Vem förfogar över omyndigs tillgångar?

2006-08-31 i FAMILJERÄTT
FRÅGA |Bakgrund: skilsmässa, 3 barn. Föräldrarna har regelbundet avsatt medel till barnen på särskilda bankkonton. Fråga: Har någon av föräldrarna förfoganderätt över dessa medel? Kan endera parten hos banken begära att medlen spärras för barnens räkning?
Love Wilén-Örnulf |Eftersom det rör sig om barnens tillgångar krävs normalt samtliga förmyndares samtycke för att besluta om hur pengarna ska användandas eller placeras (FB 13:1:1). Om någon enskild omyndig, alltså något av barnen för sig, äger tillgångar värda mer än åtta prisbasbelopp (1 prisbasbelopp = c:a 40.000 kr) måste detta anmälas till överförmyndaren, vilket inskränker möjligheten att förfoga över pengarna ytterligare (FB 13:2-7). Som förmyndare räknas de föräldrar som är vårdnadshavare (FB 10:2). Förutsatt att ni har gemensam vårdnad om barnen måste alltså du och din f.d. fru vara överens för att ha rätt att använda eller omplacera pengarna. Eventuell tvist om åtgärd ska avgöras av överförmyndaren (FB 12:12:2). Eftersom banken förfogar över pengarna för era barns räkning har ni alltså rätt att kräva att den inte godkänner transaktioner utan samtycke från båda förmyndare. Det kan alltid vara en bra idé att prata med banken för att undvika eventuella missförstånd. FB hittar du http://www.lagen.nu/1949:381.

Barns boende

2006-09-13 i FAMILJERÄTT
FRÅGA |Finns det riktlinjer man i rätten följer då föräldrarna efter skiljsmässa ej är överens om uppdelningen av barnens boende? Tex att barn före skolåldern bör vara mer hos modern, såvida inga specifika problem typ brottslighet el liknande existerar? Den 10-åriga sonen bor varannan vecka hos föräldrarna, vilket accepteras av båda då han själv önskat det. Oenigheten rör den 3-åriga dottern, som tydligt säger och visar att hon vill bo mer hos mamman. I nuläget bor hon under en fjortondagarsperiod 9 dgr hos mamman och 5 dgr hos pappan, vilket modern önskar fortsätta med. Pappan önskar däremot uppdelningen 7-7, alltså varannan vecka, eftersom han anser att dottern då skulle hinna nå bättre fungerande rutiner hos honom. Kan eventuella riktlinjer variera beroende på var i landet man bor? Tack på förhand för Er hjälp. Vänliga hälsningar
Lovisa Elardt |Hej! Om barnet står under vårdnad av båda föräldrarna, får rätten på talan av en av dem eller båda besluta vem av föräldrarna barnet skall bo tillsammans med (6 kap. 14a § föräldrabalken). Ett sådant beslut kan bli aktuellt när föräldrarna inte kan komma överens om var barnet skall bo eller när en förälder vill få sin överenskommelse om boende fastställd av domstolen. Ingenting hindrar att rätten i ett sådant beslut förordnar att barnet ifråga skall bo växelvis hos föräldrarna. Detta innebär att barnet vistas ungefär lika mycket hos respektive förälder, vilket har blivit en allt vanligare boendeform. Avgörande vid domstolens beslut angående barnets boende är vad som är bäst för barnet. Vid bedömningen av vad som är barnets bästa fäster rätten särskild vikt vid barnets behov av en nära och god kontakt med båda föräldrarna (6 kap. 2a § föräldrabalken). Barnets bästa avgörs i varje enskilt fall utifrån en bedömning av de individuella förhållandena och med hänsyn till barnets psykiska och fysiska välbefinnande. Angående barnets rätt att komma till tals vid ett avgörande som rör dess boende gäller att hänsyn skall tas till barnets vilja, med beaktande av barnets ålder och mognad (6 kap. 2a§ föräldrabalken). En riktlinje är dock att barn under 12 år inte har uppnått sådan mognad som krävs för att ha en uppfattning om vad de vill, och domstolen behöver överhuvudtaget inte ta hänsyn till de allra minsta barnens vilja. Lycka till och hoppas mitt svar är Er till hjälp! Vänliga hälsningar

