Återkallande av vapentillstånd

2011-03-12 i Övriga brott
FRÅGA |Jag missade att ansöka om förnyelse av 5-årslicens för ett enhandsvapen. Detta innebar att jag nu är anmäld för olaga vapeninnehav. Jag missade tiden med två dagar. Detta var slarv och inget uppsåt från min sida. Hur går det med mina övriga vapenlicenser? Kommer de att återkallas? //
Mathias Gunnervald |Hej,Enligt Rikspolisstyrelsens föreskrifter och allmänna råd om vapenlagstiftningen, bör frågan om en persons fortsatta vapeninnehav regelmässigt omprövas när innehavaren dömts för allvarlig brottslighet exempelvis: 1. brott mot jaktlagstiftningen som medfört fängelsestraff, 2. brott mot vapenlagstiftningen som inte är att anse som ringa, 3. smuggling av skjutvapen, 4. djurplågeri, 5. våldsbrott som inte är att anse som ringa, 6. narkotikabrott eller 7. grovt rattfylleri.Omprövning av tillstånd att inneha skjutvapen bör även regelmässigt ske när en tillståndshavare missbrukat vapen, åsidosatt bestämmelser för förvaring av skjutvapen, missbrukar alkohol, narkotika eller dopningsmedel eller drabbats av en sådan allvarlig sjukdom att lämpligheten att inneha skjutvapen kan ifrågasättas.Hänsyn bör självfallet tas till omständigheterna i det enskilda fallet med avseende på bl.a. gärningens svårhetsgrad m.m. Uppsåtliga brott mot vapenlagens bestämmelser bör regelmässigt föranleda återkallelse, om inte gärningen av domstol bedömts som ringa. Fall som beror på förbiseende eller slarv bör i stället för återkallelse föranleda en erinran. Är det fråga om upprepade brott bör dock en strängare bedömning göras även i dessa fall.Min bedömning är att dina övriga vapentillstånd inte kommer att förverkas på grund av din försenade tillståndsansökan, men att det troligtvis kommer att ske en annan bedömning om förseelsen upprepas.Rikspolisstyrelsens föreskrifter och allmänna råd om vapenlagstiftningen hittar du här: http://www.polisen.se/Aktuellt/Rapporter-och-publikationer/Forfattningar-och-lagar/Publicerat/FAPRPSFS1/RPSFS-200913---FAP-551-3/Vänligen,

Anonym anmälan hos Socialtjänsten - falsk tillvitelse?

2011-03-07 i Övriga brott
FRÅGA |Hej! Min mans ex fru har skickat en anonym anmälan till socialen där hon påstår att jag misshandlat mina barn och att jag skulle ha adhd eller/och damp. Hon har erkänt för både mig och min man att hon skickat in den här anmälan. Kan jag anmäla henne för det här? Jag var gravid vid tidpunkten då det hände och fortsatte med sina trakasserier.Jag gick in i vägen efter detta och hamnade i en fruktansvärd depression där psyk fick göra ett hembesök hos mig och jag fick lugnade. Jag låg alltså och sov 24 h om dygnet under 2v tid. vad kan jag göra? kan jag anäla henne för detta? och vad kan straffet bli eftersom hon erkänner det?
Jean Lo |Hej! Det som ligger närmast tillhands att bedöma detta som är falsk tillvitelse. Detta regleras i Brottsbalken, 15 kap 7 § och har föjlande krav: utsagan måste vara sanningslös och ske hos bl.a. en myndighet som har att uppta anmälan i sådan sak. Kravet på sanningslöshet måste täckas av uppsåt, d.v.s. att hon måste ha vetat att hennes utsaga var osann. Detta brott kan anmälas hos polisen. Om åklagaren väcker s.k. allmän åtal kan du som målsägande biträda. Åklagaren måste bevisa att den åtalade uppsåtligen talade osanning. Om hon inte visste men hade skälig anledning att anta att hon talar osanning har hon gjort sig skyldig till vårdslös tillvitelse enligt 15 kap 7 § 2 stycket. Här måste åklagaren bevisa att hon gjorde anmälan trots skälig anledning. Falsk och vårdslös tillvitelse gäller för anmälan om brottslig gärning, här misshandel. Angående utsagan om ADHD: det kan vara förtal enligt 5 kap. 1 § Brottsbalken. Förtal är brottet även där då hon omtalar det för andra än myndigheten. Domstolen ska, när straffet bestäms, bl.a. ta hänsyn till omständigheten att den åtalade ha frivilligt angett sig men det gäller bara om personen ifråga anger sig hos polisen, det räcker inte att hon erkände det för dig för att det ska ha förmildrande verkan. Här kommer länken till lagarna som jag hänvisade till: https://lagen.nu/1962:700#K15P7S1 https://lagen.nu/1962:700#K5P1S1 Med vänliga hälsningar

Urkundsförfalskning eller förvanskning av urkund?

