Storleken på arvslotter och lottläggning vid arvsskifte

Question

4 syskon + 2 barn till en avliden broder ska dela arvet från sin mor finns det några bra regler hur man delar upp lösöret så att det blir så rättvist som möjligt. Tack på förhand.

Answer 1

Hej!

Förstår jag din fråga rätt handlar det om fördelningen av arvet, efter en kvinna som hade fem barn, varav det ena barnet har avlidit men efterlämnat två egna barn.

I ärvdabalken(ÄB)(https://lagen.nu/1958:637) hittar du de regler som styr hur arv ska fördelas. Först bestäms arvslotterna, d.v.s. hur stor andel av arvet var och en av arvingarna ska få på sin lott. En arvlåtares (den avlidnes) barn är dess närmsta arvingar (även kallat bröstarvingar). Bröstarvingar har rätt till lika stor andel var av arvet. Har en bröstarvinge avlidit men lämnat barn efter sig, delar bröstarvingens barn på bröstarvingens andel av arvet, se 2 kap. 1 § ÄB.

Vilket betyder att de 4 syskonen har rätt till en femtedel var av arvet och den avlidne broderns 2 barn har rätt till en tiondel var av arvet.

Förstår jag situationen rätt är bouppteckningen efter den döda kvinnan redan gjord, hennes skulder är betalda och arvsskifte ska ske. Arvsskiftet finns regler om i 23 kap ÄB.

Utifrån arvslotternas storlekar vet ni ju hur stor andel av arvet var och en av arvingarna är berättigade till. Ska lottläggningen (fördelningen av tillgångarna) ske så rättvist som möjligt, utgår ni från arvslotternas storlek. Var och en av arvingarna är sedan berättigade till att få egendom till ett värde som motsvarar deras arvslott (förutsatt att det inte finns anledning att frångå detta genom att modern t ex efterlämnat ett testamente eller någon av arvtagarna har fått förskott på sitt arv, om förskott på arv se 7 kap ÄB).

Vad gäller värderingen av egendomen finns inga principer i lag om detta. Arvingarna kan överenskomma om hur den ska gå till, genom att man t ex utgår från marknadsvärdet eller det faktiska värdet på egendomen. Naturligtvis kan tänkas att någon av arvingarna som väldigt gärna vill ha viss egendom är beredd att avräkna den mot ett högre värde, för att få den på sin lott.

Kan inte arvingarna själva komma överens om hur egendomen ska fördelas, kan de hämta viss ledning från 23 kap. 3 § ÄB. Där stadgas att alla i princip har rätt att ta del i varje egendomsslag och att egendom som inte lämpligen kan delas eller skiljas bör om möjligt läggas på en lott. Vilket betyder att huvudregeln är att så långt det är möjligt bör arvingar få den egendom dem önskar på sin lott och att egendom som inte är möjlig att dela, eller när delning skulle medföra värdeminskning, ska läggas på samma lott.

Kan inte arvingarna på så sätt i samförstånd lösa fördelningen av egendomen, finns många andra sätt att gå tillväga. T ex kan arvingarna komma överens om lottdragning om flera arvingar önskar samma egendom, eller följa en turordning efter vilken var och en av delägarna får önska viss egendom på sin lott.

Kan arvingarna inte komma överens om hur de ska fördela egendomen, har var och en av dem möjlighet att vid tingsrätten ansöka om förordnande av skiftesman, se 23 kap. 5 § ÄB. Skiftesmannen ska i första hand försöka ena delägarna om ett skifte. Lyckas inte skiftesmannen ena delägarna om hur skiftet ska gå till, får han som sista utväg genomföra ett tvångsskifte.

Med vänliga hälsningar