Barns skulder till dödsbo

2006-08-23 i FAMILJERÄTT
FRÅGA |Om ett barn till ett dödsbo är död när arvet ska fördelas går minst detta barns arvslott till dennes barn (barn-barn). Om det avlidna barnet har/hade skulder till dödsboet; ska/kan dessa skulder då dras av från laglotten?
Anna Bergman |Hej, Jag uppfattar det som att barnet har dött nyligen men innan arvskiftet av föräldern har hunnit ske. Det första dödsboet har en fordran till det avlidna barnets dödsbo. Detta är en tillgång och ska tas upp i bouppteckningen och arvskiftet sker utefter detta. Barnbarnet får då ut minst sin laglott som den har rätt till. Konsekvensen blir att barnbarnet sedan får ut mindre i arv från sin egen förälder. Tillgångarna i det avlidna barnets dödsbo påverkas ju av att det finns en skuld eftersom ett dödsbos skulder alltid ska fördelas innan arvskifte sker. Man kan inte dra av skulden från barnbarnets laglott eftersom då stämmer inte bouppteckningarna. Mvh,

Kränkning av laglott genom testamente

2006-08-29 i FAMILJERÄTT
FRÅGA |Hej! Min halvsyster; således särkullbarn fick ärva en fastighet; utan vare sig min far eller min vetskap! jag fick rådet; mådde mycket dåligt av detta plus saknadewn från min Mor/hon dog i jan 1999/ vid bouppteckningen hade min halvsuyster ett testamente som inte ens min Far kände till; av en slump fick jag en aning om att det inte var helt OK med Min mors halva barndomshem; som min Far löste ut med 1000 kr 1957; dvs jag visste ingening; min Far har renoverat och hjälpt min syster och svåger, som tack får jag inte ens överataga den gamla bagarstugan, min syster och svåger struntade i att sköta huset; så det "avskrevs" för värdet var cirka 50 000 kr! Sedan var det ju fritt fram för svågernm att bygga ut det lilla huset som min far skaffade dem! Enligt en rejäl men tyvärr bortgången advokat i falun; blev min laglott kränkt, och att jag bör låta en besiktningsman kolla upp detta, således tvist! Själv är jag långtidssjuksriven och kan inte behålla det hus som min Far köpt själv via banverket; jag har inte en suck med de somatiska skador bl a att bo kvar; plus ekonomin förstås. Jag har faritmentalt illa för det här sveket; men känner ingenting neg mot min Mor; hur lätt är det inte att smickra en gammal kvinna och få henne att utesluta sitt barn INOM äktenskapet? Jag är inte gniden; men är jag dum, lurad eller enbart sviken.
Love Wilén-Örnulf |Lagar är ofta komplicerade och det finns absolut ingen anledning att känna sig dum. Juridiska frågor generellt är ofta krångliga även för skolade jurister och det räcker nästan aldrig med att titta i lagboken för att kunna ge svar. Jag är själv bara juriststudent och inte expert på det här området. Arvsreglerna finns i ÄB som du hittar http://www.lagen.nu/1958:637 . Om jag har förstått din fråga rätt så verkar det vara laglotten som är kärnfrågan. Laglott innebär att alla bröstarvingar har rätt till hälften av det arv som de hade fått om inget testamente hade funnits (ÄB 7:1). Om exempelvis två syskon ska ärva innebär deras laglott att de har rätt till minst en fjärdedel av det totala arvet var (ÄB 7:1 jfrt med 2:1). Därför kan man säga att din mor inte kunde testamentera bort mer än ¾ av sin egendom utan att kränka din laglott. Om laglotten kränks kan man påkalla jämkning av testamentet, förutsatt att detta sker i tid (ÄB 7:3:3). Händelseförloppet är komplicerat att sätta sig in i men på din fråga verkar det som om du har fått ut mindre än en fjärdedel av arvet efter sin mor och att din laglott därför skulle vara kränkt. Ett stort problem är dock tidsfristen för jämkning av testamente. Grovt uttryckt fungerar tidsfristen så att man, förutsatt att lagens formkrav för delgivning är uppfyllda, bara har ett halvår från dess att delgivningen gjordes till dess att jämkning måste påkallas (ÄB 7:3:3). Detsamma gäller trots att delgivning inte har gjorts, förutsatt att testamentet har godkänts av arvtagarna (ÄB 14:4:1). Om du vill gå vidare med saken bör du alltså först gå till en advokat för att utreda om det är för sent att klandra testamentet, vilket jag befarar eftersom din mor avled 1999.

