Arvode till offentlig försvarare

2007-06-12 i PROCESSRÄTT
FRÅGA |Om man tilldelas en advokat genom tingsrätten, vem betalar dennes arvode? Hur mkt kan det tänkas bli?
Joel Gustafsson |En tilltalad har en lagstadgad rätt till offentlig försvarare. Denna bekostas av allmänna medel (staten) men detta skall betalas tillbaka av den tilltalade vid händelse av en fällande dom, se Rättegångsbalken 31:1 http://lagen.nu/1942:740#K31P1. Hur stort arvode som blir aktuellt är svårt att avgöra på förhand. Det beror på tidsåtgång m.m. För närvarande är rättshjälpstaxan 1250 kr per timma, så det ger i alla fall någon vägledning. Om det finns ekonomiska skäl så kan skyldigheten att återbetala ersättningen jämkas ner till noll. Vänligen

Lag om skiljemän

2007-06-11 i Skiljemän
FRÅGA |Lag om skiljemän. Är den upphävd fr 1999-04-01? Vad gäller då?
Gabriel Westin |Lag om skiljemän är upphävd genom SFS 1999:116 och därmed ersatt med lag om skiljeförfarande (se http://lagen.nu/1999:116 ). Den äldre lagen kan dock fortfarande komma att tillämpas i vissa fall vilket framgår av övergångsbestämmelserna i den nya lagen.Med vänlig hälsning,

Resning

2007-05-11 i PROCESSRÄTT
FRÅGA |Om ett tvisteförfarande har inlämnats till tingsrätten och det har tagits ett beslut som inte överklagats, om det i efterhand framkommer ny bevisföring, med andra ord, nya avtal etc. går det då att återöppna fallet eller överklaga? Mikael
Cecilia Johansson |Hej, Om en dom inte överklagas inom tre veckor säger man att domen vinner laga kraft. Detta innebär att domen står fast och att den inte längre kan överklagas. Det finns dock en möjlighet att begära resning enligt 58:1 Rättegångsbalken (se http://lagen.nu/1942:740) som kan utnyttjas efter att en dom har vunnit laga kraft. En grund för resning är om det har framkommit omständigheter eller bevis, som inte tidigare har förebragts och dess förebringande sannolikt skulle ha lett till en annan utgång. Du måste dock göra sannolikt att du inte kunde ha åberopat dessa bevis vid den första rättegången eller har annan giltig ursäkt för att du inte åberopade dem då. Om domen har meddelats av en tingsrätt ska resningsansökan göras hos hovrätten. Har domen meddelats av hovrätten ska ansökan lämnas in till Högsta domstolen, se 58:4 Rättegångsbalken. Du måste ansöka om resning inom ett år från det att du fick kännedom om de nya bevisen. Om resning beviljas innebär det att den domstol som först dömde i målet ska pröva om målet. Detta innebär alltså att bara för att du har beviljats resning så är det inte säkert att målet kommer att få en annan utgång i slutändan. Med vänlig hälsning,

Kallelse till förhör

2007-05-13 i PROCESSRÄTT
FRÅGA |Hej! Jag har fått en anmälan om misshandel och har fått en kallelse där jag ombeds att infinna mig hos polisen. Måste jag infinna mig? Vad händer om jag uteblir?
Joel Gustafsson |Hej, Så fort polisen får anledning till detta så skall en förundersökning inledas. Eftersom att någon anmält en misshandel så måste polsen enligt RB 23:1 inleda förundersökning. Förhör får då hållas med den som tros kan lämna upplysningar av betydelse för utredningen, RB 23:6. Om du blir kallad till förhör kan denna kallelse förenas med vite. Detta skall isf framgå av kallelsen. Om du uteblir vid en sådan kallelse får du alltså betala en sorts böter. En person som underlåter att infinna sig till förhör kan också bli hämtad av polisen, RB 23:7. Sådan hämtning kan ske om det inte är mer än 10 mil från hemmet till förhörsplatsen eller om det föreligger särskilda skäl, exempelvis att förhöret är av stor vikt eller om det handlar om mycket grov brottslighet. Min rekomendation är att du ändå infinner dig till förhör, för att på så vis slippa oönskade följder. Hoppas detta var svar på din fråga, vänligen,

Vem betalar rättegångskostnaderna i brottsmål?

