Arvingars möjlighet att väcka talan om hävande av faderskap

2013-06-16 i Faderskap
FRÅGA |Hej! Vi är fyra syskon till en nyss avliden far. Sist i raden är ett barn från ett annat äktenskap, som då räknas som halvsyster till oss övriga. Vår far har de sista femton åren varit gift med ytterligare en annan kvinna som då var hans fru vid vår fars bortgång. Det har genom olika dokument nu framkommit att det fanns stora tvivel vad gäller det sista barnet, vem som egentligen är hennes far, då modern hade flera relationer utanför äktenskapet. Vår far tog uppenbarligen på sig faderskapet. Vi undrar om det finns möjlighet att nu undersöka om barnet är vår fars biologiska och hur det påverkar juridiska omständigheter framöver? Barnet är numera myndigt.
|Hej och tack för din fråga! Som jag uppfattar din fråga så föddes din halvsyster inom äktenskapet mellan din pappa och halvsysterns mamma. Enligt 1 kap. 1 § föräldrabalken (FB) gäller en faderskapspresumtion för de fall där mamman vid barnets födelse är gift med en man. Mammans make anses då vara barnets pappa. Hävande av denna faderskapspresumtion kan ske enligt förutsättningarna i 1 kap. 2 § FB. För att du och dina syskon så som mannens arvingar ska ha rätt att väcka talan om hävande av faderskap krävs enligt 3 kap. 1 § 2 st. FB att mannen inte varaktigt sammanbott med barnet och att han inte heller efter barnets födelse bekräftat att barnet är hans. Fastställdes faderskapet genom faderskapspresumtionen, utan att din pappa även gett en bekräftelse på att barnet är hans, och har han inte varaktigt sammanbott med barnet, borde det således vara möjligt för er att väcka talan om hävande av faderskapet. Möjligheten att väcka talan begränsas dock genom den tidsfrist som finns angiven i 3 kap. 1 § 3 st. FB. Enligt denna regel får talan inte väckas om det vid mannens död har förflutit mer än ett år från det att talan som grundats på att mannen är pappa till barnet (t.ex. talan om underhåll) har väckts mot honom och han har fått del därav, eller om mer än ett år förflutit sen anspråk på samma grund framställts mot mannens dödsbo. Har någon sådan talan inte väckts eller något sådant anspråk inte framställts gäller således inte någon ettårsfrist. Det krävs inte att alla ni syskon väcker talan mot barnet, utan det är tillräckligt även om endast en av er gör det. Däremot kommer domen att ha verkan mot alla, även mot den/de som inte väckt talan. Skulle ni väcka talan mot barnet och det framkommer att din pappa inte är far till barnet har barnet ingen arvsrätt efter din pappa (under förutsättning att det inte finns ett testamente som anger annat).   Har din pappa däremot efter barnets födelse bekräftat att barnet är hans har du och dina syskon ingen möjlighet att väcka talan om hävande av faderskapet. Talerätt i ett sådant fall tillkommer endast barnet enligt 3 kap. 2 § FB. Bekräftelsen kan vara såväl uttrycklig som tyst, men den måste bestämt ge uttryck för mannens vilja av att barnet ska anses vara hans. FB hittar du https://lagen.nu/1949:381 Med vänlig hälsning,