2011-02-15 i Övriga brott
FRÅGA |Var går gränsen mellan normal urkundsförfalskning och förvanskning av urkund. Effekten av det som hänt beräknas till 450000 kronor.
Jimmy Mikaelsson |Hej! Om förfalskningsbrott, finner du i 14 kap. Brottsbalken (BrB) (https://lagen.nu/1962:700#K14P1S1). Urkundsförfalskning finner du i 14 kap. 1 § BrB. En urkund är en handling som har upprättats för att fungera som bevis (avsiktsurkund), eller en handling som egentligen inte har upprättats för att fungera som bevis men innehåller uppgifter som kan få betydelse som bevis (tillfällighetsurkund). T ex upprättas ett skuldebrev för att fungera som bevis om fordran och är en avsiktsurkund. En faktura upprättas däremot inte för att fungera som bevis, men kan fungera som bevis i t ex vissa privaträttsliga tvister och utgör då en tillfällighetsurkund. Urkundsförfalskning kan ske antingen genom att en person framställer en falsk urkund, t ex skapar ett skuldebrev och undertecknar det med annans namnteckning, eller genom att en person på ett falskt sätt ändrar en äkta urkund, t ex genom att ändra beloppet på ett skuldebrev. För att förfarandet ska anses vara brottsligt så ska åtgärden innebära fara i bevishänseende. D.v.s. det ska föreligga en risk att den falska urkunden förväxlas med en äkta, det ska vara sannolikt att den falska urkunden kan komma att användas som bevisning och det ska vara sannolikt att användning av den falska urkunden som bevisning medför skada eller olägenhet. Är brottet att anse som ringa, är det istället att betrakta som förvanskning av urkund. Förvanskning av urkund finner du i 14 kap. 2 § BrB. I din fråga angav du enbart vilken ekonomisk effekt förfalskningen har gett upphov till och inga uppgifter angående själva förfalskningen. Det finns ingen gräns, vad gäller vilken ekonomisk effekt förfalskningen ger upphov till, som bestämmer vilken rubricering brottet får. Förfalskning av en urkund behöver inte ha gett upphov till några ekonomiska effekter, för att anses vara urkundsförfalskning. Beroende på omständigheterna i det konkreta fallet kan brottet t.o.m. anses vara grov urkundsförfalskning ( 14 kap. 3 §), utan att förfalskningen har gett upphov till några ekonomiska effekter överhuvudtaget. Istället görs en helhetsbedömning av brottet och för att det ska rubriceras som förvanskning av urkund, ska samtliga omständigheter anses vara ringa. En förmildrande omständighet är att den förfalskade urkunden är av mindre vikt. Är det inte troligt att den förfalskade handlingen, kan vilseleda människor i något väsentligt väsentligt sammanhang, kan den förfalskade urkunden anses vara av mindre vikt. T ex bedömde hovrätten i RH 1990:61, att ett skolidentitetskort, som en flicka falskeligen hade ändrat, för att kunna komma in på diskotek med åldersgräns, var en förfalskad urkund av mindre vikt. Flickan dömdes därför till förvanskning av urkund. I RH 1980:39 hade en yngling framställt ett falskt returbevis för pant på 76 kr. Hovrätten bedömde med hänsyn till beloppets ringa storlek och att returbeviset inte var ägnat att omsättas inom en större krets människor, att brottet var att anse som ringa. En annan omständighet som kan göra att brottet ska anses vara ringa, är att det har gjorts i syfte att förhjälpa någon till hans rätt. T ex om du förfalskar ett kvitto, på en betalning som någon verkligen har fullgjort. Eftersom att du inte, i din fråga gav en utförligare beskrivning av vad som har hänt, vilken sorts urkund som har förfalskats, på vilket sätt och i vilket sammanhang detta har gjorts o.s.v. är det svårt att göra en bedömning av brottet. Med hänsyn till att förfalskningen har gett upphov till ekonomiska effekter och att beloppet på dessa effekter är relativt högt framstår det dock som osannolikt att det kommer att rubriceras som förvanskning av urkund. Beroende på exakt vad som har hänt och på vilket sätt den förfalskade urkunden i detta fall har använts, är det möjligt att även andra brott har begåtts ex. bedrägeri eller förskingring. Med vänliga hälsningar

Anmäla för falsk angivelse då blivit friad från anklagelse om stöld?

