Adoption av vuxen
Min dotter vill adoptera sin före detta mans son. Hans biologiska mor är avliden. Han har sedan han var 7 år levt tillsammans med min dotter, även efter skilsmässan och han betraktar henne som sin mor. Han har dessutom en lillebror som är son till min dotter och hennes exman. Hon har lämnat in en ansökan till tingsrätten där båda önskar få adoptionen godkänd. Min f.d. svärson har gett sitt godkännande. Sonen är nu 28 år och alltså myndig. Tingsrätten avslår ansökan med motiveringen att min dotter är skild. Är detta verkligen enligt lagen?
Lawline svarar
Hej,
tack för att du vänder dig till Lawline med din fråga.
När det kommer till adoption gör domstolen bedömningen utifrån alla aspekter i det enskilda fallet. Det rättsliga lagrummet man utgår från är Föräldrabalken - FB (1949:381).
Adoption av vuxen
Jag tolkar det som att sonen som ska adopteras nu är 28 år gammal. Enligt 4 kap 4 § FB får den som har fyllt 18 år adopteras endast om det finns särskild anledning till en adoption med hänsyn till det personliga förhållandet mellan sökanden och den som sökanden vill adoptera och om adoptionen även i övrigt är lämplig.
Lämplighetsbedömning
Vid bedömningen av om en adoption kan anses lämplig kommer sökandens ålder att beaktas. Det finns inte någon övre åldersgräns för adoptanter angiven i lag. Det finns inte heller någon åldersgräns för den som ska adopteras; även vuxna kan adopteras. Däremot får åldersskillnaden mellan sökanden och den som ska adopteras betydelse, syftet är ju att skapa ett föräldra-barn förhållande.
Personliga förhållanden
Adoption av vuxen får enligt 4 kap 4 § adopteras endast ske om det finns särskild anledning till en adoption med hänsyn till det personliga förhållandet mellan sökanden och den som sökanden vill adoptera och om det även i övrigt är lämpligt. Vid bedömningen av om det finns särskild anledning till adoption beaktas om den sökande har uppfostrat den som ska adopteras eller om adoptionen annars avser att bekräfta en relation som den mellan barn och förälder. Det formella förfarandet vid adoption av vuxen är till stora delar detsamma som vid adoption av barn.
Ogift/ ensamstående
En ogift och ensamstående person kan adoptera och blir då barnets enda förälder. Detta framgår indirekt av FB 4 kap 6 §. Huvudregeln i svensk rätt är att ett barn helst ska adopteras av ett par för att på så sätt få två föräldrar. Den som är gift eller sammanboende får som huvudregel endast adoptera tillsammans med sin make eller sambo (FB 4 kap 6 §). Anledningen till kravet på att makar måste adoptera gemensamt var säkerligen när bestämmelsen infördes att barnet på så sätt skulle föras in som medlem i en familj. Den som var gift antogs leva med maken och det ansågs rimligt att barnet hade en rättslig relation till båda vuxna i familjen.
Om ni trots anser att sonen bör adopteras, kan ni överklaga domen till hovrätten.
Hoppas du fick svar på din fråga,
Med vänlig hälsning,
