Umgänge mot barnets vilja
min dotter är i en långdragen vårdnadstvist. Barnet är nu 2,5 år.
Tingsrätten dömde till två videosamtal med pappan/ vecka, med start i oktober 2019.
Då var barnet inte ens två år fyllda. Det gick ganska bra i början. Men i takt med att barnets språk utvecklas går det sämre och sämre. Pappan talar inte svenska och när barnet berättar saker får hen ingen respons alls av pappan som inte förstår vad hen säger. Nu under ca ett halvårs tid vägrar barnet att prata med pappan i telefon. Hen uttrycker tydligt att hon inte vill prata, gömmer sig under bordet, lämnar rummet osv.
Pappan blir arg och visar det tydligt för barnet. Vi har försökt och tom mutat för att detta samtal ska bli av men nu känns det outhärdligt att köra över barnet som klart och tydligt säger NEJ.
Hur ska hen lära sig att ett nej är ett nej när vi hela tiden kör över hens nej. Vi har nu slutat tvinga henne till samtal. Pappan är naturligtvis mycket arg och skyller på mamman.
i maj fick pappan övervakat umgänge med barnet en gång/vecka. Vilket fungerar ganska bra förutom en del smygfotografering av barnet som läggs ut på sociala medier.
Hur kan man döma ett barn som inte ens har fyllt två år till videosamtal, och tro att hen ska ha en konversation i telefon vid den åldern?
Det känns som vi sviker barnet eftersom vi måste strunta i hens NEJ.
Orolig mormor.
Lawline svarar
Hej, tack för att du vänder dig till Lawline med din fråga!
Barnet ska ha rätt till umgänge med den föräldern som barnet inte bor tillsammans med, umgänget behöver inte bestå utav fysiska träffar utan kan ske genom telefonsamtal eller via Skype (6 kap. 15 § föräldrabalken).
Domstolen gör sin bedömning gällande umgänget utefter vad som anses förenligt med barnets bästa. Hänsyn tas till barnets vilja med beaktande av barnets ålder och mognad (6 kap. 2 a § föräldrabalken). Det är svårt för mig att svara på exakt varför domstolen dömde som man gjorde, det jag kan säga är att rätten ansåg att det då var förenligt med barnets bästa. Ett barns vilja tas som ovan skrivits i beaktande när man avgör en fråga om umgänge, är barnet väldigt litet som i det här fallet lägger dock domstolen inte en lika stor tyngd vid barnets vilja eftersom man inte anser att barnet har uppnått den åldern och mognaden som krävs för ett förstå innebörden av beslutet.
Det din dotter kan göra är att vända sig till rätten för att få en ny bedömning gällande umgänget, om det är så att din dotter och pappan inte kan komma överens om en lösning. Går det att komma överens kan umgänget regleras i ett så kallat umgängesavtal, är avtalet skriftligt och godkänt av socialnämden får det samma rättsverkan som en dom. Familjerätten i en kommun kan genom samarbetssamtal hjälpa föräldrarna att försöka komma överens och skriva ett umgängesavtal. (6 kap. 15 a § föräldrabalken).
Hoppas att du fick svar på din fråga!
Med vänliga hälsningar
