Vilken skillnad är det mellan testamente och arvsrätt?
Min pappa gick bort för ca 2 år sedan, pappa hade en sambo och det fanns ett testamente med önskemål, jag och min syster valde att ta ut vårat arv medans våran bror valde att inte ta ut sitt arv nu. Jag och min syster har försökt att få pappas privata saker som klockor, klocka efter min farmors bror och kort från min pappas ungdom och min farbror men hon har hela tiden sagt att vi har ingen rätt till någonting eftersom vi tog ut vårat arv. Nu fick jag reda på att hon håller på att rensa bort saker ur lägenheten. Jag kontaktade min bror och sa att vi måste hämta pappas privata ägodelar men han säger att jag och min syster inte har någon rätt till dessa saker, kan det stämma eller har vi rätt till pappas privata saker som han hade innan dom flyttade ihop eller har det gått för lång tid. Hoppas att ni kan hjälpa med ett svar i detta.
Lawline svarar
Hej och tack för att du vänder dig till Lawline!
Utifrån det du skriver så har ett testamente reglerat vad ni har erhållit av er fars kvarlåtenskap, och inte enligt den svenska arvsrätten (som är kodifierat i ärvdabalken (ÄB)). Detta är en viktig åtskillnad, eftersom om arvsrätten hade fördelat ert arv så skulle jag med enkelhet kunna ge dig ett svar med utgångspunkt i lagtext. När det i stället är ett testamente som reglerar kvarlåtenskapen så gäller inte arvsfördelningen enligt ÄB, utan då gäller det som står i testamentet (vilket jag inte har tillgång till).
För att ge ett relativt uttömmande svar på din fråga så tänker jag först beskriva hur den svenska arvsrätten ser ut och hur denna kan sättas ur kraft genom ett testamente.
Hur ser arvsrätten ut i Sverige?
Hur arvet efter någon fördelas regleras i 2 kap. ÄB och kallas för den legala arvsordningen. Däri uppställs en prioriteringsordning mellan olika arvsberättigade som kallas för olika arvsklasser. Den första arvsklassen ärver före den andra arvsklassen och den andra arvsklassen före den tredje.
Jag tänker exemplifiera hur arvet skulle ha tillfallits om din pappa hade en sambo alternativt var gift vid hans bortgång.
För sambos (som skulle ha gällt i ditt fall)
Den första arvsklassen omfattar avkomlingar till den avlidna (2 kap. 1 § ÄB). Dessa kallas för bröstarvingar (exempelvis: din fars barn omfattar dig och dina syskon) och kommer ärva kvarlåtenskapen efter den avlidna jämnt fördelat.
Om din far och hans sambo inte hade upprättat ett testamente så skulle hans kvarlåtenskap endast ha tillfallit hans barn (Dig och dina syskon). Det finns som sagt två ytterligare arvsklasser men eftersom hans barn ärver honom så skulle all kvarlåtenskap tillfallit er.
För äkta makar
Här gäller fortfarande att det är den första arvsklassen (bröstarvingar; barnen) som ärver din pappa. Däremot, förutsatt att det äkta paret har ett gemensamt barn, så kan den efterlevande maken ärva all egendom som barnet skulle ha ärvt, se 3 kap. 1 § ÄB. Barnet får i stället ut arvet från den avlidna maken efter att den efterlevande maken också har gått bort.
Däremot, eftersom du och dina syskon inte verkar vara din pappas och hans sambos gemensamma barn så gäller inte denna regel, utan ni är i stället vad man kallar för särkullsbarn. Då skulle ni få valmöjligheten att antingen ta ut ert respektive arv när er far gick bort alternativt ta ut arvet efter att den efterlevande maken gått bort, se 3 kap. 1 § ÄB och 3 kap. 9 § ÄB.
Hur ser det ut i er situation?
Det framgår i din fråga att arvet efter din far har reglerats efter ett upprättat testamente, genom ett upprättande av ett sådant så åsidosätts de svenska arvsreglerna. Det som jag beskrivit ovan blir alltså inte tillämpbart i ert fall.
Däremot, så låter det som att testamentet har reglerats på så sätt att hans sambo fick ärva honom, men att barnen fick en möjlighet att antingen plocka ur sitt respektive arv vid hans bortgång eller avvakta till ett senare tillfälle (exempelvis när den efterlevande sambon går bort).
Om detta framgår ur testamentet samtidigt som du och din syster har gjort anspråk på er andel vid den tidigare tidpunkten så stämmer tyvärr det er bror säger -- ni har ingen möjlighet att göra anspråk på ytterligare egendom.
Finns det en möjlighet att ogiltigförklara eller klandra testamentet?
Att klandra ett testamente kan medföra antingen en ändring eller upphävandet av ett testamente. Det måste grunda sig på en av klandergrunderna som anges i 13 kap. ÄB:
exempelvis att testatorn (den som upprättat testamentet; din far) inte var behörig att förordna om sin kvarlåtenskap eller om testamentet inte är upprättat i laga form, se 13 kap. 1 § ÄB. Ytterligare exempel på klandergrunder är ifall testatorn upprättat testamentet under påverkan av en psykisk störning (13 kap. 2 § ÄB) eller blivit tvingad eller lurad att upprätta testamentet (13 kap. 3 § ÄB).
Förutom kravet på klandergrunderna så måste klandertalan väckas av en arvinge (dig eller din syster) inom sex månader från det att testamentet har delgivits dig/henne, se 14 kap. 5 § ÄB. Denna tidsfrist började löpa så snabbt du och/eller din syster tog emot en bestyrkt kopia av testamentet (14 kap. 4 § ÄB).
Om klandertalan inte har väckts inom föreskriven tid (sex månader) så kommer testamentet gälla, oavsett om en klandergrund föreligger.
Sammanfattningsvis
Ifall det framgår i testamentet att man antingen kunde plocka ur sitt arv vid testatorn (din fader) bortgång alternativt vid ett senare tillfälle, vilket eran bror har valt att göra, så är det detta som gäller.
Även om en klandergrund som skulle kunnat ogiltigförklara testamentet förelåg vid upprättandet av denna så går det förmodligen inte att väcka talan, då du nämner att er pappa gick bort för två år sedan (tidsfristen har löpt).
Mot denna bakgrund så kan du inte angripa testamentet, men du skulle kunna fråga din bror alternativt er faders sambo om att lägga undan föremål som var särskilt betydelsefulla och viktiga för att bevara minnet av er fader.
Jag hoppas ni lyckas med att få vissa föremål undanlagda och återkom gärna om ni har ytterligare frågor!
Med vänliga hälsningar,