Tvångsförsäljning av samägt giftorättsgods

2006-08-31 i FAMILJERÄTT
FRÅGA |Bakgrund: parterna oense om bodelning och bodelningsman utsedd. Familjen (3 barn) hara sammanägt två fastigheter, varav en sommarbostad, vars rätta värde bäst kan erhållas vid en försäljning. Frågan blir då: Måste bodelningsman godkänna en parts begäran om tvångsförsäljning av gemensamägd sommarbostad?
Love Wilén-Örnulf |Som din fråga är ställd utgår jag från att fastigheterna utgör giftorättsgods som ägts gemensamt av er inom äktenskapet. När man äger saker gemensamt gäller samäganderättslagen som bland annat innehåller regler om tvångsförsäljning (6 §). Samäganderättslagen hittar du http://www.lagen.nu/1904:48_s.1. För samägande mellan makar gäller dock vanliga äktenskapsrättsliga regler istället i den mån ägandeförhållandena regleras där (19 § 2 st.). Jag har inte lyckats utreda om detta betyder att samägt giftorättsgods lyder alltid under samäganderättslagen men HovR intog i alla fall den ståndpunkten i RH 1990:122. Enligt ÄktB 7:5:3 får ingen av makarna sälja någon fast egendom som utgör giftorättsgods utan den andres samtycke. Egendomen utgör giftorättsgods fram till dess att bodelningen är klar. Domstolen kan dock godkänna en försäljning trots att samtycke saknas (ÄktB 7:8). För detta krävs att inget godtagbart skäl kan anföras mot försäljningen (jfr NJA 1991 s 234). ÄktB hittar du http://www.lagen.nu/1987:230. Ett tänkbart skäl skulle kunna vara just att fastigheten utgör samägt giftorättsgods och alltså kan hållas intakt genom bodelning som ju är det normala sättet att avgöra rätt till egendom inom äktenskapet (jfr NJA 1991 s. 240). Jag kan dock inte säga säkert om tillstånd kommer att lämnas men jag lutar alltså åt att en tvångsförsäljning inte kommer att vara möjlig p.g.a. den pågående bodelningen. Frågan om hinder enl. 7 kap. ÄktB går att få prövat i samband med ett yrkande om tvångsförsäljning enligt samäganderättslagens 6 §. Du måste alltså inte gå igenom två processer om du skulle välja att ta en tvist. Om du tar en tvist råder jag dig som alltid att först ta kontakt med en expert på området.

Hur reglerar man vardagsekonomin i ett äktenskap?

2006-08-22 i FAMILJERÄTT
FRÅGA |Är sambo med min man sedan december 2005, då vi köpte ett gemensamt hus som vi la in 50% av kontantinsatsen var på. Vi har båda två barn sedan tidigare äktenskap. Min man tjänar 5000:-/mån mer än mig och jag tycker att han bör betala mer av våra fasta avgifter, så det står i förhållande till hur mycket vi tjänar. Han vägrar och säger att jag inte sa något om det när vi köpte huset. Att jag inte kan "komma med det" nu. Jag har också försökt få honom att lägga pengar till gemensamma matutgifter på ett ica konto (själv sätter jag över pengar med autogiro varje månad) så att vi betalar lika mycket. Han vägrar. Är det något jag kan göra eller bara gilla läget?
Sara Edström |Det finns ingen lagbestämmelse som direkt anger hur mycket var och en i ett äktenskap ska stå för ekonomiskt. Det närmsta man kan komma torde vara Äktenskapsbalkens sjätte kapitel som handlar om makars plikt att underhålla varandra ekonomiskt. Där stadgas inledningsvis i 1 § att makarna, var och en efter sin förmåga, ska bidra till det underhåll som behövs för att deras gemensamma och personliga behov skall tillgodoses. I 2 § följer att om det som den ena ska bidra med inte räcker till för den makens personliga behov eller för de betalningar som den maken annars ombesörjer för familjens underhåll, ska den andra maken skjuta till de pengar som behövs. I 3 § anges att egendom som en den ena maken får av den andra, då ska anses vara den förstnämndas egensom. Man ska alltså med andra ord dela med sig och inte stå i skuld till varandra i en sådan situation. Av 5 § följer att domstolen kan ålägga den ena maken att betala underhåll till den andra om underhållsskyldigheten inte uppfylls på det ovan nämnda sättet. Hur man väljer att dela upp inköp och underhåll av gemensam egendom är upp till var och en. En del delar allt lika oavsett löneskillnader, medan endel anpassar det ekonomiska ansvaret efter inkomsten. Så länge dina personliga behov inte försummas blir det alltså, mot bakgrund av lagtexten ovan, svårt att med juridisk hjälp ändra på din mans inställning. Vad gäller gemesamt ägd egendom (som huset i ert fall) gäller enligt samäganderättlagen att delägarna ansvarar och har inflytande utifrån storleken på den andel som var och en har i egendomen.

