Annan bevisning om kvitto saknas

2011-11-22 i Bevis och bevisning
FRÅGA |Hej! När jag besökte Sundsvalls Kårhus för någon månad sedan och skulle hämta ut min jacka på vägen hem, så hade dom lämnat ut den till någon annan. Detta anser dom att dom inte kan stå för. Mitt försäkringsbolag säger dock tvärtom. Nu kräver Kårhuset ett kvitto på jackan. Jag har inte kvar något kvitto då det är mer än ett halvår sedan jag köpte den. Finns det något annat sätt som räcker för att bevisa att jag har köpt den? Och vad gäller om jag har köpt den kontant och inte har något kvitto? Har läst någonstans att det kan räcka med att visa upp bilder eller att någon annan typ kan vittna om att jag faktiskt har köpt den. Tack på förhand!
Victor Björklund |Hej Susanne, Ett kvitto är ingen värdehandling i sig utan ett bevismedel om din rätt. I Sverige har vi fri bevisföring, se 35:1 rättegångsbalken (RB) https://lagen.nu/1942:740 Ett vittne eller bilder kan därför fungera som bevis vid en eventuell tvist i rättegång. Med vänliga hälsningar,

Bevisning i rättegång vid betalningstvist

2011-08-01 i Bevis och bevisning
FRÅGA |Hej! Mitt ex hävdar att vi har ett muntligt avtal sedan två år tillbaka, på att jag är skyldig honom 70000 kr. Det finns inget vittne som har hört oss avtala detta. Däremot hävdar en tidigare granne att jag även sagt till honom (grannen) att jag tänker betala. Skulle detta hålla som bevisning i domstol?
Emelie Gärde |Hej! Först vill jag inleda med att säga att i detta fall är ett muntligt avtal lika bindande som ett skriftligt avtal. Av naturliga skäl är det dock lättare för en part att bevisa att ett avtal föreligger om det finns papper på det, varför det rekommenderas att ett avtal ingås skriftligt. Det finns i princip inget hinder för vad som kan åberopas som bevis i en rättegång, då principen om fri bevisprövning råder i Sverige. Denna princip kommer till uttryck i 35 kap. 1 § rättegångsbalken. I principen om den fria bevisprövningen innefattas principerna om fri bevisföring och fri bevisvärdering. Med fri bevisföring menas att i stort sett all bevisning är tillåten att åberopa. Principen om den fria bevisvärderingen innebär emellertid att det är upp till rätten att bedöma hur tillförlitlig den bevisning som åberopas är. Din före detta kan således kalla grannen att vittna till sin fördel. Om grannens utsaga är tillräcklig för att din före detta ska vinna framgång i rättsprocessen är emellertid omöjligt för mig att svara på. Det beror på omständigheterna i det enskilda fallet. Domstolen är den som efter en samvetsgrann prövning avgör vad som är bevisat i målet. Länk till rättegångsbalken: https://lagen.nu/1942:740#K35 Med vänliga hälsningar

Tillräcklig bevisning för narkotikabrott?

2011-06-14 i Bevis och bevisning
FRÅGA |I ett fall gentemot en bekant misstänks han för ringa narkotikabrott, bruk samt innehav. Det aktuella beviset är ett sms som lyder " jag har skiten hemma" då en kompis frågade om han "meckade". Vid förhör erkände han, men ska vid tillfälle dra tillbaka sitt erkännande. Urinprovet han lämnade på plats visade sig vara negativt. Skulle ni våga säga att de framtagna bevisen är tillräckliga för att väcka åtal gentemot honom?
Elin Sjörén |Hej, För att åklagaren ska få väcka åtal måste tillräckligt mycket tala för att den misstänkte har begått brottet. Åtal ska alltså endast ske då åklagaren har så pass mycket att komma med att en fällande dom mot den misstänkte är möjlig – annars finns det ingen mening med att åtala. I brottmål krävs, för att en fällande dom ska vara möjlig, att det är ”ställt utom rimligt tvivel” att den misstänkte begått brottet. Detta är ett högt ställt krav på åklagarens bevisning. Finns minsta skäl till att tvivla på åklagarens version får den misstänkte inte fällas. Dessutom är ett erkännande ifrån den misstänkte inte bindande för rätten. Ett erkännande får således aldrig ensamt leda till fällande dom om andra tillförlitliga bevis inte finns att tillgå. Sådant bör åklagaren beakta innan han väljer att åtala. Ett sms, som inte fullständigt bevisar att brott begåtts, kan förmodligen inte leda till en fällande dom. Smset uppfyller inte ensamt kravet på att det ska vara ställt ”utom rimligt tvivel” att narkotikabrott förövats. Dessutom finns det negativa urinprovet som motbevis till åklagarens bevisning. På så sätt talar omständigheterna i situationen för att tillräckliga bevis inte föreligger för åtal. Dock bör här också beaktas att den misstänkte erkänt brottet vid ett förhör, även om denne senare kommer att dra tillbaka erkännandet. Som nämnts är erkännanden inte bindande för rätten, men ett sådant kan ändå vägas in i bedömningen av den bevisning som lagts fram. Erkännandet i detta fall kan förstärka åklagarens talan mot den misstänkte. Därför skulle smset tillsammans med erkännandet kunna medföra att åklagaren trots allt anser att det finns tillräckliga skäl för att åtala. Om det sedan är tillräckligt för en fällande dom i rätten är en helt annan fråga. Mitt svar till dig blir därför att detta är ett svårbedömt fall. På grund av erkännandet skulle smset möjligen kunna utgöra tillräckligt bevis för åtal, men det är definitivt inte säkert. Med vänlig hälsning Elin Sjörén

