Adoption av min frus barn
Hej. Jag ska göra en ansökan om en närståendeadoption. Det handlar om en snart 7-årig kille vars biologiska pappa har väldigt sporadisk kontakt med honom, ett par timmar varannan månad ungefär. Mamman har ensamvårdnad. Den biologiska pappan säger att han vill umgås mer men det kommer annat i vägen hela tiden, han har väl egentligen inget större intresse trots att han bara bor ett stenkast ifrån. Han motsätter sig även en adoption. Det är jag som har varit pojkens pappa hela hans liv och tagit det fulla ansvaret, hans mamma och jag blev ilag när hon var gravid med honom. Vi är även gifta sen sex år och har en gemensam biologisk son på 4 år. I övrigt finns inga syskon. Vi vill bl a genomföra adoptionen för pojkens säkerhet, skulle det hända mamman något så vill vi veta att han blir kvar hos mig och lillebrodern. Är det nåt särskilt jag bör ta upp i adoptionsansökan, alltså det skriftliga brevet? Nåt tips att tänka på så att chansen att adoptionen går igenom är så stor som möjlig?
Mvh Pappan 24/7
Lawline svarar
Hej och tack för att du vänder dig till Lawline med din fråga!
Reglerna om adoption finns i 4 kap. föräldrabalken [FB]. Som huvudregel krävs att den som adopterar [adoptanten] är över 25 år gammal. Ett undantag finns för en adoption av en makes barn där det enbart krävs att du är över 18 år. I mitt svar kommer jag förutsätta att du är över 18 år. Vid en närståendeadoption ska du vända dig till tingsrätten i den kommun som du bor i och lämna din ansökan där.
Förutsättningar för att adoptera din hustrus son
För att du ska kunna adoptera din frus son krävs det att hon samtycker till det [4 kap. 3 § andra meningen, FB]. Det krävs också att din frus ex-make tillåter en adoption av hans barn, förutsatt att han inte lider av någon allvarlig psykisk sjukdom, vistas på annan ort eller inte har del i vårdnaden [4 kap. 5a FB]. Jag vet inte om barnets pappa har någon del i vårdnaden, men om han inte har det så behövs inte hans samtycke. Det kan även vara så att pappan har del i vårdnaden men att den ses som betydelselös med hänsyn till den insats han faktiskt gör i praktiken. Det är tingsrätten på den ort du bor på som avgör om barnets biologiska pappa lider av någon allvarlig psykisk sjukdom, vistas på annan ort eller ej har del i vårdnaden. I fallet "Söderbäck mot Sverige, dom den 28 oktober 1998", godtogs en styvbarnsadoption mot den biologiska pappans vilja för man ansåg att adoptionen var i barnets intresse och att de negativa verkningar som beslutet skulle innebära inte var oproportionerliga. Det finns alltså en chans för dig att adoptera din hustrus barn även om samtycke inte skulle ges från barnets biologiska pappa, men det är upp till rätten att avgöra det eftersom de tar hänsyn till barnets rätt att umgås med sin pappa om barnet nu vill det.
Vad din ansökan bör innehålla
Tingsrätten godkänner en adoption endast om det är till fördel för barnet och om du som adoptant har uppfostrat barnet, alternativt att det finns någon annan personlig relation mellan dig och barnet. Utefter vad du skrivit verkar det som att du tagit del av i princip hela barnets uppväxt och har god möjlighet på den grunden att beviljas adoption. Rätten tar också hänsyn till vad barnet vill, med hänsyn till dess ålder och mognad. Eftersom barnet inte är mer än 7 år gammal kommer hänsyn främst tas till hur lämplig du är som förälder till barnet. Den absolut viktigaste punkten som rätten tar hänsyn till är vad som är bäst för barnet. Det som är bäst för barnet bedöms särskilt utefter att barnet inte får riskera att fara illa och att barnet har en god och nära kontakt med sina föräldrar. Hela bedömningen baseras på barnets mognad och ålder [6 kap. 2a § FB]. Märk väl att det är barnet som har rätt till en nära och god kontakt med föräldrarna. Det är alltså barnet som bestämmer vilken kontakt han vill ha med sin pappa.
Något som talar till din fördel är att en man som är gift med mamman till ett barn vid barnets födsel är att betrakta som barnets pappa [1 kap. 1 §, FB]. Nu gifte ni er ett år efter att barnet fötts, men jag tycker verkligen att det är något ni ska poängtera i er ansökan. Även det faktum att ni vill genomföra adoptionen för pojkens säkerhet och för att era barn ska ses som era gemensamma barn.
När adoptionen genomförts betraktas barnet som ert gemensamma [4 kap. 8 § FB].
Min slutgiltiga bedömning
Utefter vad du skrivit har jag gjort en bedömning att du har mycket goda chanser att få adoptera din hustrus barn om du tar upp allt som jag skrivit ovan om din relation med barnet, att du funnits där under hela hans uppväxt, att du är en god förälder och kan ta hand om barnet. Angående den biologiska pappans samtycke kan jag inte säga särskilt mycket mer än att det är tingsrätten som bedömer om hans samtycke krävs. Jag har presenterat ovan att det finns fall när samtycke inte har krävts från den biologiska pappan, så det finns hopp även om pappans samtycke behövs och han inte vill ge det!
Hoppas detta var svar på din fråga. Stort lycka till! Tveka inte att höra av dig om du undrar något mer!
Med vänlig hälsning,