Fastställande av faderskap

2013-04-20 i Faderskap
FRÅGA |Hej! Kan en flicka som är 20 år tvinga/kräva ett DNA test av en person hon tror sig vara hennes pappa? Pappan vet inte om att hon existerar. Nu har mamman talat om vem hennes biologiska pappa kanske kan vara och flickan vill ha kontakt. Detta undrar jag förstås när frågan om arv kommer i framtiden.
|Hej och tack för att du vänder dig till Lawline med din fråga!Ett barn har enligt föräldrabalken (FB) rätt att dels föra talan om hävande av nuvarande faderskap (3:2 FB) och dels föra talan om fastställande av nytt faderskap (3:5 FB). De båda frågorna kan prövas hos tingsrätten vid samma tillfälle (3:12 FB). Det finns ingen direkt tidsfrist för när barnet måste väcka sin talan.Vad gäller DNA-test så kan domstolen, på begäran av barnet, förordna att ett sådant skall ske gentemot både mannen som är registrerad som fader och mannen som misstänks vara den riktiga fadern (1 § Lag (1958:642) om blodundersökning m.m. vid utredning av faderskap). På så vis kan det verkliga faderskapet ofta fastställas.För att få hjälp att driva denna process kan jag rekommendera att du vänder dig till en praktiskt verksam jurist.Föräldrabalken finns https://lagen.nu/1949:381Lag om blodundersökning m.m. vid utredning av faderskap finns https://lagen.nu/1958:642

Fastställande av faderskap

2013-03-28 i Faderskap
FRÅGA |Gällande genetisk undersökning om vem av två män som är barnets far där modern är osäker och bevis på detta finns. Kan en man begära fastställande av faderskap om mannen är medveten om att modern haft sexuellt umgänge med flera inom en vecka ?. Hur gäller 2 kap 6 § föräldrabalken?
|Hej,tack för din fråga!Enligt föräldrabalken 1 kapitlet 1 § gäller att om modern är gift med en man vid barnets födelse så ska denna anses vara barnets far. Från denna huvudregel finns undantag i 2 § bland annat om det är utrett att modern haft samlag med annan under den tid då barnet kan vara avlat. Av din fråga framgår inte huruvida modern varit gift eller inte. Av föräldrabalkens 2 kapitlet 1 §  framgår att om modern inte varit gift eller det av andra skäl inte går att anse en man vara barnets far enligt 1 kapitlet är socialnämnden skyldig att försöka utreda vem som är far till barnet och se till att faderskapet fastställs. Socialnämnden är inte buden av moderns ståndpunkt, det spelar således ingen roll om hon inte vill medverka. Faderskapet ska utredas om det råder tvivel. Om socialnämndens utredning inte bringar klarhet i faderskapsfrågan finns möjlighet att använda sig av föräldrabalken 2 kap 6 §. Det innebär att en blodundersökning görs för att utreda faderskapet. En sådan utredning är särskilt motiverat, som i ditt fall, om det finns anledning att anta att modern haft samlag med flera män under konceptionstiden. Även om utredningen inte tyder på att mer än en man är aktuell bör nämnden verka för rättsgenetisk utredning för den händelse mannen begär det.Lycka till!Vänligen,

Omfattningen av socialnämndens skyldighet att utreda faderskap då modern lider av psykisk sjukdom

