Är det brottsligt att begära en summa pengar för att inte anmäla ett brott

Question

Har tänkt ut ett fall som jag har en stark fundering på.

Den här händelsen utspelar sig i trafiken. Person ”A” råkar göra en tabbe så att han krockar in i en annan bil som person ”B” kör. Person ”A” har fortfarande kvar prövotid på sitt körkort så han vet att han kommer mista det efter denna trafikförseelse. Han vet att han inte kan smita eftersom person ”B” antagligen sett hans nummerplåt. Det person ”A” gör istället för att försöka rädda sitt körkort är att han går till person ”B” och bönfaller honom att inte ringa polisen och förklarar sin situation om prövotid och hur mycket tid och pengar han lagt på det och som skulle gå till spillo om polisen får reda på det här. Person ”B” svarar då ”Får jag 2000 kr så glömmer vi det”. Min fråga är om person ”B” gör något brott i den situationen och vad för brott i så fall. Det kan ju inte vara utpressning eftersom han inte har hotat att ge honom pengarna. Bedrägeri kan jag inte heller tänka mig då han utför då person får sin vilja genom mot betalning.

Begår person ”B” något brott och i så fall vilket?

Answer 1

Hej och tack för att du vänder dig till Lawline med din fråga! 

Frågan är alltså om person B begår något brott i samband med att han begär en summa pengar för att inte anmäla person A för en trafikförseelse. 

Den straffrättsliga legalitetsprincipen

Av betydelse för frågan blir den s.k. straffrättsliga legalitetsprincipen (se bla 1 kap 1 § Brottsbalken (hädanefter BrB) samt 2 kap 10 § Regeringsformen). Vad denna innebär är att man enbart kan bli dömd för ett brott om det finns lagstöd för det. Det krävs då att gärningen uttryckligen passar in på ordalydelsen av en straffbestämmelse vilket innebär att det inte räcker att en situtationen liknar det som beskrivs i bestämmelsen (det är alltså förbjudet med s.k. analogisk tillämpning inom straffrätten).

 

Den straffrättsliga bedömningen

Inledningsvis kan konstateras att jag delar din bedömning i bedrägerifrågan. Förutsättningarna för bedrägeri regleras i 9 kap 1 § BrB. För att bedrägeri ska vara aktuellt behöver det ha skett ett vilseledande vilket innebär att B måste ha gjort något som på något sätt framkallar/ förstärker eller upprätthåller en felaktig tro hos A som i sin tur framkallar en handling honom eller henne. I fallet du beskriver verkar A inte ha varit i någon felaktig tro gällande dispositionens (betalningens) innebörd.  

Du har i din fråga vidare gjort bedömningen att brottet inte utgör utpressning eftersom det inte utgjort ett hot. För att det ska vara fråga om ett sådant hot som avses i bestämmelsen om utpressning ska det vara fråga om olaga tvång (se 9 kap 4 § BrB). Olaga tvång regleras i sin tur i 4 kap 4 § BrB. Av intresse i vårt fall blir då vad som regleras i bestämmelsens första styckets andra mening. Där framgår det att den som utövar tvång genom att hota att ange annan för brott och förmår någon annan att göra något döms för olaga tvång om hotet är otillbörligt. Min tolkning av de omständigheter du angett är att det – precis som du skriver – är oklart om man ens kan se det som ett hot när det är A själv som ber B att inte anmäla till polisen. Eventuellt skulle man kunna se det som ett förtäckt hot från B:s sida. Alltså att det utifrån omständigheterna ligger en antydan om något i stil med ”du ska betala annars anmäler jag dig”. Om vi godtar denna bedömning (vilket inte är helt klart) blir frågan om hotet är att se som otillbörligt. I doktrinen har det ansetts att om någon drabbats av skadegörelse ska ett hot att erhålla skälig kompensation (för det som förstörts) inte ses som otillbörligt (alltså inte brottsligt). Om de pengar B begär står i relation med eventuella reparationskostandera för bilen hade vi då eventuellt kunnat se hotet som tillbörligt eftersom hotet egentligen enbart innebär att A ska ”göra rätt för sig”. Om det däremot inte finns någon sådan relation mellan B:s krav och reparationskostnaderna blir det svårare att argumentera för att hotet är tillbörligt och brott kan då eventuellt bli aktuellt.

Sammanfattning

Min slutsats blir något i stil med att det beror på. Första frågan vi stöter på är alltså om B egentligen hotat A att inte anmäla. Eventuellt kan vi här se det som ett förtäckt hot. Därefter är det även oklart om man kan betrakta hotet som otillbörligt. Här har jag ansett att det beror på om kravet enbart hänför sig till reparationskostnader för kraschen (vilket skulle kunna ses som tillbörligt). Det är alltså svårt att ge ett klart svar men jag hoppas att jag i mitt svar har gett dig några nya perspektiv på hur man kan se på frågan.