Erkännande

2011-04-09 i Bevis och bevisning
FRÅGA |Jag har erkänt att jag kört skoter på naturskyddsområde, och polisen samt naturvårdare upplyste mig på plats att det var ett naturskyddsområde. Nu i efterhand säger polisen att det är ett förbudsområde, vilket innebär dagsböter. Gäller mitt erkännande fortfarande? Vänliga hälsningar Erik Tagesson
|Hej! Du kan ta tillbaka ditt erkännande eftersom ett sådant inte är bindande i brottmål. Du kan alltså fortfarande neka till brott och eventuellt förklara varför du har ändrat dig. Ett tidigare erkännande kan användas som bevis mot dig men domstolen är också skyldig att pröva erkännandets riktighet. Med vänlig hälsning

Beviskravet i brottmål

2011-11-06 i Bevis och bevisning
FRÅGA |Detta är en fråga om erat svar på http://lawline.se/answers/12571 när ni säger motbevisa detta “bortom rimligt tvivel”. Vad är inom rimligt tvivel och skulle ni kunna ge exempel på detta?
Jimmy Mikaelsson |Hej, Frågan du hänvisar till handlar om missbruk av urkund (15 kap 12 § Brottsbalken (https://lagen.nu/1962:700 )) och åklagarens skyldighet att bevisa att personen i frågan hade lämnat ut en identitetshandling till en kompis med uppsåt att kompisen skulle komma att missbruka identitetshandlingen, genom att använda den till att försöka ta sig in på krogen. I brottmål bär åklagaren bevisbördan, d.v.s. den tilltalade anses vara oskyldig till motsatsen har bevisats av åklagaren. Det räcker dock inte med att åklagaren gör det antagligt att den tilltalade är skyldig, utan det måste bevisas med viss styrka att den tilltalade är skyldig. Det är sällan det går att bevisa någonting till 100 % sannolikhet. Vittnen kan ljuga, ett erkännande behöver inte stämma, foton manipulerade och t om ett DNA-prov har sällan en tillförlitlighet på 100%. Däremot ställs ett väldigt högt beviskrav i brottmål, för att felaktigt fällande domar ska undvikas. Det går inte att ange någon exakt siffra, med hur stor procentuell sannolikhet åklagaren måste bevisa den tilltalades skuld, för att åklagaren ska anses ha uppfyllt beviskravet. Däremot används olika språkliga formuleringar i domar för att visa att åklagaren har uppfyllt beviskravet. En av dem är att ”åtalet är styrkt”, en annan att ”den tilltalades skuld är ställd utom rimligt tvivel.”. För att återknyta till den ursprungliga frågan, får det alltså inte finnas något rimligt tvivel om att personen i frågan hade lämnat ut en identitetshandling till kompisen med uppsåt att kompisen skulle komma att missbruka identitetshandlingen, genom att använda det till att försöka ta sig in på krogen. Det finns flera olika tänkbara sätt åklagaren skulle kunna föra bevisning om personens skuld; t ex genom förhör med den som använde identitetshandlingen, där den uppger att personen i frågan hade lämnat ut identitetshandlingen till honom med vetskap att han skulle missbruka den, genom förhör med vittnen som styrker åtalet etc. Personen i frågan uppgav att han inte visste att hans identitetshandling var borta. Uppger han detta inför rätten får hans utsaga inte utgöra ett rimligt tvivel. D.v.s. åklagarens bevisning om den tilltalades skuld måste vara så stark, att personens utsaga inte framstår som ett rimligt tvivel till hans skuld. Det är svårt att ge något konkret exempel på hur åklagaren skulle kunna föra bevisning med tillräcklig styrka för att personen i frågan skulle kunna dömas. Låt oss dock säga att personen i frågan uppger att han inte visste att identitetshandlingen var borta, samtidigt som kompisen som använde handlingen uppger att han fick den av personen i frågan och att denna visste att kompisen skulle missbruka den. I ett sådant scenario räcker det inte med att kompisens utsaga framstår som lite mer trovärdig, än personen i frågans, utan det måste finnas ytterligare omständigheter som visar att personen i frågan är skyldig. Vad detta skulle kunna vara för omständigheter är svårt att spekulera i, men t ex vittnesutsagor, vad kompisen sagt till andra, korrespondens (t ex textmeddelanden mellan personen och kompisen) etc. Även om jag inte har gett något exakt svar på din fråga, hoppas jag att du genom mitt svar har fått viss vägledning. I annat fall är du välkommen att skriva in och fråga igen. Med vänliga hälsningar

