Muntligt gåvolöftes giltighet

2014-12-17 i Gåva
FRÅGA |Min pappa har givit mig familjens båt i födelsedagspresent muntligt. Varvsägaren vet om att båten nu tillhör mig samt min familj. Båten befinner sig på samma plats som när den tillhörde pappa. Kan han ändra sig och säga att båten fortfarande tillhör honom? Eftersom det inte finns något överlåtningspapper?
Björn Eriksson |Hej, tack för att du vänder dig till Lawline med din fråga.Regleringen gällande gåvor av lös egendom hittar du https://lagen.nu/1936:83Huvudregeln är att ett gåvolöfte ska avges skriftligen för att det ska vara giltigt. Detta görs lämpligen i ett skuldebrev eller någon annan handling där det framgår av handlingen att den är tänkt att användas som bevis om att ett gåvolöfte har givits. (1§)I undantagsfall kan även ett muntligt gåvolöfte anses bindande för gåvogivaren. Det handlar då om ett gåvolöfte som är givet på ett sådant sätt att det framgår att löftet var tänk att komma till allmänhetens kännedom. Utan att veta närmare hur gåvolöftet gavs kan jag inte svara på om det gick till på detta sätt men det är troligtvis inte aktuellt i ditt fall.Om väl gåvan har fullbordats spelar det ingen roll på vilket sätt gåvolöftet gavs. För att gåvan ska anses fullbordad ska båten ha kommit i din besittning, detta kan ske på två sätt. Antingen genom att du fysiskt tar hand om båten eller, som i ditt fall, när gåvan innehas av tredje man (varvsägaren), att tredje man meddelas om att du är den nya ägaren. (2§)I ditt fall där gåvolöftet inte är giltigt (eftersom det gavs muntligen) gäller det att gåvogivaren meddelar tredje man (varvsägaren) att du har fått båten i gåva. Om detta görs så anses gåvan fullbordad och din pappa kan inte ta tillbaka den. Mitt råd till dig är att försöka få gåvolöftet skriftligt, alternativt se till att din pappa meddelar tredje man att han givit båten till dig.Hoppas att detta besvarade din frågaVänligen

Fraktkostnader för retur av vara vid distansköp

2014-12-16 i Distansavtal (Internet, telefon m.m.)
FRÅGA |Howdy!En nätbutik har fria storleksbyten, dvs de betalar för returfrakten om kunden vill ha plagget i annan storlek. Kunden har nu testat alla storlekar som plagget finns i och kommit fram till att plagget inte sitter bra på kroppen oavsett storlek. Köpvillkoren är extremt luddiga och inget anges förutom meningen ”Gratis storleksbyten”. Kunden får självklart stå för det sista plaggets returkostnad, men är det också rimligt att kunden får betala de övriga fraktkostnaderna?
Jakob Borin |Hej och tack för din fråga!Mot bakgrund av att plagget köpts på internet är Distans- och hemförsäljningslagen tillämplig. Av 2 kap. 2 § framgår vilken informationsplikt näringsidkaren har gentemot konsumenten innan ett distansavtalet ingås. I 2 kap. 2 § p.10 stadgas att näringsidkaren ska informera konsumenten om den skyldighet konsumenten vid utövande av ångerrätten kan ha att på egen bekostnad återsända varan. Enligt 2 kap. 3 § ska informationen ges klart och begripligt. Uttrycket "klart och begripligt" innebär att informationen ska ges på ett sådant sätt att konsumenten normalt sett inte har några svårigheter att ta den av den eller förstå den. Enligt 2 kap. 13 § ska återlämnandet eller återsändandet som huvudregel ske på konsumentens egen bekostnad. Näringsidkaren ska dock stå för kostnaden om denna gått med på det eller brustit i sin plikt att informera om att konsumenten ska stå för kostnaden att varan återställs enligt 2 kap. 2 § p.10. Det är svårt för mig att i detta fall göra en exakt bedömning då jag inte vet vilken information nätbutiken gav konsumenten innan avtalet ingicks och inte heller har tillgång till avtalet. Om nätbutiken brast i sin plikt att informera köparen innan avtalets ingående om att det var köparen som skulle stå för kostnaden vid en eventuell retur är det dock rimligt att anta att det är nätbutiken som ska stå för returkostnaderna. Med vänlig hälsning, 

