Lawline svarar
Hej,
För att fördela ansvaret för eventuella person- eller sakskador pga. av kollisionen krävs en tillämpning av Skadeståndslagen (SkL. Fotgängarens möjligheter till skadestånd är i första hand beroende av cyklistens agerande.
Att cyklisten är skadeståndsskyldig om denne avsiktligt cyklat på fotgängaren och därigenom orsakat person- eller sakskada är självklart, men också om cyklisten agerat vårdslöst genom att cykla mot rött och trafikens riktning kan skadeståndsansvar aktualiseras om denne därigenom orsakat person- eller sakskada. I det senare fallet är det emellertid av relevans att nämna några ord om orsakssambandet. Med tanke på att en kollision med en fotgängare eller medtrafikant ligger i farans riktning när cyklisten cyklar mot rött och trafikens riktning är min bedömning att orsakssambandet troligtvis är så starkt att cyklisten kan göras ansvarig för person- eller sakskada pga. av kollisionen. Många gånger är emellertid orsakssambandet mellan vårdslösheten och skadan en svår och krävande bedömning, inte minst pga. av den skadelidandes eget agerande.
Efter att skadeståndsansvaret för cyklisten är fastställt återstår att konstatera hur fotgängarens agerande påverkar utfallet. Detta regleras i 6 kap. 1 § SkL där det framgår att en personskada kan jämkas om den skadelidande uppsåtligen eller genom grov vårdslöshet medverkat till skadan. Vad gäller sakskador framgår av samma paragraf att skadeståndsanspråk kan jämkas om den skadelidande har medverkat till sakskadan.
När fotgängaren blir påkörd av cyklisten utgår jag från att det i första hand är skadeståndsanspråk pga. personskada som aktualiseras. För att jämkningsmöjligheten vid personskada skall tillämpas enligt 6 kap 1 § SkL krävs i praktiken att fotgängaren agerat med en uppenbar nonchalans och likgiltighet inför sitt eget liv och hälsa. Av praxis framgår att en man som led av en tinninglobsepilepsi och som blev påkörd av en bil efter att ha kastat sig platt framför bilen inte ansågs ha agerat på ett sådant sätt att jämkningsregeln var tillämpbar. Slutsatsen är därmed att det faktum att fotgängaren gick mot rött inte ensamt räcker för att cyklistens skadeståndsansvar skall minska genom jämkning.
Om en jämkning av cyklisten skadeståndsskyldighet emellertid sker görs det med utgångspunkt i en skälighetsbedömning av båda parters agerande. Även andra omständigheter såsom försäkringsskydd vägs in i denna fördelning av ansvaret.
En intressant situation uppstår om inte bara fotgängaren utan även cyklisten lider person- eller sakskada pga. av kollisionen. Om båda kan göras skadeståndsansvariga gentemot varandra för personskador kommer de att tvingas ersätta varandra. Drabbas båda av sakskador kan man se sakskadorna som en enhet och fördela ansvaret efter båda sidors agerande.
Med vänliga hälsningar,