2007-06-07 i PROCESSRÄTT
FRÅGA |Frågan gäller rättegångskostnader. X är anklagad för ringa misshandel av barn. X erkänner i sak men förnekar uppsåt. Dessutom visste inte X att just detta handling räknades som aga, d v s är emot lagen. Åklagaren erbjuder möjlighet att undvika rättegång gnm att X erkänner uppsåt och betalar dagsböter. Om X vägrar erkänna uppsåt och det blir rättegång, vem betalar rättegångskostnader?
Anna Lundgren |Skyldighet att betala rättegångskostnader baseras i brottsmål på om domen är friande eller fällande. Frias den tilltalade (det vill säga X i detta fall) betalar staten för sina egna kostnader, då åklagaren för talan på statens vägnar . Dessutom kan den tilltalade tillerkännas ersättning av staten för de kostnader som uppstått på hans/hennes sida. Detta framgår av RB 31 Kap 2 § (se http://www.lagen.nu/1942:740 ). Om den tilltalade fälls är huvudregeln att han/hon blir ersättningsskyldig till staten, se RB 31 Kap 1 §. Omfattningen av denna skyldighet är dock begränsad och regleras framför allt i RB 31 Kap 1 § men även bl.a. i RB 31 Kap 12 §. Att åklagaren innan rättegången erbjuder ett s.k. strafföreläggande (se RB 48 Kap) påverkar ej den slutliga fördelningen av rättegångskostnaderna, det är fortfarande utgången i målet som är avgörande. Med vänlig hälsning

Kan domstol ge strängare påföljd än åklagaren önskat?

2007-05-22 i PROCESSRÄTT
FRÅGA |När åklagaren säger vad den tycker man ska ha för straff.. får juryn sätta ett mycket högre straff än vad åklagaren säger?
Simon Carlsson |Hej, I svensk domstol är det mycket ovanligt med jury. Det förekommer bland annat i tryckfrihetsmål, men huvudregeln är att domstolen i brottmål skall bestå av en lagkunnig domare och tre nämndemän (1:3b Rättegångsbalken). Nämndemän är personer tillsatta av kommunfullmäktige. De är personer utan juridisk skolning och har en funktion som påminner om juryns, de skall representerar folket. Vad gäller åklagarens uttalanden om vilken påföljd denne finner lämplig, finns det inget i svensk rätt som hindrar domaren från att istället välja en påföljd som han tycker bättre överensstämmer med brottets straffvärde. Även om domarna i Sverige har en tendens att inte döma hårdare straff än vad åklagaren uttryckligen önskat, finns det alltså inget som hindrar dem från att göra det. Med vänlig hälsning

Måste jag vittna?