Vem ärver?

2006-08-14 i FAMILJERÄTT
FRÅGA |Vem ärver min faster när hon går bort? Hon har ingen man och inga barn. Hennes far, mor och helbror (min far) har avlidit. Hon har även två stycken halvsyskon på sin fars sida. Arvet efter honom avslutades redan när han dog för 50 år sedan.
Michael Witting |Du och din fasters halvsyskon ärver din faster. Din fasters halvsyskon ärver 1/6 var och du ärver 4/6. Eftersom din faster inte hade någon man eller några barn skulle hennes föräldrar ha ärvt hälften var om de varit i livet. Du ärver den hälft som din farmor skulle ha fått och sedan får du dela den hälft som din farfar skulle ha fått med dennes på två utomäktenskapliga barn.

Äganderätt till fastighet samt barns rätt till laglott

2006-08-20 i FAMILJERÄTT
FRÅGA |Kan särkullbarn kräva del av laglott i fastighet som min mor äger till fullo, min mor och avlidne far var sambo. Modern har alltid stått för löpande räkningar och underhåll. fadern kan ha hjälpt till med div betalningar, räknas det då som om han är hälften ägare vid bouppteckning. Dom har ett inbördes testamente där dom önskar att modern ska ärva som om dom vore gifta och att barnen inte ska kräva sin laglott
Cornelia Svensson |Hej, Jag utgår från att din mor är formell ägare till fastigheten om så inte är fallet hör gärna av dig igen. Enligt Sambolagen (SamboL) 2 § upphör ett samboförhållande om en av samborna avlider. När ett samboförhållande upphör kan båda eller den ena av samborna begära att en bodelning skall ske, 8 § SamboL. Detta är således inget som tvunget skall ske. När en av samborna avlider tillkommer rätten att begära bodelning endast den efterlevande sambon och inte den avlidne sambons arvingar, 18 § SamboL. Således kan inte din far anses som ägare till egendomen genom en bodelning såvida din mor ej kräver att en sådan skall ske. Se hela Sambolagen http://lagen.nu/2003:376 . Enda möjligheten att se din far som ägare till fastigheten blir då om han kan anses som dold samägare. För att detta skulle godtas krävs enligt högsta domstolen att egendomen inköpts för gemensamt bruk, att den som inte formellt sett framträder som ägare skall ha lämnat ett ekonomiskt bidrag till köpet samt att båda parterna avsett att äganderätten skall vara gemensam, NJA 2004 s 397. I samma rättsfall anger högsta domstolen att det är omständigheterna vid tidpunkten för köpet som är avgörande för bedömningen huruvida samäganderätt föreligger även om senare inträffade omständigheter kan ha viss bevisverkan. Huruvida samäganderätt förelåg mellan dina föräldrar kan inte avgöras med så litet underlag som du angivit i frågan. I svensk rätt är det inte möjligt att göra sina barn arvlösa. Oavsett vad som står i testamentet har barnen rätt till sin laglott. Utöver laglotten gäller dock testamentet. (Laglotten utgör halva arvslotten som i sin tur beräknas på hela den avlidnas egendom.) Se Ärvdabalken http://lagen.nu/1958:637 . Med vänliga hälsningar