Bedrägeri eller civilrättslig tvist?

Question

Tre vänner har köpt en gård tillsammans. Två av delägarna säger till den tredje att vi har inte pengar just nu, men kommer att få när vi sålt vår lägenhet. Om du betalar kontantinsatsen kommer vi att betala de kommande investeringarna på gården. Nu, tre år senare, kommer det fram att man aldrig hade för avsikt att reglera det insatta kapitalet. De två andra delägarna menar på att det har vi aldrig avtalat. Är det att anse som bedrägeri när man har vilselett en vän, sedan 14 år, och fått denna att tro att det är ok att betala det större kapitalet vid ett köp och sedan bara får 1/3 av ägarskapet? Till saken hör att när det gäller de löpande utgifterna är man väldigt noga med att det ska vara rättvist. Alla ska betala en tredjedel var. Summan som det handlar om är 500 000 kr.

Answer 1

Hej och tack för att du vänder dig till Lawline. Jag kommer att använda mig av Brottsbalken (BrB) för att besvara din fråga. Din situation är klurig, då gränsen mellan när det är bedrägeri och en civilrättslig tvist kan vara svår att dra. Ibland kan båda fallen föreligga samtidigt.

Jag ska även redogöra för min tolkning av din fråga: Tre vänner, A, B och C köpte en gård tillsammans. B och C hade inte pengar till kontantinsatsen. De bad A betala kontantinsatsen under förutsättningen att B och C skulle betala efterföljande investeringar på gården. Sedan tolkar jag det som att A trodde att denne skulle få mer än ⅓ av ägarskapet pga att A betalade kontantinsatsen själv. De löpande utgifterna har delats lika. Tyvärr förstår jag inte om B och C faktiskt stod för kostanden på efterföljande investeringar.

Utifrån min tolkning av din fråga redogör jag för situationen nedan.

Bedrägeri
“Den som medelst vilseledande förmår någon till handling eller underlåtenhet, som innebär vinning för gärningsmannen och skada för den vilseledde eller någon i vars ställe denne är, dömes för bedrägeri till fängelse i högst två år…” (9 kap. 1 § BrB).

Bedrägeribrottet enligt första stycket kan indelas i tre krav som ska vara uppfyllda.

1. Vilseledande
2. Någon har förmåtts till en disposition
3. Förmögenhetsöverföring

Sedan måste även uppsåt för handlingen föreligga.

Vilseledande
Att vilseleda någon betyder helt allmänt att förmedla en oriktig uppfattning om någonting till någon. Tillräckligt för bedrägeriansvar är dock inte att konstatera att någon muntligen eller skriftligen uttalat en uttrycklig lögn till en annan person, eftersom det är möjligt att denne inte låtit sig påverkas av detta. Omvänt är det fullt möjligt att en person blivit vilseledd av en annan person utan att denne uttalat en bokstavlig osanning. Gärningsmannen har i stället vilselett offret genom sitt sätt att uppträda. Vilseledandet ska enligt brottskonstruktionen bedömas från den vilseleddes perspektiv, inte från gärningsmannens perspektiv. Avgörande är det faktum att offret faktiskt blivit vilseförd, även om han var ovanligt lättlurad (subjektiv error), inte den omständigheten att det var rationellt att låta sig luras (objektiv error).

Hänsyn tas till vilket budskap som förmedlas utifrån situationens karaktär och gärningsmannens sätt att uppträda. Han eller hon behöver överhuvudtaget inte ha talat eller förmedlat någon oriktig skriftlig information. Genom att t.ex. överlämna en check till inlösen i en bank gör vederbörande anspråk på att checken är äkta. Förfalskaren kan inte freda sig från bedrägeriansvar genom att invända att han aldrig påstått att namnteckningen varit äkta.

Ett huvudfall av vilseledande är att någon framkallar en oriktig föreställning hos någon annan. Det innefattar även att någon hos annan vidmakthåller eller förstärker en oriktig föreställning som denne redan hyser. En person har redan en oriktig föreställning om något men skulle ha kommit ur denna föreställning eller skulle i varje fall inte ha utfört dispositionen, om inte bedragaren fått honom att fortsätta hysa denna föreställning eller fört honom ytterligare vilse. Båda fallen kräver dock att en påverkan sker i förledande riktning. Av det andra bedrägerirekvisitet följer nämligen att villfarelsen ska vara styrande för dennes beslut att utföra en viss handling respektive avstå därifrån. Att enbart utnyttja någon annans villfarelse, utan att påverka vederbörande i vilseledande riktning, är inte straffbelagt som bedrägeri, även om det ålegat utnyttjaren att upplysa om sanningen. Gärningsmannen ska genom sitt vilseledande ha förmått offret till dispositionen. Bedrägeribrott föreligger inte i de fall offret skulle ha företagit dispositionen i vilket fall som helst, till följd av den egna villfarelsen.

En villfarelse kan avse ett s.k. inre faktum hos gärningsmannen, t.ex. en avsikt. Han gör sig skyldig till ett bedrägerigrundande vilseledande genom att lova med avsikt att inte hålla löftet. Han vilseleder i så fall genom att lämna osann uppgift om sin uppfyllelsevilja. Vilseledande angående den egna uppfyllelseviljan bedöms lika som vilseledande beträffande uppfyllelseförmågan. Den som köper varor på kredit i akt och mening att inte betala kan sålunda ställas till ansvar och likaså den som skaffar sig penninghjälp för ett visst uppgivet ändamål men redan från början har för avsikt att använda medlen för annat ändamål. Ett betalningslöfte indikerar alltså en avsikt att fullgöra en framtida betalning och ett vilseledande om betalningsviljan kan grunda bedrägeriansvar, förutsatt att den bristande viljan kan styrkas.