Generalfullmakt och testamente

2014-12-15 i Avtal
FRÅGA |Hej! Vad händer med ett testamente om man tillika utfärdar en Generalfullmakt?
Molly Malm |Hej och tack för din fråga!Jag skulle inte tro att det händer något med testamentet automatiskt bara för att en generalfullmakt utfärdas. En fullmakt gäller främst i avtalssituationer där avtal sluts med tredje man, se 10 § avtalslagen (https://lagen.nu/1915:218#K2). Jag skulle tro att en generalfullmakt inte omfattar en sådan rättshandling som ett testamente, eftersom testamentet visar på en persons vilja och inget annat. En person som har sådan fullmakt över någon borde inte ha rätt att varken ändra eller återkalla ett testamente. Detta kan regleras i själva fullmakten för att det inte ska uppstå några oklarheter i ett senare skede.Vänligen,

Återtagande av gåva + förstärkt laglottsskydd

2014-12-13 i Gåva
FRÅGA |Hej. För 4 år sen gav min mormor och morfar mig sitt hus, ett gåvobrev skrevs och dom har nyttjanderätt så länge dom klarar sig själv eller är vid liv. Dom bor där fortfarande. Nu har min morbror och moster fått veta detta och kräver att jag lämnar tillbaka huset, annars kommer dom ta detta vidare. Min mormor har även ångrat sig att hon gjorde såhär. Vad och hur mycket har dom rätt till? Jag har även tagit ett lån på huset till den lgh jag bor i nu. Då säger moster och morbror att ger jag tillbaka huset till mormor så tar hon över det. Kan man göra så?
Victoria Nilsson |Hej!För att gåvogivare ska ha möjlighet att återta fast egendom så måste villkor om detta tas in i det gåvobrev som upprättas, 4:3 & 4:29 jordabalken. T.ex. kan det anges att gåvan ska gå åter om vissa specifika villkor inte uppfylls t.ex. skulle det kunna stå att gåvan går åter om du inte låter din mormor och morfar nyttja huset. Men om det inte av gåvobrevet framgår att din mormor och morfar kan återta gåvan så spelar det ingen roll om de har ångrat sig, huset är ditt och de kan inte ta tillbaka det. Under deras livstid är du därför skyddad. Vad din moster och morbror anser är då irrelevant.Efter din mormors respektive din morfars bortgång kan dock din moster och morbror (och eventuella andra bröstarvingar till din mormor/morfar) under vissa förutsättningar rikta anspråk mot dig. Enligt 7:4 ärvdabalken gäller ett förstärkt laglottsskydd om när arvlåtaren under sin livstid gett bort egendom för dödsfalls skull. Ett exempel på en sådan typ av gåva är när arvlåtaren gett bort egendom men ändå har nytta av den fram till sin död, t.ex. genom att förbehålla sig nyttjanderätt till egendomen. Då din mormor och morfar i gåvobrevet förbehållit sig nyttjanderätt till huset så är risken stor att detta anses vara en gåva för dödsfalls skull. Det innebär att vid beräkning av deras bröstarvingars laglotter så ingår husets värde, och om det inte finns tillräckligt med kvarlåtenskap för att täcka laglotterna så blir du tvungen att återbära del av gåvan eller utge ersättning till bröstarvingarna. Om dina morföräldrar vardera har egendom som är värt minst lika mycket som den andel av huset som de gav till dig så kommer dock inte gåvan inkräkta på laglotterna, varför du inte blir skyldig att återbära/ersätta något.Sammanfattningsvis kan därmed ingen kräva dig på något under dina morföräldrars livstid, men efter deras respektive död så riskerar du anspråk från deras bröstarvingar.Jordabalken hittar du https://lagen.nu/1970:994Ärvdabalken hittar du https://lagen.nu/1958:637Vänliga hälsningar,

