Vilket juridiskt ansvar har en friskvårdsförmedlare när friskvårdsbidrag används felaktigt?

Question

En välkänd förmedlare av friskvårdsbidrag har stoppat sina kunder från att använda sitt friskvårdsbidrag på anslutna thaimassagesalonger. Vissa salonger har fuskat och erbjudit ej godkända tjänster (sexuella tjänster) och kunderna betalt med friskvårdsbidrag. Som svar på detta har förmedlaren beslutat att stoppa användningen av sina tjänster på alla thaimassagesalonger, oavsett om de är seriösa eller inte.
Detta resulterar i en behandling där endast thaimassagesalonger påverkas, andra leverantörer av friskvård får fortsätta ta emot friskvårdsbidrag som förut, trots att fusket troligen är lika utbrett bland dem och skönhetsvård tas upp som exempelvis massage.

Seriösa thaimassagesalonger stigmatiseras felaktigt som bordeller och massörerna som prostituerade, till stor del pga förmedlarens agerande och pressmeddelanden.

Förmedlaren hanterar betalningar mellan kunder och anslutna leverantörer genom en portal där de har full kontroll. I gengäld får de en provision på mellan 13,5 och 15% från arbetsgivare och leverantörer.
Affärsmodellen bygger på att maximera användningen av friskvårdsbidrag, de lovar att endast godkända aktiviteter erbjuds i portalen, men det framgår med all tydlighet att kontroll av detta står i kontrast mot deras vinstintresse.
Fråga: Vilket ansvar har förmedlaren, då de genererar betydande intäkter på grund av fusk från kunder och leverantörer, och där deras kunder även kan begå sexköpsbrott?

Answer 1

Hej och tack för att du vänder dig till Lawline med din fråga!

Jag tolkar din fråga som att du undrar vilket ansvar en friskvårdsförmedlare har när de genererar betydande intäkter från friskvårdsbidrag som eventuellt används på ett otillåtet sätt, samt hur deras beslut att stoppa användningen av friskvårdsbidrag på thaimassagesalonger kan bedömas juridiskt. 

Vilket ansvar har förmedlaren?

Som förmedlare av friskvårdsbidrag agerar företaget som en mellanhand mellan arbetsgivare, anställda och friskvårdsleverantörer. Eftersom de tar ut en provision på mellan 13,5–15 % från transaktionerna, har de ett affärsmässigt incitament att maximera användningen av friskvårdsbidraget. Samtidigt lovar de att endast godkända aktiviteter ska erbjudas via deras portal, vilket innebär att de kan ha ett näringsrättsligt ansvar att säkerställa att bidraget används korrekt.

Om förmedlaren brister i sin kontroll av de anslutna friskvårdsleverantörerna och därmed möjliggör systematiskt fusk, kan det ifrågasättas om de uppfyller kraven på god affärssed och näringsidkaransvar. Konsumentverket kan ha en tillsynsroll om det rör sig om vilseledande affärsmetoder, och Skatteverket kan granska förmedlarens hantering av friskvårdsbidraget om det framkommer att arbetsgivare har betalat ut bidrag till tjänster som inte är godkända enligt skattereglerna. 

Har förmedlaren ett civilrättsligt ansvar?  

Eftersom förmedlaren har affärsmässiga relationer med friskvårdsleverantörer kan seriösa thaimassagesalonger hävda att de har lidit ekonomisk skada till följd av förmedlarens generella beslut att stoppa alla thaimassagesalonger. Detta skulle kunna leda till skadeståndsanspråk, särskilt om förmedlarens åtgärd saknar saklig grund och enbart baseras på en generalisering om fusk inom branschen.

Vidare kan det argumenteras att förmedlaren genom sina pressmeddelanden och agerande har bidragit till att stigmatisera thaimassagesalonger genom att utmåla dem som bordeller. Om enskilda företagare kan påvisa att deras verksamhet lidit skada till följd av förmedlarens kommunikation, kan det finnas en grund för förtal eller vilseledande marknadsföring enligt marknadsföringslagen.

Kan förmedlaren hållas ansvarig enligt straffrätten? 

Den allvarligaste frågan är om förmedlaren kan hållas straffrättsligt ansvarig för att deras tjänst används för att underlätta sexköp eller bedrägerier kopplade till friskvårdsbidrag. 

• Medhjälp till sexköp - För att förmedlaren ska hållas ansvarig för medhjälp till sexköp krävs det att de med uppsåt eller grov oaktsamhet har möjliggjort sådana transaktioner. Enbart det faktum att deras betalningstjänst har använts för att köpa sexuella tjänster innebär inte automatiskt att de gjort sig skyldiga till brott, men om de har haft kännedom om detta och ändå valt att inte vidta åtgärder, kan det utredas om de agerat vårdslöst.
• Medhjälp till bedrägeri - Om förmedlaren vet att friskvårdsbidrag används för icke-godkända tjänster och samtidigt tjänar pengar på dessa transaktioner genom sin provision, kan det argumenteras att de deltar i ett bedrägligt system. För att uppfylla rekvisiten för bedrägeri krävs dock att förmedlaren aktivt vilselett arbetsgivare eller Skatteverket om vad bidragen används till.

Sammanfattning

Förmedlaren har ett tydligt ansvar både civilrättsligt men även utifrån ett näringsrättsligt perspektiv, särskilt eftersom deras affärsmodell bygger på att maximera användningen av friskvårdsbidraget. Om de brustit i sin kontroll och samtidigt tjänat pengar på transaktioner kopplade till fusk, kan de bli föremål för tillsyn och eventuellt skadeståndsanspråk. Det straffrättsliga ansvaret är mer komplext. För att kunna hålla förmedlaren ansvarig för medhjälp till sexköp eller bedrägeri, krävs bevis på att de haft insikt i fusket och aktivt möjliggjort det. Om de systematiskt underlåtit att kontrollera transaktioner trots tydliga varningssignaler, skulle det dock kunna prövas om de agerat med oaktsamhet. Om förmedlaren fortsätter att hantera transaktioner utan att vidta åtgärder mot fusket, kan det även bli en fråga för Skatteverket att granska deras verksamhet djupare. 

Jag hoppas att detta besvarade din fråga! Om du behöver ytterligare vägledning är du varmt välkommen att kontakta en av våra jurister Sara här på Lawline. Du når henne på [e-mail].