Förmås till disposition
Enligt lagtexten krävs för ansvar att någon genom vilseledande förmår annan till en disposition, nämligen en handling eller en underlåtenhet som innebär förmögenhetsöverföring. För ansvar krävs dock att framkallandet av villfarelsen är kausalt i förhållande till dispositionen, nämligen så att denna inte skulle ha företagits såvida inte den oriktiga föreställningen framkallats, förstärkts eller vidmakthållits. Bedrägeriansvar inträder alltså inte om den som företar dispositionen, redan oberoende av den oriktiga föreställningen eller enbart till följd av den egna villfarelsen, har bestämt sig för att företa dispositionen. Sådan disposition som avses i 9:1 BrB är ofta en rättshandling, t.ex. köp, försäljning eller försträckning.

Förmögenhetsöverföring
En sista förutsättning för bedrägeriansvar är enligt lagtexten att dispositionen ska innebära vinning för gärningsmannen och skada för den vilseledde eller någon i vars ställe denne är. Det betyder först och främst att frågan om förmögenhetsöverföring inträffat ska bedömas utifrån förhållandena vid tiden för dispositionen. Man behöver inte avvakta händelseförloppets slutliga utveckling. Det innebär vidare att redan beaktansvärd fara för slutlig förlust är att jämställa med skada, varför skaderekvisitet uppfylls i och med att dispositionen utsätter den vilseleddes förmögenhet för en så beskaffad fara för slutlig förlust respektive vinning.

Dispositionen ska inte endast medföra, utan innebära, skada och vinning. Innebörden av detta är tvåfaldig. Det krävs dels att skadan och vinningen ska vara knutna till dispositionen på ett omedelbart sätt, dels att skadan och vinningen ska stå i visst samband med varandra, nämligen vara vad man kan betrakta såsom olika sidor av samma ekonomiska förändring, även om skadan och vinningen inte behöver vara lika stora. Ofta är skadan större än vinningen. Dispositionen ska innebära skada och vinning i betydelsen förmögenhetsöverföring.

Kravet att skada och vinning omedelbart ska följa av dispositionen ska inte uppfattas så strängt att en rättshandling inte skulle anses innebära förmögenhetsöverföring, av det skälet att rättshandlingen blir definitiv först efter det att någon tid förflutit eller efter det att något nytt faktum inträffat.

Uppsåt
Det finns tre olika typer av uppsåt

• Avsiktsuppsåt
  • Gärningsmannen avser att åstadkomma en följd med sin handling eller vet om att en särskild omständighet föreligger.
• Insiktsuppsåt
  • Gärningsmannen inser att följden praktiskt taget kommer att inträffa eller att det praktiskt taget är säkert att omständigheten föreligger, men är inte likgiltig inför detta.
• Likgiltighetsuppsåt
  • Gärningsmannen inser att det finns en viss risk att följden skulle inträffa eller en viss omständighet föreligga, och gärningsmannen är likgiltig inför riskens förverkligande eller att omständigheten föreligger.
  • Den “lägsta” formen av uppsåt, angränsar på oaktsamhet

Föreligger brott?
Delägare A har förmåtts till en disposition. Om delägarna B och C har stått för en proportionellt större del av investeringarna efteråt så kan det inte påstås att en förmögenhetsöverföring har skett. Om så inte har skett så har A lidit skada och B och C vinning genom att A har stått för en större del av kostnaderna utan att få större ägarandelar.

Det måste dock föreligga vilseledande och uppsåt till vilseledande. B och C måste ha framkallat, vidmakthållit eller förstärkt en oriktig uppfattning hos A -  att denne skulle få större ägarandel av gården. Av din fråga framgår inte nog med information för att ge ett säkert svar om så faktiskt har skett. B och C måste även haft någon form av uppsåt till att de inte skulle fullfölja överrenskommelsen när det ingicks.

Det är möjligt att det kan handla om ett bedrägeri. Det är dock inget jag kan säga med säkerhet utifrån informationen jag har.

Avtalsfrihet
Oavsett den straffrättsliga sidan så kan det föreligga en civilrättslig tvist. En fundamental regel i Sverige är att vi har avtalsfrihet och att avtal ska hållas. Om delägarna tydligt avtalade om att A skulle få större ägarandel av gården på grund av att denne stod för kontantinsatsen, så är det bindande. Även om det bara var muntligt.

Bevis
Problemet, vare sig det är civilrättsligt eller straffrättsligt, är att bevisa ens påstående. Enkelt sagt så i en civilrättslig tvist måste en part visa det “styrkt” att deras påstående är korrekt. För att någon ska bli dömd för ett brott måste åklagaren bevisa “bortom rimligt tvivel” att rekvisiten föreligger, vilket är ett väldigt högt beviskrav.

Om det endast är ord mot ord, två delägare mot en, så blir det svårt att bevisa något. Vad som kan tala till As fördel är kvitton på kontaktinsatsen och att kostnader därefter har delats lika, förutsatt att B och C inte stått för större delen av investeringarna därefter.

Avslut
Utifrån informationen tillgänglig kan jag inte ge ett rakt svar. Jag kan dock säga att förutsättningarna för bedrägeri kan föreligga. Förutsättningarna för att vinna en civilrättslig tvist kring andelsfördelningen kring gården ägarskap kan föreligga.

Det är inte ett okomplext ärende och vidare juridisk rådgivning är att rekommendera.

Om du har fler frågor om ditt ärende är du välkommen att höra av dig till mig på [e-mail], så ska jag göra mitt bästa för att hjälpa dig ytterligare. Jag kan även sätta dig i kontakt med vår ordinarie byråverksamhet om det kvarstår osäkerheter efter vår kontakt. Med vänlig hälsning,