Bevisning: Hund tros ha orsakat annan hunds död

2011-06-26 i Bevis och bevisning
FRÅGA |Har jag rätt att kräva obduktion om min hund tros vara skyldig till den andra hundens död och jag anser det inte vara så?
Mari-Helen Schöllin |Hej Du (Din hund) anses vara oskyldig tills motsatsen bevisats, vilket innebär att du inte behöver visa att det inte var din hund som orsakade den andra hundens död, utan det är den andra hundens ägare som ska bevisa att du (din hund) är skyldig. Om din hund tros vara skyldig till en annan hunds död är det alltså upp till den som påstår detta att framlägga bevisning för att styrka sitt påstående. Den andra hundägaren måste bortom all rimlig tvivel bevisa att det var din hund som orsakade dennes hunds död. Om ingen obduktion görs av den andra hunden bör det nog gå att hävda att rimliga tvivel finns för att det inte var din hund som orsakade skadorna som gjorde att den andra hunden avled. Med vänlig hälsning

Bevisfrågor

2011-05-02 i Bevis och bevisning
FRÅGA |För ett år sedan blev min pojkvän knivskuren i halsen och på hakan helt oprovocerat. Gärningsmannen försvann därifrån, pojkvännens kompis sprang fram och ringde 112 medans min pojkvän även ringde mig samtidigt och berättade, i den mån det gick, vad som hade hänt. Polis tillkallades, ambulans kom varav min pojkvän fick föras till två sjukhus, och hans kompis fick gå på förhör. Till en början var det mördförsök, sedan grov misshandel och sen ingenting. Allt lades ner och vi kan verkligen inte förstå varför. Brist på bevis säger de. Men det finns en kniv (vi vet dock inte om de tagit upp det i undersökning, men dr borde det ju finnas fingeravtryck eller DNA som kan användas?), min pojkvän har ju tydliga bevis på sig, kompisen såg ju vem det var (dock inte att han verkligen drog fram kniven, men det var inga andra där när de hände så vem skulle det annars vara?). 10 "vittnen" från gärningsmannen sida har förhörts, som inte ens var där. Jag, som fick telefonsamtalet, har inte förhörts trots att pojkvännen sagt att han ringt mig. Nu ska gärningsmannen få ersättning och min pojkvän får ingenting, han var till och med tvungen att betala ambulans- och sjukhusräkningarna! Vi tycker det hela gått mycket dåligt till och polisen lade ner "målet" väldigt snabbt. Vi gick till en advokat men han ville inte gå vidare då han inte tyckte det fanns bevis. Dock pratade denne advokat ingenting med min pojkvän under tiden, så han fick ju inte höra hans syn på hur allting gått till osv. Kan vi överklaga ännu en gång? Vi vet ju vem det är och att den här personen är skyldig. Det var ju bara min pojkvän och gärningsmannen där, så ord står ju mot ord, men då min pojkvän har stora skärsår i ansiktet borde väl det tala sitt tydliga språk? Och om det nu inte går att bevisa att det är den här mannen, ja då borde det väl vara någon annan då? Jag har begärt hem polisrapporterna för att se vad de gjort och tagit med i förundersökningen, men jag känner att jag skulle behöva hjälp med det här. Min pojkvän orkar inte engagera sig och känner sig som om det är han som gjort fel. Hur ska vi göra? (Ber om ursäkt för långt och förvirrande brev. Jag har försökt korta ner det så gott det går)