2011-01-22 i Övriga brott
FRÅGA |Min arbetsgivare anmälde mig för stöld men jag blev friad i tingsrätten.Nu undrar jag om jag kan anmäla arbetsgivaren för falsk anklagelse?
Caroline Nilsson |Hej och tack för din fråga! De regler som aktualiseras i detta fall återfinns i Brottsbalken (BrB) 15 kap, se https://lagen.nu/1962:700#K15. Främst torde det vara brottet falsk angivelse i BrB 15:6 som aktualiseras. Detta innebär att det är straffbart att med vetskap om att någon är oskyldig, anmäla denne för brott. Det krävs att anmälaren haft uppsåt i den bemärkelsen att denne haft vetskap om att den person som man anmäler för brott, faktiskt är oskyldig. Med angivelse avses en anmälan till behörig myndighet, t.ex. polisen, om att en person har gjort sig skyldig till brott. För ansvar krävs dessutom att det står helt klart att den anmälda är oskyldig. Om den tilltalade frias p.g.a. bristande bevisning eller att brottet är preskriberat, inträder inte något ansvar för falsk angivelse. Påföljden för detta brott är böter eller fängelse i högst två år. I paragrafens andra stycke återfinns brottet obefogad angivelse, som avser de fall då man angivit annan på så svaga grunder att det är att betrakta som påtagligt klandervärt. Detta är en mildare form än falsk angivelse och påföljden för detta brott är böter eller fängelse i maximalt 6 månader. Härutöver finns i BrB 15:7 brottet falsk tillvitelse. Detta brott innebär att även om man ej själv tar initiativet till en brottsutredning, så låter man den anklagade indirekt framstå som skyldig, genom att exempelvis förtiga eller uppge en omständighet som har betydelse för utredningen. Det är alltså brottsligt att polisanmäla någon för ett brott som man vet att denne inte har begått. Det krävs dock att det kan visas att personen verkligen vetat om att den anmälde är oskyldig och att man trots detta haft uppsåt att få denne fälld för brottet. Ytterligare en möjlighet är att anmäla din arbetsgivare för förtal, enligt BrB 5:1, se https://lagen.nu/1962:700#K5. Lagrummet stadgar att ”Den som utpekar någon såsom brottslig eller klandervärd i sitt levnadssätt eller eljest lämnar uppgift som är ägnad att utsätta denne för andras missaktning, dömes för förtal till böter.” För ansvar krävs dock enligt andra stycket att det anses som oförsvarligt att lämna uppgifterna och att dessa var osanna och att det saknades skälig grund för dem. Förtal är ett brott som enligt huvudregeln hör under enskilt åtal, se BrB 5:5. Detta innebär att du som målsägande själv får åtala för brottet. Åklagare för talan endast om det av särskilda skäl anses påkallat från allmän synpunkt. Om du överväger att välja denna väg, råder jag dig att kontakta en advokat för närmare rådgivning. Hoppas svaret varit till hjälp! Med vänlig hälsning

