Lawline svarar
Hej och tack för att du vänder dig till oss på Lawline,
UTREDNING
Den lagstiftning som främst behöver beaktas vid behandlingen av ditt ärende är brottsbalken (BrB), narkotikastrafflagen (NSL) och rättegångsbalken (RB). Utifrån informationen i ditt kompletterande mail kan följande anföras.
Narkotikabrott - Vad gäller?
I 1 § 6 p. NSL sägs att en som olovligen innehar, brukar eller tar annan befattning med narkotika döms, om gärningen sker uppsåtligen (dvs. avsiktligen), för narkotikabrott till fängelse i högst tre år. Vidare framgår av 2 § NSL att är brott som avses i 1 § med hänsyn till arten och mängden narkotika samt övriga omständigheter att anse som ringa döms för ringa narkotikabrott till böter eller fängelse i högst sex månader.
Vid en första anblick och baserat på ditt mail finns det, i vart fall såvitt jag kan bedöma, verkar det handla om ett narkotikabrott. Om det inträffade kommer att betraktas som ett brott av normalgraden eller ett ringa sådant kan jag dock inte svara på. Du nämner ingenting om den mängd narkotika som påträffats på din son. Ringa brott i den här typen av ärenden brukar bli aktuellt vid små mängder narkotika där det varit fråga om gärningar som endast innefattat eget bruk eller innehav av narkotika för eget bruk, se t.ex. hovrättsfallet RH 2006:3. Men det bör noteras att innehav av även en ytterst liten mängd narkotika, såsom en joint, är straffbart, se exempelvis Högsta domstolens (HD) avgörande NJA 1996 s. 478 vari befattning med en nästintill obetydlig mängd metadon ansågs utgöra en brottslig gärning, dvs. ett narkotikabrott.
All form av olovligt handhavande av narkotika, oavsett om det sker i samband med egen konsumtion eller på annat sätt, är alltså straffbart och även själva bruket är att anse som befattning med narkotika. Och med innehav avses att någon har narkotika i sin besittning genom att personen i fråga har möjlighet att utöva faktisk rådighet över narkotikan. HD har också uttalat att ansvar för innehav av narkotika kan aktualiseras vid odling av narkotisk växt för t.ex. prydnadsändamål eller i viltvårdssyfte, se NJA 1981 s. 519. I vissa fall kan dock undantag göras för s.k. industrihampa som odlas med tillstånd från Länsstyrelsen, se NJA 2007 s. 219. Slutsatsen blir därför att bestämmelsen i 1 § 6 p. NSL har ett vittomfattande tillämpningsområde, vilket innebär att den nästintill träffar alla tänkbara situationer som innefattar olovligt handhavande av narkotika. Mot den bakgrunden är min bedömning att din son inte kommer att kunna undkomma en straffrättslig konsekvens.
Straffvärde och påföljd - Vad gäller?
Straffvärde brukar beskrivas som en funktion av gärningens skadlighet eller farlighet, dvs. förövarens skuld sådan den kommit till uttryck i dennes handlande (agerande). Det abstrakta straffvärdet är det straffvärde som framgår av den aktuella brottstypens straffskala (ringa narkotikabrott har ett abstrakt straffvärde på böter eller fängelse i högst sex månader, se ovan). Medan det konkreta straffvärdet bestäms i det enskilda fallet, dvs. svårheten eller allvaret i en viss begången (konkret) brottslig gärning (i det här fallet din son bruk och eventuella innehav av kokain). När det gäller straffvärdebedömningen hänvisas till reglerna i 29 kap. BrB.
Straffet ska alltså spegla vad gärningspersonen (din son) förtjänar i termer av klander, vilket också motiveras av rättviseskäl. Alla människor ska behandlas lika och straffvärdebedömningen, vars legaldefinition finns i 29 kap. 1 § 2 st. BrB, är retrospektiv (tillbakablickande). Vid bedömningen av straffvärdet ska det bl.a. beaktas den skada, kränkning eller fara som gärningen inneburit. Här gör sig även ekvivalenstanken gällande, dvs. att lika brott bör tilldelas lika straff och omvänt, med utgångspunkt i proportionalitetstanken, måste grövre brott sanktioneras med strängare straff än mindre allvarliga sådana. Notera att straffvärdet bara ett mått på hur mycket gärningen (inte gärningspersonen, din son) förtjänar i klander.