Verkningar av ofullbordat köpavtal

2014-12-17 i Rättsverkningar vid avtalsbrott
FRÅGA |Hej Jag beställde en soffa av en butik. Det var leveranstid på c:a 6 veckor. Jag betalade 2000:- i handpenning (restvärde 8 000:-). Jag signerade orderbekräftelsen, där handpenningen och restvärdet fanns noterat. När jag hämtade ut soffan glömde butiken uppenbarligen av att ta betalt för restvärdet. Jag tänkte inte mycket på det utan åkte hem och packade upp soffan. Nu har de ringt mej och påstår att jag smiti från betalningen. Det har jag inte. Jag visade mina papper för den som var ansvarig för godsutlämning, och lastade på godset tillsammans på lastbilen. Den ansvarige personen sa, "tack det var allt", och jag åkte därifrån.Efter någon dag ringde butiken och frågade när jag har tänkt att betala restvärdet på den. Jag svarade att jag var upptagen och att de får ringa vid senare tillfälleI anvisningarna står det: "Varan kan ej hämtas förrän full betalning gjorts i butik" Tydligen kunde man det...Begår jag ett brott genom inte betala in det belopp som står som restvärde. Jag har inte signerat att jag ska betala, jag har bara signerat ordern. Om butiken sedan lämnar varan till mig utan att vilja ha betalt för den, så är väl det deras bekymmer, inte mitt? Jag har ju inte stulit den, dom gav mig varan, hjälpte till att lasta in den i lastbilen och vinkade hej då. Detta kan väl intre vara ett brott, och jag kan väl inte vara skyldig att betala restvärdet?
Fredrik Norberg |Hej och tack för att du använder våra tjänster!Din fråga aktualiserar två rättsliga aspekter; (1) det straffrättsliga där det är fråga om du har begått ett brott, samt (2) det civilrättsliga i om du är bunden till att betala det resterande beloppet om 8 000 kr. För att först se till den civilrättsliga aspekten så råder där ingen tvekan om att du är bunden av avtalet och är skyldig att utge de resterande 8 000 Kr. Du har tecknat ett avtal där du accepterat ett pris om 10 000 kr varav du erlagt 2 000 kr av dessa. Allt säljaren behöver göra är att styrka att de endast mottagit betalning om 2 000 kr och att det resterande beloppet är utestående. Detta är inte alltför svårt för dem och de har möjlighet att kräva ersättning antingen genom kronofogdens försorg, eller genom att stämma dig direkt vid tingsrätten. Det ligger dock på deras initiativ att avkräva betalning. Den straffrättsliga bedömningen är dock svårare för mig att bedöma, då den till större del beror på hur själva utlämnandet av soffan gick till. Det är dock endast just utlämnandet av soffan som är relevant att titta på, då jag knappast kan se hur du skulle kunna ha gjort dig skyldig till något brottsligt i övrigt. Vid själva utlämningen av soffan finns risk att du begått ett brott för vilket du kan bära ansvar för. Med andra ord kan jag inte med säkerhet säga att du inte bär ett straffrättsligt ansvar i det läget. I den händelsebeskrivning du lämnat, är det möjligt att du har begått brott enligt Brottsbalken (1962:700) 9 kapitell, närmare bestämt bedrägeri (1§) alternativt den mildare formen bedrägligt beteende (2§) eller oredligt förfarande (8§). Utefter den beskrivning du lämnar kan jag endast dra slutsatsen att dessa brottsrubriceringar kan aktualiseras, men för att fastslå exakt vilket ansvar du skulle kunna bära krävs en närmare undersökning. För att summera detta vill jag fastslå att du har en skuld till butiken, som de har rätt att kräva in. För de fall du inte betalar den resterande skulden så kan butiken på rättslig väg kräva in pengarna. Och för de fall de inleder rättsliga åtgärder kan det även vara så att känner att de har fog för att polisanmäla händelsen. Tyvärr kan jag inte uttala mig för de fall de polisanmäler händelsen huruvida du har ett straffrättsligt ansvar i händelsen med uthämtningen av soffan, jag kan bara konstatera att det inte går att utesluta.Jag hoppas den här rådgivningen hjälper dig i ditt ärende. Med vänliga hälsningarFredrik.norberg@lawline.se

