Tillträdesförbud till badhus, vad gäller?
Hej Enligt 6 § lagen 2021:34 om tillträdesförbud till butiker badanläggningar och bibliotek, måste ansökan göras hos åklagaren. I 1 § tredje stycket står det att ”Lagen påverkar inte den rätt som tillkommer den som förfogar över platsen att begränsa tillträde till denna (Lag 2022 :406)”. Min frågar är: kan en kommun förbjuda en person att under ett år inte kunna besöka ett badhus, utan att begära om förbud hos åklagaren?
Lawline svarar
Hej, och tack för att du vänder dig till Lawline.
Badhus och andra verksamhetsställen kan enligt lagen om tillträdesförbud få enskilda personer "portade" under vissa förutsättningar. Lagen möjliggör att den som bryter mot ett tillträdesförbud kan straffas för det (22 § lagen om tillträdesförbud), vilket i vanliga fall inte är möjligt (se t.ex. rättsfallet NJA 1995 s 84). Som du nämner i din fråga förutsätter dock lagtexten att den som förfogar över en sådan plats redan har en viss rätt att begränsa tillträdet till den. Kärnan i din fråga blir därför om det är möjligt för kommunala badhus att begränsa tillträdet till badhuset utan att använda sig av lagen om tillträdesförbud.
Den som förfogar över en plats bestämmer vem som får vara där
Huvudregeln om platser dit allmänheten har tillträde (oavsett om de är privata eller allmänna), är att den som förfogar över platsen fritt kan välja vem som får vistas där (prop. 2021/22:108 s. 13). Det enda formella undantaget till denna rätt är att man inte får diskriminera någon på grund av: ras, hudfärg, nationellt/etniskt ursprung, trosbekännelse, sexuell läggning eller könsöverskridande identitet/uttryck (16 kap. 9 § brottsbalken; jfr art. 14 EKMR). Det vore därför otillåtet för ett badhus att till exempel porta någon på grund av dennes etnicitet eller religion, men fullt tillåtet att porta samma person på grund av att den betett sig illa eller begått brott.
Vad händer om man bryter mot ett tillträdesförbud som saknar lagstöd?
Men vad händer då om man blivit meddelad ett tillträdesförbud direkt av badhuspersonalen, utan att de använt sig av lagen om tillträdesförbud? Av allt döma är dessa (informella) tillträdesförbud ganska kraftlösa, då det ju som konstaterats inte är brottsligt att bryta mot ett sådant förbud. Badhuspersonalen saknar möjlighet att fysiskt avlägsna någon som bryter mot förbudet, då det inte finns lagstöd för ett sådant ingripande. Inte heller polismän eller ordningsvakter får avvisa eller avlägsna en person med ett informellt tillträdesförbud, såvida denne inte stör eller utgör en omedelbar fara för den allmänna ordningen (eller begår brott) (13 § polislagen och prop. 2020/21:52. s. 17). Det vore dock möjligt för ett badhus att till exempel vägra en person med ett "informellt tillträdesförbud" att betala tillträdesavgift. Detta skulle innebära att personen inte skulle kunna tillträda badhuset utan att riskera göra sig skyldig till ringa bedrägeri (9 kap. 2 § 2 st. brottsbalken).
Sammanfattning
Kommunala badhus får, liksom andra verksamheter, meddela tillträdesförbud även utan stöd i lagen om tillträdesförbud. Detta under förutsättning att förbudet inte är diskriminerande. Sådana mer informella tillträdesförbud är däremot inte brottsliga att bryta, och badhuset och ordningsmakten (polis m.fl.) har därför långt sämre möjligheter att verkställa förbudet.
Jag hoppas att du har fått svar på din fråga.
Med vänlig hälsning,
