Allmänt om preskription
Är detta rätt? Skulder det handlar om är konsumentfordringar och härstammar från 1980 till 2001
För konsumentfordringar är preskriptionstiden tre år. Exempel på detta är privat telefonräkning och postorderskuld. Efter beslut om utmätning eller utslag från Kronofogdemyndigheten eller Dom från Tingsrätten är huvudregeln att preskriptionstiden för privatperson är tre år.
Det är också mycket viktigt att betona att en fordran med en preskriptionstid på 3 år aldrig genom preskriptionsavbrott kan förlängas till 10 år. En fordran med en preskriptionstid på tre år kan således enbart förlängas med tre år genom preskriptionsavbrott
Vid utskick av krav som skulle räknas som preskriptionsavbrott, gäller att preskriptionstiden inte kan förlängas mer än en gång.
Lawline svarar
Hej och tack för att du vänder dig till Lawline med dina frågor!
Alla laghänvisningar i detta svar är till preskriptionslagen. Följande påståenden är korrekta:
A) För konsumentfordringar är preskriptionstiden tre år (2 § andra stycket).
B) En fordran med preskriptionstid om tre år kan inte förlängas till tio år (6 §). Paragrafen hänvisar till 2 §, i vilken preskriptionstiderna ju är stadgade.
Följande påståenden är felaktiga:
A) Efter beslut om utmätning eller utslag från Kronofogdemyndigheten eller dom från tingsrätten är huvudregeln att preskriptionstiden för privatperson är tre år.
B) Vid utskick av krav som skulle räknas som preskriptionsavbrott, gäller att preskriptionstiden inte kan förlängas mer än en gång.
Förklaringar till de felaktiga påståendena:
A) Huvudregeln är tio år. En fordran mot en privatperson måste inte vara en konsumentfordran (2 § andra stycket).
B) Detta gäller bara vid preskriptionsavbrott enligt 5 § tredje punkten, och då bara om situationen är sådan som beskrivs i 7 § andra stycket (7 § tredje stycket). Ett krav kan också framställas enligt 5 § andra punkten, och i sådana fall kan preskriptionsavbrott ske obegränsat.
Jag hoppas att du fått svar på dina frågor!