Avtal om "hyrstol" och uppsägning

2014-12-15 i AVTALSRÄTT
FRÅGA |Hej!Jag hyr en stol på en frisersalong, har gjort det i 2 1/2 år. Men nu vill jag tacka för mig, känner att jag vill gå vidare. MEN, jag har inte skrivit under något kontrakt. Jag fick dock ett kontrakt strax innan som jag skulle kolla på, men ingen underskrift krävdes. Då undrar jag om kontraktet ändå gäller?! Eller hur funkar det med uppsägningstid. På kontraktet står det 3 månader. Men om jag har rätt så har inte min "arbetsgivare/ den personen jag hyr stol av" kvar något kontrakt från den tiden. Kan jag gå på dagen om jag vill? Har pratat med honom och sagt att jag vill tacka för mig och att jag kan tänkas vara kvar till slutet på januari. Men då sa han att uppsägningstiden är 3 månader. Men då påpekade jag att jag inte har skrivit under något kontrakt. Då blev har sur/ rasande och hotade med att jag kunde gå tidigt dagen efter. Jag skulle fundera på saken. MEN sen kommer det till en annan del. Då jag hade ett möte med honom i höstas, min pappa var även med. Mötet handlade om jag ville köpa salongen av honom, men han tyckte att jag gav honom ett skambud, och då blev han rasande igen och reste sig och sade att DU KAN DRA!! sen lämnade han mötet. Jag o pappa bara stirrade på varandra med öppna munnar. Jag tog det som en uppsägning och det skedde slutet på september. 3 månader därifrån är sista december. Hur ska jag lösa detta?! jag behöver rådgivning! Behöver svar snarast.... tack på förhand.// Madelen
Thommy Södergård Åkesson |Hej och tack för din fråga!Grundprincipen när det gäller avtal är att formen inte spelar någon roll. Alltså är ett rent muntligt kontrakt också bindande. Om det är så att du har fått ett kontrakt och det har sagts att det skall vara det som gäller ("även om ingen underskrift krävs") är det trots allt det som gäller. Om jag förstår dig rätt så gav din "arbetsgivare" dig kontraktet, och du accepterade på något sätt innehållet antingen genom att bekräfta det muntligt eller helt enkelt underförstått genom att börja jobba och därmed "uppfylla" kontraktet. Själva pappret med underskrift är egentligen bara något som fungerar som bevis för vad man har avtalat. Sammanfattningsvis verkar det vad jag förstår som om ni muntligt har kommit överens om att det som stod på pappret gäller, och då är det lika bindande som om det vore underskrivet.Jag tolkar det som att du, som de flesta som som hyr stol, är egenföretagare. I så fall finns det naturligtvis ingen uppsägningstid i lagen eller liknande, men det är ju vad som stod i avtalet som gäller. Om det stod att det även om "arbetsgivaren" sade upp kontraktet skulle vara uppsägningstid, gäller det naturligtvis. Det är i varje fall vad som står i kontraktet som är det viktiga. Det är också möjligt att det exempelvis står att uppsägning måste ske skriftligt, och i så fall skulle uppsägningstiden förstås inte ens ha börjat löpa än.Det är förstås en väldigt jobbig situation du har hamnat i, eftersom man som egenföretagare har väldigt få rättigheter, men det viktigaste är vad som står i kontraktet eftersom det verkar vara det som gäller. Det skulle dock vara annorlunda om ni hade sagt något annat "vid sidan av" vad som stod på kontraktet; då är det snarare det som gäller. Beroende på vad du vill göra så är det bästa att helt enkelt sluta och söka arbetsplats någon annanstans eller att försöka komma överens med ägaren till stället där du har jobbat tills nu igen. Sammanfattningsvis verkar det som att vad som står i kontraktet gäller, men det kan självklart vara svårt att bevisa det om man av någon anledning skulle gå till domstol om inte kontraktet finns kvar. Om avtalet dock gäller och det inte finns några formkrav för uppsägning, så gäller förmodligen uppsägningen även om den knappast var ordentligt formulerad, så länge det framgick vad som menades. Tyvärr kan jag inte ge så mycket mer hjälp utan att veta vad ni har kommit överens om, men du är förstås välkommen att återkomma med fler frågor!Lycka till och hoppas att svaret var till någon hjälp!Hälsningar,

