Vad kan man göra om ett testamente kränker laglotten?
Hej Lawline,
Min mor har testamenterat två fastigheter till mig genom given gåva 2017 med att mitt enda syskon ska få sin laglott vid min mors bortgång.
Mina föräldrar var gifta och hade äktenskapsförord - det ena huset har alltid varit min mors det andra huset har alltid varit min fars.
Min far innan sin bortgång testamenterade all sin kvarlåtenskap med full äganderätt till min mor.
För min mors hus imed hennes testamente är laglotten självklar för mitt syskon.
Kan mitt enda syskon begära mer än laglott (arvslott) för min fars hus?
Lawline svarar
Hej, tack för din fråga
Enligt lag så får man inte testamentera bort sina bröstarvingars, det vill säga sina barns laglott. Andra arvingar som till exempel syskon och föräldrar går att göra arvlösa genom testamente. Med laglott menas hälften av andelen av arvet som enligt lag tillkommer bröstarvingen (se 7 kap. 1 § Ärvdabalken). Om ett testamente kränker bröstarvingarnas laglott kan bröstarvingarna begära jämkning av testamentet för att utfå laglotten inom sex månader från att de har delgivits testamentet (7 kap. 3 § Ärvdabalken). Det innebär att om ditt syskon har begärt jämkning av din fars testamente inom sex månader från att han eller hon delgavs testamentet så har ditt syskon rätt att utfå laglotten och då endast laglotten i och med att din fars testamente kränker ditt syskons laglott då han testamenterade all kvarlåtenskap till din mor med full äganderätt.
Det enda sättet för ditt syskon att utfå mer än laglotten är genom ogiltighetshetsförklaring av testamentet. Ett testamente kan endast ogiltigförklaras under vissa i lagen angivna förutsättningar. För att ett testamente ska ogiltigförklaras måste också de arvingar som anser testamentet vara ogiltigt klandra detta genom att väcka talan om att testamentet ska ogiltigförklaras inom sex månader från det att arvingen blev delgiven testamentet. Om talan inte väcks inom sex månaders-fristen anses testamentet giltigt och kan inte angripas (14 kap. 5 § Ärvdabalken).
Grund för klander föreligger om testator inte var behörig att upprätta testamente, eller om formkraven i 10 kap. Ärvdabalken inte iakttagits (13 kap. 1 § Ärvdabalken). Grund för klander föreligger också om testamentet upprättats under påverkan av psykisk störning eller då testator upprättat testamentet till följd av att någon utövat tvång mot testator eller missbrukat testators oförstånd, viljesvaghet eller beroendeställning. Att testator blivit svikligen förledd till att upprätta testamentet eller varit omedveten om faktiska förhållanden som haft avgörande inflytande på testators vilja att upprättatestamentet utgör också grund för klander av testamentet (se 13 kap. 2 § Ärvdabalken och 13 kap. 3 § Ärvdabalken)
Om du har ytterligare frågor är du varmt välkommen att höra av dig till oss.
Vänligen