2012-10-27 i Faderskap
FRÅGA |Hej känner en kille som blivit pappa nu i sep. mamman är psykiskt sjuk bor nu på ett hem för få hjälp. mamman har under hela gravtiden sagt att hon ska göra allt för få ensam vårdnad, som mödravården, familjerätten hört. pappan vet inte än att barnet är fött soc säger inget och inget bejälpliga för att han ska få veta eller träffa sitt barn. (jag vet att det är fött). har inte soc skylldighet att se till barnets bästa gör inte de tjänste fel när de vet hur sjuk mamman är. anna
Märta Ahlén |Hej och tack för din fråga! Till att börja med vill jag klarlägga detta: som pappa till ett nyfött barn presumeras – i linje med den s.k. faderskapspresumtionen i Föräldrabalken 1 kap. 1 § - den man vara som vid barnets födsel _är gift_ med den förlösande kvinnan/modern, och för vilken inga av de situationer gör sig gällande som omnämns i 2 § (det har utretts att modern haft samlag med en annan man inom den tid vid vilken barnet kan ha avlats m.m.). Jag antar i detta läge att fall _inte_ är om gifta föräldrar eftersom det förefaller osannolikt att i det läget maken/mannen, efter nio månaders graviditet, alltjämt skulle vara utan vetskap om sin makas nedkomst. Skyldigheten att, när faderskapspresumtionen inte gäller, försöka utreda vem som är far till barnet och sörja för att fastställa faderskapet åvilar då Socialnämnden enligt 2 kap. 1 § FB. Lagrummet grundas på Barnkonventionens sjunde artikel, av vilken framgår att _barn_ har rätt att få vetskap om sina föräldrar och bli omvårdade av dessa. Det är alltså för tillgodoseende av _barnets_ bästa som faderskapet, när detta inte går att göra säkra antaganden om på basis av vem modern är gift med, bör utredas; först när barnet blivit fött och faderskapet formenligt fastställts får _mannen_ i sin tur vissa rättigheter och skyldigheter visavi barnet. I realiteten åligger det kommunal tjänsteman vid socialnämnden eller, i enkla fall, socialassistent att fullgöra en objektiv, omdömesgill och taktfull utredning av faderskapet. Utgångsläget är _moderns_ uppgifter; med ledning av dessa skall potentiella fäder till barnet lokaliseras, kallas och höras. Modern kan härvid vara av viss ståndpunkt i faderskapsfrågan, eller motvillig att alls medverka i utredningen; utredaren är dock inte bunden av det förra och bör i det senare fallet samtala med modern om hur viktigt det är för barnet att få faderskapet fastställt, ur såväl rättslig, social, psykologisk som medicinsk synvinkel. Skulle moderns samarbetsovilja bestå kan uppgifter från utomstående inhämtas med stöd av FB 2:4 om det behövs för att utreda faderskapet, men att märka är att det inte står socialnämnden något reellt påtryckningsmedel till buds för att annars förmå modern att medverka i utredningen och fastställelsen av faderskapet. Angående uppgifter som inkommer från annan än modern om att en viss man kan vara fadern till barnet gäller också att modern bör beredas tillfälle att bemöta dessa innan en bedömning görs om den berörda mannen ska kontaktas. Se härom Socialstyrelsens Allmänna Råd, SOSFS 2011:2. Vad angår den aktuella situationen är det närmast omöjligt att uttala sig om hur Socialnämnden tillsett barnets bästa i bemärkelsen vidtagit åtgärder för att utreda vem dess pappa är. Pågår en utredning? Har Socialnämnden mött svårigheter p.g.a. moderns samarbetsovilja? Etc. Du skriver att den förmente fadern fortfarande är ovetande, vilket tyder på att denne (ännu?) ej lokaliserats eller kallats, alternativt inringats men inte befunnits böra kontaktas (än?). Skälen till detta har jag bara att på lösa grunder spekulera i, men jag kan i alla fall erinra om bestämmelsen i FB 2:7 vilken upptar förutsättningarna under vilka en _påbörjad_ – vilket det inte syntes orimligt att anta att Socialnämndens utredning måste vara – faderskapsutredning kan komma att _nedläggas_, och särskilt p. 4, med stöd av vilken såväl utredning som rättegång _får underlåtas_ om dessa av särskilda skäl *skulle innebära så påtagliga risker för moderns psykiska hälsa att faderskapsfastställelse bör avstås helt.* Eftersom modern anförs lida av psykisk sjukdom förefaller det inte orimligt att socialnämnden sålunda helt sonika beslutat att låta faderskapsutredningen anstå – dock utan hinder av att ånyo uppta densamma. Sammanfattningsvis är förklaringarna jag finner till att den förment biologiske fadern inte (än?) erhållit status som rättslig fader dessa: fadern har ännu inte kunnat lokaliseras till följd av moderns ovilja att utpeka densamme och/eller att uppgifter från utomstående saknas; alternativt har faderskapsutredningen (tills vidare) lagts ned med stöd av FB 2:7 p. 4 då den antagits kunna inverka menligt på moderns psykiska tillstånd. Som en parentes skulle jag också vilja påminna om att så länge inte föräldrarna är gifta tillfaller även _vårdnaden_ om ett nyfött barn _modern_ enligt Föräldrabalken 6 kap. § 3. För att besvara din fråga om inte Socialtjänsten har att tillse barnets bästa är svaret tveklöst ja – men att modern anslås av psykisk sjukdom innebär inte _i sig självt_ att hon är olämplig som vårdnadshavare och att det skulle utgöra det bästa för barnet att överflytta vårdnaden på annan, bättre lämpad. (Se t.ex. RÅ 1985 2:83 I och II) Skulle emellertid en vårdnadshavare enligt FB 6 kap. 7 § 1) vara missbrukare, 2) vara försumlig eller 3) eljest brista i omsorgen om sitt barn på ett sådant sätt att barnet försätts i en _bestående_ risksituation för skador på dess hälsa eller utveckling (fråga måste alltså ytterst vara om en situation som kunde rättfärdiga ett _tvångsomhändertagande_ av barnet med stöd av 2 § LVU) – då kunde ett _fråntagande av vårdnaden _vara aktuellt, men även i detta läge hålls en sådan åtgärd för oerhört ingripande och är inte sällan sekundär i förhållande till andra insatser för att trygga barnets bästa i fall av föräldramissbruk, försummelse eller bristande omsorg. Sammanfattningsvis: att sörja för barnets bästa sker bara undantagsvis genom vårdnadsöverflyttning; vanligare är att barnet, på frivillig basis eller med tvångsmedel, tillfälligt placeras hos anhöriga, i foster-eller föräldrahem eller på institution, med målet att ytterst, till slut, återförenas med föräldern/föräldrarna och vårdnadshavaren/vårdnadshavarna. Jag hoppas jag klargjort rättsläget med detta – om inte är du välkommen att höra av dig och begära kompletterande svar.