Faktorer att beakta vid bestämmande av vite

2014-12-13 i Rättsverkningar vid avtalsbrott
FRÅGA |Vad bör jag tänka på när jag bestämmer hur stort belopp/hur många antal prisbasbelopp som ska utgå vid avtalsförbrytelse av ett sekretessavtal? Några råd på hur man går tillväga när man bestämmer vitet?
Gustaf Wiklund |Hej!Tack för din fråga!Vid bestämmande av vite gäller i allmänhet att utgångspunkt bör tas i förväntad skada vid avtalsbrott, i detta fall ett olovligt röjande av sekretessbelagda uppgifter. Eftersom syftet med ett vite främst är preventivt då skadestånd enligt huvudregeln alltid kan utgå om någon vållar annan skada genom att begå avtalsbrott, krävs det en påtaglig avvikelse mellan uppkommen eller förväntad skada och vitesbeloppet för att jämkning skall komma ifråga (jfr. 36 § avtalslagen). Det är därför lämpligt att ange ett vite som med viss marginal överstiger beräknad skada.Utöver att ange ett relativt väl tilltaget, men ej extremt högt eller lågt, vitesbelopp kan det förstås vara av intresse att i vitesklausulen inta bestämmelser om höjning eller sänkning av vitet i händelse av någon form av oväntade omständigheter (vilka inte är påtagliga nog att möjliggöra jämkning). Det är således möjligt att kombinera ett fast vitesbelopp med en rörlig del som varierar beroende på den uppkomna skadans storlek.Önskas hjälp med utformningen av vitesklausulen eller avtalet i övrigt är Du välkommen att kontakta oss per telefon (tfn 08-533 300 04) eller via e-post info@lawline.se.Avtalslagen finns här att läsa i dess helhet.Vänligen,

Oavlönat arbete (uppdrag); vad gäller?

