranden skapar HD så kallade prejudikat (normerande rättsfall), vilka övriga domstolar i lägre instanser (tingsrätter och hovrätter) informellt har att följa. Därför valde jag för tydlighetens skull att referera till ett rättsfall som till viss del ägde relevans för ditt ärende.
SAMMANFATTNING
Sammantaget kan konstateras att skogsbolaget på avtalsrättslig grund torde ha en enkel fordran på virkesleverantören motsvarande storleken på förskottsbetalningen varför denna kan återkrävas (avtal ska hållas). Vidare kan fordringen fortfarande göras gällande eftersom den inte är preskriberad ännu. Skulden ska också regleras vid anfordran från skogsbolaget och detta har i praxis bedömts vara i princip omgående.
Vid fler frågor är du varmt välkommen att höra av dig på nytt. Antingen här på hemsidan, via den kostnadsfria telefonrådgivningen eller ånyo genom några av våra betaltjänster. Själv nås jag på jacob.bjornberg@lawline.se och du får mer än gärna kontakta mig direkt ifall du önskar ytterligare hjälp. I så fall kan jag slussa dig vidare till någon av byråns eminenta jurister utan att du behöver sitta i telefonkö.
Avslutningsvis är förhoppningen att min hantering av ditt ärende har varit matnyttig och presenterats i en för dig utförlig och tillfredsställande form. Återkom gärna med synpunkter genom att skicka in ett omdöme.
Vänligen,