Straffansvar

2011-03-10 i Övriga brott
FRÅGA |Hej, En bekant till mig vart tagen för en tid sen efter ett köp utav 15g amfettamin. Civilspan tog honom istortsett på bargärning och tog honom till arresten medans de gjorde en husrannsakan där de tog han mobil samt läste av öppna chatt konversationer sen tidigare på dagen i hans dator. Samtalen hade handlat om hur en eller flera utav dessa personer skulle få ta del utav det han skulle handla. Hur blir det nu, vad är konsekvensen för honom och kan det eventuellt bli någon konsekvens för de han talat med om detta på chatten och eventuellt på mobiltelefon? Tacksam för svar!
Lan Le Huong |Hej! När det gäller din bekant hat han gjort sig skyldig till narkotikabrottet enligt 1§ narkotikastrafflag. Konsekvens för honom kan bli fängelse upp till 3 år. Om det är ringa brott kan han dömas till böter eller fängelse upp till sex månader. Om det är grovt brott kan han dömas till fängelse i lägst två år och längst tio år (1, 2, 3 §§§lagen) När det gäller dem som han chattat med så är det bevisningsfråga som spelar roll. Konversationerna på mobiltelefon kan användas som bevis i utredningen. Även andra bevis kommer att användas som bevis. Om utredningen kommer fram till att de som chattat med honom har medverkat till gärningen då ska de dömas som medverkande till det brottet som din bekant begått. Med medverkan här avses gärningsman ( den som utförde handlingen och hade uppsåt) eller anstiftare (den som förmått din bekant att begå brottet) eller medhjälpare (den som på något sätt har hjälpt till vid brottets utförande). Reglerna om straffansvar för anstiftan av narkotikabrottet, medhjälp till narkotikabrottet finns i 23 kap 4 brottsbalken BrB. Vad de här personerna kan få för straff beroende på vad de hade för roll i brottet samt omständigheterna i övrigt. Jag kan inte ge ett exakt svar för denna del av frågan. Och det beror framförallt på vad utredningen kommer fram till. Om det är utrett att någon av dem som din bekant chattat med inte hade något med narkotikabrottet att göra kan de gå fritt från ansvar. Med vänliga hälsningar

Vetenskapliga eller konstnärliga värden i 16:10a§ Brottsbalken

2011-02-15 i Övriga brott
FRÅGA |Hej, jag funderar på vad som i Brottsbalken kap. 16 10a § menas med "vetenskapliga eller konstnärliga värden". Jag har tittat i förarbeten, prop. o betänkande, men kan inte hitta hur man definerar detta. Inte heller i praxis. Vore jättetacksam om jag kunde få hjälp med detta, jag tänker att det borde finnas någon definition.
Fredrik Mandelholm |Hej, "Vetenskapliga eller konstnärliga värden" är inget som omnämns i 16:10a§ utan är i sig en del av den definition som använts för att avgränsa vad som utgör en barnpornografisk bild i SOU 2007:54. Den fullkomliga definitionen (av en barnpornografisk bild) lyder som följer: "En bild som, utan att ha några vetenskapliga eller konstnärliga värden, på ett ohöljt och utmanande sätt skildrar ett sexuellt motiv". Utgångspunkten är att en bild som inte har till syfte att påverka åskådaren sexuellt utan har vetenskapliga eller konstnärliga förtecken inte är att anse som pornografisk och således inte heller skall omfattas av straffbestämmelsen i 16:10a§ Det går av naturliga skäl inte att säga i exakta termer vad som är eller inte är konstnärligt eller vetenskapligt utan en bedömning måste göras i det enskilda fallet. Syftet är i korthet att möjliggöra professionell hantering av barnmotiv. Är du intresserad av att läsa mer om avvägningen man gjort avseende definitionens flexibilitet rekommenderas SOU 2007:54 s.260-261. SOU 2007:54 hittar du här: http://www.regeringen.se/sb/d/108/a/86688

