Flytt vid gemensam vårdnad och barnens vilja

Question

Vi är en familj som efter skillsmässa har gemensam vårdnad och växelvis boende för barnen. Detta har fungerat i stort sett bra men periodvis har modern vägrat mig umgänge med barnen. Med hjälp av familjerätten har jag fått 4dgr av 14 och detta har sedan återgått till växelvis boende.
I augusti 2006 flyttade modern till annan ort, 70 mil härifrån helt plötsligt. Barnen bor numera heltid hos mig. Barnen besöker mamma varje månad och vid delar på kostnaderna.
Pojken ville inte besöka modern under julen utan åkte ned över nyår istället, flickan nere över jul/nyår.
Efter detta jul/nyårsbesök vill nu barnen flytta ned till mamma och byta skola, helt plötsligt! Barnen är 13/15 år.
Mamman utövar hård press på barnen för att måsta döpa sig i frikyrka. Den äldste ska välja gymnasielinje.

Min helhetsbedömning är att det är mindre lämpligt att båda barnen flyttar/byter skola/bryter upp från kompisar etc etc utan att kunna förklara för mig varför en flytt ska ske nu efter terminens slut.

Barnens synpunkter ska vägas in, men vad vägs in? Dem kan inte förklara det plötsliga flyttbeslutet.
Har jag som far och tonårsbarn inget att säga till om?
Om en förälder tvingar/manipulerar sina barn till en religion, är det ett skäl som väger emot en flytt?

Answer 1

Hej!
Utgångspunkten vid alla rättsliga frågor som berör barn är att besluten ska fattas efter vad som anses som barnets bästa, 6 kap. 2 a § Föräldrabalken (FB). Vid en helhetsbedömning av barnets bästa t.ex. med avseende på barnets boende vägs vissa faktorer in. De viktigaste torde vara en god kontakt med båda föräldrarna, risken för övergrepp eller bortförande, att inte dela på en syskonskara, att inte rycka upp barnet från sin hemmiljö, bostadsförhållanden (inklusive ekonomiska förhållanden), personliga förhållanden hos föräldrarna samt barnets egen åsikt.

Barnets egen åsikt ska enligt 6 kap. 2 b § vägas in beroende på ålder och mognad, denna faktor vägs alltså in mer och mer i helhetsbedömningen med åldern. En generell gräns som tidigare gällde för beaktande av ett ”normalmoget” barns åsikt var 12 år. Självklart försöker rätten utröna huruvida det rör sig om barnets egen åsikt, eller om barnet är lättpåverkat av någon av föräldrarna. Att båda barnen hastigt har bytt uppfattning skulle kunna tyda på det senare. Åtminstone ditt äldsta barns åsikt torde vara av ganska stor betydelse. Att modern vägrat umgänge är ju även något som talar till din fördel. Faktorn att barnen rycks upp från sin hemmiljö är framför allt viktig för mindre barn, men talar ju även för din ståndpunkt. Man skulle å ena sidan kunna argumentera att barnen påtvingats en religion, men å andra sidan har ett barn en rätt att ta del av båda föräldrarnas kultur. Om religionen har mer fanatiska drag skulle du ju kunna anföra detta som skäl som väger emot en flytt.

Du hittar föräldrabalken http://www.lagen.nu/1949:381, se särskilt kapitel 6.

Med vänlig hälsning!