Faderskapstalan när barnet är bosatt utomlands

2013-04-24 i Faderskap
FRÅGA |En man, svensk medborgare och bosatt i Sverige har ett barn bosatt i annat land, men Skatteverket vägrar registrera barnet som hans barn trots att han är gift med barnets mor (och har dessutom visat upp födelsebevis.) Han har nu blivit rekommenderad att föra faderskapstalan i en svensk domstol. Vad innebär det och hur går han tillväga?
Emelie Synnegård |Hej och tack för din fråga!I Internationella faderskapslagen 2 §(som du hittar https://lagen.nu/1985:367) finns en presumtion som säger att en man som är gift med barnets mor anses som barnets far om det följer av lagen i den stat där barnet fick hemvist när denna föddes. Svensk domstol har rätt att döma i målet om barnet har hemvist i Sverige, talan förs mot en man med hemvist i Sverige eller fallet annars har särskild anknytning hit. Svensk lag tillämpas då i enlighet med 2 § om inte faderskapet gäller i enlighet med samma paragraf i barnets hemvistland på grund av äktenskapet. I sådant fall tillämpas lagen där barnet har sin hemvist. En dom enligt en svensk faderskapstalan där mannen i fråga anses vara barnets far är gällande i Sverige. Det är dock inte säkert att den gäller i utlandet, isåfall måste domen erkännas i enlighet med internationellt privaträttsliga regler. Det kan å andra sidan också komma på fråga om en faderskapsbekräftelse eller dom från landet där barnet har sin hemvist kan bli erkänd i Sverige, men det framgår inte av din fråga vilket land det är fråga om vilket måste undersökas för att få svar på den frågan. 7 § faderskapslagen säger att utländsk dom om faderskap gäller i Sverige om det finns skäl att frågan prövades utomlands. 8 § i faderskapslagen stadgar att en utländsk fadersbekräftelse gäller i Sverige om den är giltig i det land där den lämnades. Lycka till!