2014-12-13 i Avtal
FRÅGA |Hej,Jag har fått en absurd dom emot mig i ett FT mål i Stockholms tingsrätt (FT 7777-14). Jag kom överens med en översättare att han skulle göra en kortare kostnadsfri provöversättning inför ett ev. större uppdrag. Detta enligt kutym i branschen. I efterhand väljer översättaren att fakturerar för sina tjänster trots att överenskommelsen var att översättningen skulle vara kostnadsfri. Enligt Tingsrätten (en oerfaren tingsnotarie dömde) är det jag som enligt praxis har bevisbördan, dvs. jag måste visa att översättningen skulle vara kostnadsfri. Det spelar ingen roll att översättaren på intet sätt kan bevisa att det skulle vara ett betalt uppdrag. Jag finner det här helt absurt. Tingsrätten hänvisar till praxis i målet NJA 1969 s. 409 och skriver "I allmänhet åtar sig nämligen inte någon att utföra oavlönat arbete". Jag vill söka prövningstillstånd i hovrätten då jag anser att det här målet omkullvälter all affärspraxis som råder idag. Det är vanligt att man utför tjänster utan ersättning för att bevisa sitt värde och sin kompetens i olika sammanhang. Jag anser därför att bevisbördan skall vara den omvända, dvs. att översättaren måste bevisa att det var ett betalt uppdrag. Jag undrar hur ni ser på detta och om det finns praxis som stödjer min sak?Med vänlig hälsning Marcus
jacob frank |Hej,Välkommen till Lawline. Tack för att du vänt dig hit med dina juridiska spörsmål.Det rättsfall, som TingsR hänvisar till, gällde i korthet följande.En journalist hade fått i uppdrag att utarbeta en valbroschyr åt en kommun. Sedermera uppkom tvist om eventuell betalning för arbetet. Enligt kommunen var det praxis/sedvänja att valarbete inför en valrörelse utfördes ideellt. Enligt journalisten var det ett underförstått villkor att betalning skulle utgå.Högsta domstolen framhävde att journalistens uppdrag varit av kvalificerad art och krävt en inte obetydlig arbetsinsats. Vidare hade arbetet enligt HD inneburit ett utnyttjande av journalistens fackkunskaper på området (dvs journalisten agerade delvis i sin egenskap av yrkesman). Med hänsyn främst till dessa omständigheter hade journalisten enligt HD rätt att utgå ifrån att han hade rätt till ersättning för uppdraget. Det ansågs vidare inte visat att journalisten vetat om att kommunen hade haft en annan uppfattning om ersättningen. Av HD:s resonemang följer att det utifrån dessa omständigheter ålegat kommunen att klargöra att arbetet skulle ske utan ersättning, samt att då så inte skett, kommunen hade att utge ersättning till journalisten.Rättsfallet är förvisso gammalt, men utgör mig veterligen fortfarande det ledande rättsfallet på området. Därmed inte sagt att det är hugget i sten, eller att omständigheterna i ditt fall kan medföra att en annan bedömning bör göras. Hursomhelst kan alltså tre omständigheter lyftas fram;1)Arbetet har varit av kvalificerad art 2)Arbetet har krävt en inte obetydlig arbetsinsats3)Arbetet har medfört ett utnyttjande av fackkunskaper för den som utfört arbetet.Det hade varit av stort värde, om du bifogat domen hit, eller annars kunde utveckla uppdragets närmre innebörd, omfattning m.m. Annars blir det väldigt svårt för mig att göra en närmre bedömning. (Ytterligare frågor av betydelse är; Existerar det någon sorts skriftlig bevisning eller är allt helt och hållet muntligt? Vilket språk skulle översättningen ske till? Är översättaren yrkesverksam, har denne en hemsida med information om sina tjänster? Finns det belägg för att yrkesutövare idag, särskilt översättare, brukar utföra ”provuppdrag” innan man anlitas på riktigt? I vilket sammanhang begärde du översättningen?) Det viktigaste är dock att jag fått tillgång till främst omfattningen av arbetet och dess svårighetsgrad. I ett fall som det förevarande är det också vanskligt att skilja på å ena sidan de rent processuella frågorna såsom bevisbörda men även i övrigt vad som kan anses utrett, och å andra sidan själva rättsfrågan, dvs främst om det i grund i botten finns en huvudregel av innebörd att man i regel inte åtar sig att utföra oavlönat arbete. Jag vet inte vilka omständigheter TingsR ansett bevisade och utgått ifrån vid sin bedömning.Jag hoppas att du har fått en viss vägledning av det ovanstående, samt att du har förståelse för den svårighet som föreligger för mig att på den lilla mängd information jag har tillgång göra en säker bedömning av din sak. Jag känner mig endast bekväm med att ange de rättsliga utgångspunkter som ovan skett, eftersom ett konkret råd på föreliggande material inte är lämplig. Det enda som med säkerhet kan sägas är att om p. 1-3 ovan anses vara för handen, är det du som har bevisbördan enligt det rättsfall som är vägledande på området.