Bevisbörda för avtal

Hej!
Om frågan om ett avtals existens mellan två parter är stridig gäller i svensk rätt att det är den som påstår ett avtal som har att bevisa detta. Det är alltså näringsidkaren som har bevisbördan för att ett avtal existerar mellan er. I svensk rätt är man ganska flexibel vad gäller bevisfrågorna, och näringsidkaren är relativt fri att åberopa vad han finner relevant. Om näringsidkaren kan visa ett skriftligt undertecknat avtal läggs dock bevisbördan över på den som hävdar något i strid med ordalydelsen i det skriftliga avtalet. En domstol skulle alltså, med utgångspunkt från att det är den som hävdar ett avtal som har att visa detta, med beaktande av samtliga framlagda omständigheter avgöra huruvida ett avtal föreligger eller ej.
Det finns således ingen rättsbalk som reglerar bevisfrågor i samband med avtalstvister. Avtalslagen reglerar dock hur ett avtal ingås, se http://www.lagen.nu/1915:218 . Ett avtal kommer till stånd genom två likalydande viljeförklaringar från parterna, det vill säga ett anbud och en accept.

Med vänlig hälsning!