Hävande av faderskap

2013-03-29 i Faderskap
FRÅGA |hej hur fungerar det rent juridiskt om en person får veta att den personen som har tagit på sej faderskapet inte är hans biologiska far. kan då (barnet) kräva arvsrätt från den biologiska fadern genom blodprov .
Frida Lindberg |Hej, Tack för din fråga! Om det är så att personen som tagit på sig faderskapet har adopterat barnet så försvinner alla band till den biologiska föräldern. Om så inte är fallet så finns arvsrätten från den biologiska fadern kvar. Då måste domstol förklara att den tidigare faderskapsbekräftelsen saknar verkan mot den mannen. I mål om ogiltigförklaring av faderskapsbekräftelse saknas klara riktlinjer från lagen. Barnet anses dock kunna väcka talan i domstol, om barnet är omyndigt så ska modern, god man eller särskild vårdnadshavare föra dennes talan. Rätten och eventuellt socialnämnden, beroende på omständigheterna, ska då se till att frågan blir utredd och kan begära t.ex. blodundersökning. Om faderskapet redan är fastställt genom dom är det enda alternativet att ansöka om resning vilket ska göras inom ett år från att de nya omständigheterna kommit personen i fråga till kännedom. Vänligen,

Hävande av faderskap

2012-11-03 i Faderskap
FRÅGA |Tänk dig följande situation: http://www.youtube.com/watch?v=0GbKwmcNxHQ Dvs ett gift par får ett barn - båda anser att det är deras - och ingen faderskapsprocess initieras. Skulle barnet i det här läget kunna initiera en faderskapsprocess senare?
|Hej! Ett barn har enligt 3:2 Föräldrabalken rätt att väcka talan om hävande av faderskap. Barnet kan således senare initiera en faderskapsprocess. Om barnet fortfarande skulle vara omyndig kan en förmyndare eller förordnad god man föra barnets talan enligt 3:4 Föräldrabalken. Föräldrabalken hittar du här: https://lagen.nu/1949:381 Vänliga hälsningar,

Faderskapsutredning

2012-08-27 i Faderskap
FRÅGA |Hade besök av en delgivningsman som letade efter min dotters pappa. Är jag tvungen att delge mannen detta? Idag är han sambo med en annan kvinna, men har anmält att han är inneboende hos henne. Vår dotter bor där varannan vecka. Kan jag anmäla att han är sambo men inte inneboende? Vad innebär detta för honom. Tacksam för svar
|Hej! Enligt 2 kap 1 § Föräldrabalken är socialnämnden tvyngen att utreda vem som är far till barnet, de gör detta genom att bland annat enligt 2 kap 4§ inhämta upplysningar från modern. Om de inte får upplysningar från dig kommer de gå vidare och söka upplysningar från andra personer mm, detta följer av att de enligt 4 kap 7 § inte får lägga ner en utredning förrän det visat sig helt omöjligt att fastställa vem som är far eller liknande. Så mitt svar på första frågan är att du inte är tvyngen att delge mannen detta, du är inte heller _tvyngen_ att berätta för socialnämnden, men det försvårar enbart deras utredning óch leder till att de tvingas gå vidare med den. Du behöver inte på något sätt förklara eller anmäla hans boendesituation, det har ingen betydelse för faderskapsutredningen. Att personen i fråga blir fastställd som far får självklart familjerättsliga betydelser, frågor om t.ex. vårdnad och underhåll blir aktuella. Enligt 6 kap 3 § Föräldrabalken kommer dock vårdnaden tillfalla dig då ni inte var gifta med varandra vid tillfället för födslen? Enligt 7 kap 2 §, samma lag, är en förälder som inte har vårdanden om ett barn skyldig att betala underhåll efter förmåga. Vårdnads och underghållsfrågor är relativt komplicerade och beror mycket av vad fadern och modern i fråga vill ha, (yrkar på) så hör gärna av dig igen om dessa frågor skulle uppkomma.