Lan Le Huong |Hej! Tack för din fråga! Jag förstår att du vill hjälpa din pojkvän och vill att den skyldige ska dömas för det han gjort. Jag ska försöka förklara för dig/er vilka möjligheter som finns i era fall. Om jag förstått rätt så var det på grund av brist på bevis som gjorde att man inte kunde komma fram till någon dom. Beviskrav är väldigt starkt enligt svensk lagstiftning. Man ska utgå från att någon är oskyldig tills han blir dömd. Rätten kan inte döma någon om det finns tvivel i målet. Jag vågar inte gå in i frågan om rätten gjort rätt eller fel i målet. Tycker du att målet inte är tillräckligt utrett, att flera bevis bör tas upp och även flera förhör ska hållas så kan din pojkvän begära domvilla enligt 59 kap rättegångsbalken RB. Domvilla innebär att tingsrättens dom undanröjas och får inte verkställas. För att klaga över domvillan måste ni kunna bevisa att det i rättegången i tingsrätten förekommit grovt rättegångsfel som kan antas ha inverkat på målets utgång (59 kap 1§ RB). Vill din pojkvän klaga om domvilla måste han skicka in skrivelsen till hovrätten inom 6 månader från det att domen vann laga kraft. Jag vet inte när domen vann laga kraft. Förhoppningsvis har det inte gått mer än 6 månader. Om det inte skulle gå med domvilla har din pojkvän en annan möjlighet: att överklaga domen under förutsättning att han skickar in sitt överklagande inom 3 veckor sedan domen meddelats. Har det gått mer än 3 veckor är chansen ute. Det som du kan göra är att be din pojkvän att prata med sin advokat om de här möjligheterna och se vad han tycker. Observera att det är bara din pojkvän som kan driva såna frågor eftersom domen rör honom. Hoppas att ni får hjälp med de här frågorna och saken i slutändan blir som ni önskat! Med vänliga hälsningar

Fri bevisföring och stödbevisning

2011-03-06 i Bevis och bevisning
FRÅGA |Hej Jag undrar om en hotmail-växling mellan den som utfört våldtäkten och mamman till den våldtagna 18-åriga dottern går att använda som stödbevisning vid en ev rättegång. Mannen som utförde våldtäkten är en nära släkting.I mailen tillstår mannen att han haft samlag med kvinnan då de båda varit onyktra. Kvinnan blev drogad och utnyttjades sexuellt utan att kunna freda sig, var inte hela tiden vid medvetande. Samtliga mail finns sparade.
Angelica Hage |I den svenska processrätten gäller principen om fri bevisföring, enl. 35 kap 1 § Rättegångsbalken (se https://lagen.nu/1942:740#A3). Denna princip innebär att parterna i ett mål som regel är fria att lägga fram vilka bevis de vill. Enligt principen om fri bevisvärdering, som även den finns i 35 kap 1 § RB, så är domstolen skyldig att beakta den bevisning som läggs fram i processen. Det innebär i princip att domaren fritt kan värdera bevisningens styrka och värde (med vägledning i praxis och förarbeten). Vilken tyngd och betydelse viss bevisning som förs in i målet får, kan därmed variera när den värderas av domstolen och adderas till övrig bevisning. Enligt 35 kap. 7 § RB kan domstolen dock avvisa bevisning som en part vill föra in i processen. Det innebär att just dessa bevis överhuvudtaget inte får läggas fram i en rättegången. Domstolen kan enligt denna regel avvisa t.ex. onödigt kostsam bevisning eller bevisning som uppenbart skulle bli utan verkan eller inte behövs. Domstolen tillämpar dock denna bestämmelse restriktivt. I brottmål och kanske framför allt i sexualbrottmål har stödbevisning ofta ansetts vara en viktig del i domstolens bedömning. I en sammanställning av domstolarnas bevisvärdering i sexualbrottmål som utfördes av överåklagare år 2007 Lisbeth Johansson, menade hon att det var vanligt att offrets uppgifter sällan räcker till en fällande dom och att det i sådana fall är mycket viktigt med stödbevisning som styrker målsägandens berättelse. Med Vänliga Hälsningar