DNA-test enligt 13 kap. 15 § utlänningslagen

Hej,

Detta gäller ett fall utav anhörighetsinvandring (UT). Min fästmö försöker få hit sin 2-åriga dotter från Kina som hon födde där precis innan Corona slog till. Dottern har under denna tid levt med sina morföräldrar.

Vi trodde processen med Migrationsverket (MIG) skulle vara enkel då Identitetskravet och Passkravet är uppfyllda. Inskickat finns hennes och dotterns pass, födelseattest, folkbokföring (sk. Hukou), medgivande från fadern samt avtal dem emellan gällande underhåll. Alla papper är i original samt översatta till engelska. Vidare så är födelseattestet notariserat (av notarius publicus) och legaliserat utav Kinas utrikesdepartement (Ministry of Foreign Affairs).

Trots detta så har MIG vid tre olika tillfällen bett om medgivande till DNA-analys, utan att förklara varför detta behövs (trots att det är ett lagkrav).

Jag har läst 13 kap. 15§ UtlL 1st ang. detta och kan inte se hur punkt 1 eller 2 skulle vara aktuellt då det finns dokumentation på allt.

Vidare så känner vi till dom MIG 2012:1 och att detta var vägledande för hur myndigheten ska gå tillväga när dokument saknas - men i min fästmös fall så saknas inga dokument. Vidare så känner jag till 5 kap. 3 § 1 st. som hänvisar till 17 §. Det enda jag ser där är 17 a § som MIG enkelt kan kolla genom att ringa svenska ambassaden i Kina.

Vi upplever detta som diskriminerande så jag undrar: Är det vanligt att MIG gör så här? I UtlL så står det att DNA endast används när det är lättad bevisbörda och dokument saknas.

Lawline svarar

Hej och tack för att ni vänder er till Lawline med er fråga! Jag kommer nedan att redogöra för vad som gäller rättsligt och därefter kort sammanfatta vad jag kommer fram till.

Högt beviskrav

Det ställs som huvudregel ett högt beviskrav avseende sökandens identitet vid prövning av ärenden om uppehållstillstånd på grund av anknytning. Ett högt beviskrav är också starkt motiverat med hänsyn till kravets syfte. På grund av principen om fri bevisprövning så ska dock helheten bedömas, och även andra bevismedel än pass ska därför beaktas.

I förarbetena (prop. 2005/06:72 s. 89) sägs att om släktskapsförhållandet kan anses tillräckligt utrett redan genom befintlig utredning, t.ex. identitetshandlingar, födelseattest eller muntliga uppgifter så ska DNA-analys inte erbjudas. Bestämmelsen (13:15 UtlL) är således tillämplig först om annan dokumentation inte kan åstadkommas eller är otillräcklig. I det fall som du beskriver verkar det finnas all dokumentation som behövs för att fastställa släktskap. Bestämmelsen medför därför att DNA-test inte ska erbjudas.

Det är svårt att säga huruvida det är vanligt att Migrationsverket gör på detta sätt, eftersom mycket rörande handläggningen i enskilda fall är sekretessbelagt. Det går dock ändå att ifrågasätta handläggningen och för att få en granskning av det kan ni göra en anmälan till Justitieombudsmannen här.

Sammanfattning

I det fall som ni beskriver ska inte DNA-analys erbjudas. Det finns därför skäl att göra en anmälan till JO.

Om ni har några frågor om mitt svar så får ni gärna kontakta mig på Julia-saga.herhold@lawline.se.

Hoppas att ni fick svar på er fråga och stort lycka till!
Med vänlig hälsning,

Julia-Saga HerholdRådgivare
Vi använder Cookies
Vi använder cookies för att ge dig bästa möjliga upplevelse på vår webbplats. För att anpassa dina cookie-inställningar, vänligen klicka på “Mer information”