2007-05-22 i PROCESSRÄTT
FRÅGA |Hej jag undrar över en sak, så här lyder frågan: Om jag råkar se en misshandel och misshandlarna ser mig. Jag är rädd och känner mig hotad men polisanmäler det. Jag vågar inte vittna. Vad kommer att hända då? Måste jag vittna eller kan jag skippa? Vore snäll om ni kunde förklara vilken process som jag kommer att gå igenom. Tack så mycket.
Mårten Andersson |Hej! Rent juridiskt är svaret på din fråga ganska enkelt: Nej, man kan inte vägra att vittna. I lagen (rättegångsbalken 36:7) formuleras detta: ”[…] vittne skall vid vite kallas att infinna sig vid förhandling inför rätten”. Vägrar vittnet ändå att vittna kan han eller hon hämtas (36:20) och rent av häktas (36:21). Vittnesplikten är alltså ansedd som en allmän medborgerlig skyldighet. Vissa personer behöver dock inte vittna. Det gäller exempelvis närstående enligt RB 36:3, och i vissa fall barn under 15 år enligt 36:4. Vissa yrkesgrupper (bland andra advokater och präster) har inskränkningar i sin vittnesplikt enligt RB 36:5. I ett fall som det du beskriver är det dock naturligt att man känner oro och olust inför vittnesmålet. Skulle vittnet känna sig hotad av en part eller någon åhörare har rätten enligt RB 36:18 en möjlighet att förordna om att parten eller åhöraren inte får närvara vid vittnesförhöret. Huruvida det är genomförbart avgörs från fall till fall, och kan inte besvaras generellt. Vid de flesta av landets domstolar finns också så kallade vittnesstöd. De är personer som har till uppgift att svara på frågor och vara en extra support i samband med vittnesmålet i domstolen. På Brottsoffermyndighetens hemsida, http://www.brottsoffermyndigheten.se/, kan du läsa mer om vittnesstöd. Slutligen skall nämnas att den som hotar ett vittne oftast gör sig skyldig till ett brott som heter övergrepp i rättssak, vilket stadgas i brottsbalken 17:10. Det är ett brott som ofta ger fängelse. Blir man utsatt för ett sådant hot skall man naturligtvis polisanmäla händelsen. Rättegångsbalken hittar du http://www.lagen.nu/1942:740, och brottsbalken http://www.lagen.nu/1962:700. Vänlig hälsning,

Fri bevisprövning

2007-05-03 i PROCESSRÄTT
FRÅGA |Hur när och varför uppkom lagen om fri bevisprövning i Sverige? Vad har den lagen inneburit i praktiken?
Lovisa Elardt |Hej! Principen om fri bevisprövning kommer till uttryck i 35 kap 1 § rättegångsbalken och innefattar såväl fri bevisföring som fri bevisvärdering. Med fri bevisföring menas att det i princip inte uppställs några begränsningar i fråga om de källor som får användas för att utleta sanningen. Parterna i en rättegång har således rätt att åberopa all form av bevisning, med undantag t.ex. för sådan information som omfattas av läkares och advokaters tystnadsplikt. Fri bevisvärdering innebär i sin tur att domaren fritt har att avgöra värdet av den bevisning som lagts fram i rättegången. Principen om fri bevisföring har gett upphov till diskussion i den juridiska litteraturen. Bland annat har det ifrågasatts och diskuterats problem som hänger samman med tillåtligheten av bevis som åtkommits eller upptagits i strid med en rättsregel eller en rättsgrundsats. Enligt Fitger synes det förhållandet att ett bevis framkommit i strid mot en viss rättsregel i princip inte utesluta att beviset får läggas fram i en rättegång och att det kan tillerkännas ett högt bevisvärde. (Jfr NJA 1986 s. 489, där det meddelades en fällande dom för rattfylleri på grundval av ett blodprov taget av en laboratorieassistent och inte av läkare eller legitimerad sjuksköterska, såsom lagen kräver.) En annan med principen om fri bevisprövning sammanhängande fråga, som under senare tid tilldragit sig uppmärksamhet, gäller hur s.k. överskottsinformation skall hanteras. Med sådan information avses uppgifter som kan komma fram vid användning av hemliga tvångsmedel, såsom t.ex. hemlig teleavlyssning, och som inte har samband med det brott som föranlett tvångsmedelsanvändningen. Även principen om fri bevisvärdering har gett upphov till diskussion, och då ofta i samband med bedömning av trovärdigheten hos personer som säger sig ha blivit utsatta för sexuella övergrepp. Den fria bevisprövningens princip har, såvitt jag vet, varit gällande i Sverige ända sedan rättegångsbalkens tillkomst år 1942. Alternativet till vårt system är så kallad legal bevisteori, vilket tillämpas i bl.a. USA. Detta system innebär att domstolen endast får beakta bevisning som framkommit på tillåten väg. Vilken princip eller vilket system som är att föredra är en fråga som självfallet kan diskuteras. Med vänliga hälsningar