Urkundsförfalskning och obehörigt förfogande av byggnad på annans mark

2011-01-24 i Övriga brott
FRÅGA |Om en kvinna skriver på ett avtal med en överlåtelse om att en kille överlåter en stuga som ham äger men arrenderar marken. Men både hon och ett vittne som undertecknat har förfalskat killens namnteckning men hävdar att det är en annnan kille som skrivit på för dom. Är inte det ett brott ändå att göra så ? Huset är värt ca 5-700000 kr. Föreningen som driver stugbyn har godkänt detta bara genom att hon skickat in handlingarna och dom har inte kontrollerat att den riktiga ägaren verkligen har skrivit på. Och han var inte närvarande då heller.Hon har Endast skickat in Överlåtelsen till Föreningen som godkänt överlåtelsen. Ingen köpeskilling står på överlåtelsen och inget gåvobrev finns heller
|Hej och tack för en intressant fråga! Din fråga innehåller såväl straffrättsliga som sakrättsliga aspekter. Straffrättsligt, kan till att börja med konstateras att kvinnan som förfalskat namnteckningen gjort sig skyldig till urkundsförfalskning enligt Brottsbalken kap 14 § 1. Med stor sannolikhet har hon också gjort sig skyldig till bedrägeri enligt Brottsbalken kap 9 § 1. Kvinnan som agerar vittne har gjort sig skyldig till osant intygande enligt Brottsbalken kap 15 § 11. Så det korta svaret på din fråga är - Ja, det två kvinnornas agerande är brottsligt. ( Läs gärna mer på: https://lagen.nu/1962:700 ) Som jag redan konstaterad innehåller din fråga även sakrättsliga aspekter. Dessa är nödvändiga att reda ut för att få svar på vem som har rätt till stugan i fråga -Den ursprungliga ägaren, eller den som köpt stugan av kvinnan? En konflikt som rör att en person säljer något som denne egentligen inte äger kallas obehörigt förfogande. Huvudregeln är att äldst rätt har företräde, det vill säga den ursprungliga ägaren har rätt att få behålla det som sålts utan tillstånd (i detta fall stugan). För att köparen av den sålda saken ska ha rätt till det han köpt, krävs dels att han var i god tro, samt att det som man inom juridiken kallar för sakrättsligt moment är uppfyllt. Detta innebär att köparen dels ej har känt till att den han köpte saken av var fel ägare, eller att han hade anledning att misstänka att så var fallet. Köparen måste dessutom ha skyddat sitt förvärv genom ”ett visst agerande”(det sakrättsliga momentet). Vad som utgör sakrättsligt moment, skiljer sig åt beroende på vilken typ av egendom som blivit obehörigt överlåten, i de flesta fall måste dock köparen ha fått tillgång till det köpta för att det sakrättsliga momentet ska vara uppfyllt. Det finns mycket i din fråga som tyder på att ”killen” som skrev på avtalet inte bör ha varit i god tro, med tanke på att den han gjorde affären med, uppenbarligen var av ett annat kön än den som stod som ägare på avtalet. Köparen bör av denna anledning ha blivit misstänksam och han bör därför ha ifrågasatt om allt stod rätt till, innan han beslutade sig för att ingå i ett avtal med kvinnan. Om köparen, mot förmodan, skulle visa sig ha varit i god tro är dock rättsläget oklart angående vad som utgör det sakrättsliga momentet i detta fall, eftersom frågan om vad som utgör sakrättsligt moment vid obehöriga förfoganden av byggnad på ofri grund, så vitt jag vet, aldrig har blivit prövad i domstol. Det finns dock utrymme för att argumentera för att den ursprunglige ägaren alltid bör få företräde i dessa fall, eller att köparen i vart fall ska ha fått tillgång till nycklarna till stugan för att stugan ska tillfalla honom. Om stugan i detta fall, trots allt som pekar i motsatt riktning, skulle tillfalla köparen har den ursprunglige ägaren rätt till skadestånd från kvinnan som olovligen sålde stugan. Vänligen/

Urkundsförfalsning

2011-01-10 i Övriga brott
FRÅGA |Har fått min namteckning förfalskat och personen som gjorde det är avliden. Nu måste jag betala tillbaka ett lån som jag har aldrig tagit
Natalie Lindqvist |Nu har fått Er namnteckning förfalskad och personen som gjorde det är avliden. Det är ifråga om en urkundsförfalskning (Kap. 14 § 1 Brottsbaken, se https://lagen.nu/1962:700#K14P1) den avlidne personen ifråga gjort sig skyldig till. Eftersom personen ifråga har avlidit har frågan om påföljd för dennes begångna brott förfallit. Som Ni uppgett har Ni inte tagit något lån och är därmed inte förpliktigad att betala det såtillvida Ni inte har bidragit till att situationen uppstått (medhjälp). Om personen ifråga har lyckats lura banken (eller odlyd) att betala ut pengar skulle det kunna röra sig om någon form av bedrägeri i enligt 9 kap 1-3 §§ Brottsbalken, se https://lagen.nu/1962:700#K9. Det du bör göra är att underrätta banken om vad som har skett. Du blir inte bunden av en annan person skrivit under i ditt namn. Om banken inte gör en utredning bör Ni kontakta polisen. Då urkundsförfalskning och bedrägeri är allvarliga brott som Ni inte skall behöva stå till svars för.