Condictio indebiti vid arbetsgivar-/arbetstagarförhållande
Min fru har "enligt" kommun fått en månadslön för mycket för 2-3 år sen..
Nu har hon fått en räkning på 17000:-
Har dom rätt att kräva tillbaka det ?
Har inte fått nån lönespec på när det gällde mm
Hur ska vi gå vidare ?
Har inte vetat om det , & dom pengarna är ju för länge sedan borta..
Lawline svarar
Hej!
Tack för att du vänder dig till Lawline med din fråga!
Jag förstår att det känns besvärligt, särskilt som kommuner i regel är en så mycket starkare aktör än en enskild individ. Frågan rör det som brukar kallas condictio indebiti, misstagsbetalningar. Misstagsbetalningar finns inte reglerade genom lag, utan regleras av allmänna rättsgrundsatser och i praxis (se till exempel NJA 1999 s 575).
Som huvudregel ska en misstagsbetalning betalas tillbaka tillfullo. Undantaget, då man inte behöver betala tillbaka, är om mottagaren (1) rättat sig i så kallad god tro och (2) i denna goda tro förbrukat pengarna.
God tro kan delas in i subjektiv och objektiv god tro, vilka båda måste vara uppfyllda för att god tro ska föreligga (annars föreligger ond tro). Din fru är i subjektiv god tro om hon faktiskt trott sig ha haft rätt till pengarna. För att också vara i objektiv god tro krävs att hon inte heller borde ha förstått att det rört sig om en misstagsbetalning och att hon därmed saknade rätt till pengarna. Som exempel skulle en person som i vanliga fall har 50 tkr på sitt bankkonto och efter en misstagsbetalning har 10 mkr på samma konto svårligen kunna hävda att han eller hon rättat sig efter detta och inte borde ha förstått att någonting var konstigt. Personen befinner sig då i ond tro, oavsett om han eller hon faktiskt trott att allting stått riktigt till. En person med varierande lön som en gång fått 500 kr för mycket utan att märka det hade haft lättare att hävda att objektiv god tro förelegat.
Ofta brukar det vid tvister om saken vara upp till den som mottagit en misstagsbetalning och konsumerat pengarna att styrka att objektiv god tro förelegat, medan det är upp till betalningsavsändaren att slå hål på att mottagaren varit i subjektiv god tro.
Summa summarum: En mottagare av en misstagsbetalning ska betala tillbaka följande:
1. Det belopp han eller hon varit i ond tro om, även om pengarna förbrukats.
2. Det belopp han eller hon varit i god tro om, men inte förbrukat.
Högsta domstolen har i sin praxis lagt vikt vid tiden som förflutit mellan misstagsbetalningen och betalarens återkrav (se bl.a NJA 2001 s 353). Två-tre år är i förhållande till denna praxis en lång tid, kanske särskilt som det rör sig om en anställd och en kommunal arbetsgivare. Jag bedömer att det i din hustrus fall i hög grad beror på hur pengarna flutit in. Har hon en bestämd lön på exempelvis 30 000 kr, och en gång fått 47 000 kr, har jag svårt att se hur hon skulle befinna sig i objektiv god tro. Har pengarna däremot flutit in med någon tusenlapp extra i månaden i 17 månader skulle jag säga att hon varit det (detta gäller särskilt om lönen inte är helt bestämd utan varierar något mellan månaderna).
Med vänlig hälsning
