Lawline svarar
Hej,
Jag vill börja med att beklaga er situation, att er häst är försvunnen måste vara väldigt frustrerande och tungt. Jag kommer att bedöma händelserna ur ett juridiskt perspektiv och därefter ge råd kring hur ni kan agera.
Enligt allmänna avtalsrättsliga principer skall avtal hållas och därför begår fodervärden ett kontraktsbrott om hon på eget bevåg beslutat att inte längre ta hand om hästen. Har man åtagit sig något är utgångspunkten att man under skadeståndsansvar är skyldig att fullgöra åtagandet och i första hand borde fodervärden därför försökt hitta en lösning i samförstånd med er. Att ensidigt kräva att ni inom x antal dagar hämtar hästen och att den annars tillfaller henne är alltså inte möjligt, däremot är det fullt möjligt att ni gemensamt kommer överens om sådana villkor. Jag förutsätter emellertid att så inte skett och kan påpeka att om fodervärden gjort allvar av sitt hot att betrakta hästen som sin egen så hade hon också gjort sig skyldig till förskingring.
Med tanke på hur omständigheterna har utvecklats kan jag emellertid förstå att fokus inte ligger på att förmå fodervärden att fullgöra avtalet, utan på att få tillbaka hästen. Båda parter tycks också nu vara överens om att ni ska få tillbaka hästen, men för att så ska ske kräver fodervärden betalt för vissa kostnader. Frågan är då om fodervärden har rätt att hålla kvar hästen som säkerhet för dessa fordringar? Inom juridiken finns ett begrepp som kallas för retentionsrätt och som medför att fodervärden under vissa förutsättningar kan ha en sådan rätt.
Tanken bakom retentionsrätten är att den som exempelvis förvarat en häst åt någon annan inte ska behöva tillåta att hästens ägare hämtar hästen utan att betala för de kostnader och utlägg som fodervärden haft. Givetvis är inte retentionsrätten absolut eller ovillkorlig och de fordringar som läggs till grund för utnyttjandet av retentionsrätten måste vara nödvändiga och stå i rimlig proportion till hästens värde. En ytterliggare förutsättning är också att fodervärden förmår att styrka fodringarna. Kan inte fodervärden förmå att visa att denne haft kostnader som medför retentionsrätt föreligger en skyldig att återlämna hästen till er.
Min bedömning är att ni har att ta ställning till tre alternativa tillvägagångssätt för att få tillbaka er häst (att på egenhand ta tillbaka hästen så länge den befinner sig i fodervärdens besittning utesluter jag eftersom det är brottsligt). I första hand bör ni överväga huruvida ni är beredda att acceptera veterinär och stallkostnaderna. Vad gäller veterinärkostnaderna för kolik talar mycket för att detta är en kostnad som i en tvist faller på er, angående stallkostnaderna är frågan mer öppen beroende på ert avtal. Men rimligtvis kan fodervärden göra anspråk på skäliga förvaringskostnader för hästen. Givetvis måste fodervärden kunna styrka de kostnader hon haft. Har ni inget att invända mot fodervärdens anspråk och inte heller vill kvitt dessa mot eventuella skadeståndsanspråk (pga. av det ovan nämnda kontraktsbrottet) är en möjlighet att betala fordringarna och därefter kräva hästen. Med tanke på fodervärdens agerande bör ni då se till att säkra bevisning genom skriftliga kvitton och överenskommelser.
Om ni inte accepterar fodervärdens anspråk kan ni vända er till Kronofogden eller lämna in en stämningsansökan till tingsrätten. Det förstnämnda alternativet innebär att ni ansöker om handräckning och verkställighet och att Kronofogden därefter riktar ett krav mot fodervärden att lämna tillbaka hästen. Om fodervärden inte invänder mot kravet kan Kronofogden därefter verkställa det. Om fodervärden däremot invänder genom att exempelvis hävda retentionsrätt får ni istället avgöra om ni vill gå vidare och låta tingsrätten avdöma tvisten
Att vända sig till Kronofogden är det billigaste och enklaste sättet att få tillbaka hästen på under förutsättning att fodervärden inte invänder mot kravet. Vet ni med er att fodervärden kommer att invända mot ert krav att få tillbaka hästen bör ni därför överväga att inte gå omvägen via Kronofogden och direkt vända er till tingsrätten och där yrka att fodervärden förpliktigas att utge er häst.
Att stämma fodervärden eller att vända sig till Kronofogden kan vara ett bra sätt att sätta press på en motpart som förhalar och beter sig oregerligt och därigenom öka möjligheterna att komma överens på frivillig väg. Att komma överens på frivillig väg bör vara er målsättning eftersom det tar lång tid för domstolen att avgöra en tvist samtidigt som det kan bli väldigt dyrt för den part som förlorar.
För att på bästa sätt bedöma hur ni bör agera är mitt råd att ni kontaktar en yrkesverksam jurist som i detalj och med fingertoppskänslighet kan bedöma situationen.
Lycka till,