Men genom ett humant synsätt tar domstolen, utöver proportionalitetstanken, även hänsyn till annat, vilket bestämmelsen i 30 kap. 4 § 1 st. BrB om presumtion mot fängelse vittnar om. Däri sägs att rätten vid påföljdsvalet ska fästa särskilt avseende vid omständigheter som talar för en lindrigare påföljd än fängelse, dvs. en icke frihetsberövande påföljd. Men presumtionen mot fängelse kan brytas enligt bestämmelsens andra stycke och som skäl för fängelse får rätten, utöver brottslighetens straffvärde och art, beakta att den tilltalade tidigare gjort sig skyldig till brott. Men din son har ju (väl?) inte gjort dig skyldig till någon tidigare (liknande) brottslighet. I vart fall inte någon brottslighet som har fastställts av en domstol.
Gällande påföljdsfrågan har HD uttalat att narkotikabrott är ett brott som normalt ska leda till fängelse utom i ringa fall, se rättsfallet NJA 1997 s. 522. Om det endast rör sig om en liten mängd narkotika som påträffades på din son är min bedömning som sagt att gärningen (hans bruk och innehav) kommer att betraktas som ringa varför ett fängelsestraff också bör vara uteslutet. Som exempel kan domen i NJA 2017 s. 45 nämnas vari HD bestämde påföljden för ett innehav av 0,34 gram heroin till skyddstillsyn med samhällstjänst. I förarbetena anges även att villkorlig dom med samhällstjänst alternativt skyddstillsyn i förening med samhällstjänst (som i det ovan refererade HD-fallet) bör kunna ersätta ett kortare fängelsestraff, se prop. 1997/98:96 s. 96.
Avslutningsvis i den här delen kan ytterligare praxis nämnas. HD har exempelvis uttalat att bedömningen av ett narkotikabrott ska ske på ett nyanserat sätt i vilket samtliga omständigheter av betydelse ska beaktas, men att sort och mängd i stort sett är avgörande för gränsdragningen mellan ringa brott och brott av normalgraden, se rättsfallet NJA 2012 s. 849. Ett annat HD-avgörande i fråga om ringa brott är NJA 2014 s. 658.
Vad kommer att hända nu? Och kommer en förundersökning att inledas?
Enligt uppgift blev din son gripen, men han är numera släppt. Däremot har sannolikt en förundersökning inletts. I 23 kap. 1 § 1 st. RB sägs att en förundersökning ska inledas så snart det på grund av angivelse eller av annat skäl finns anledning att anta att ett brott som hör under allmänt åtal har förövats. Det föreligger således en förundersökningsplikt i Sverige, vilken för övrigt är nära besläktad med den s.k. åtalsplikten enligt 20 kap. 6 § RB. Men förundersökningsplikten innebär att en utredning endast behöver inledas om det är rimligt att anta att utredningen inte bara kan leda till att saken klaras upp utan även till en faktisk lagföring, se prop. 1994/95:23 s. 96.
Med andra ord finns egentligen ingen skyldighet att inleda en förundersökning om de praktiska förutsättningarna saknas, något som också framgår av bestämmelsens andra stycke vari anges att en förundersökning inte behöver inledas om det är uppenbart att brottet inte går att utreda. Se även undantagen i 23 kap. 4 a och 22 §§ RB. Men de praktiska förutsättningarna verkar inte saknas i det här fallet varför jag som sagt misstänker att en förundersökning har eller inom kort kommer att inledas.
Genom begreppet ”anledning anta” anses den lägsta nivån på vilken bevisning som krävs komma till uttryck. En förundersökning kan alltså av staten (polisen) inledas på mycket svaga misstankar och så fort dessa avser något som objektivt kan vara ett brott. Utpekad gärningsperson eller detaljer i övrigt kring omständigheter och händelseförlopp behövs inte heller. Kravet är således tämligen lågt ställt, se prop. 1994/95:23 s. 76. Utifrån den begränsade information som finns tillgänglig i skrivande stund kan sägas, precis som påtalats ovan, att en förundersökning sannolikt kommer eller redan har inletts.
Notis: HD styr rättspraxis på straff- och civilrättens område och är den yttersta uttolkaren av all sådan lagstiftning. Genom sina avgöranden skapar domstolen s.k. prejudikat (normerande/vägledande rättsfall), vilka övriga domstolar i lägre instanser (tingsrätter och hovrätter) informellt har att följa.
Avslutande ord och ytterligare rådgivning
Vid fler frågor är du varmt välkommen att höra av dig på nytt. Antingen här på hemsidan och då genom några av våra utmärkta betaltjänster eller via vår ordinarie byråverksamhet. Själv nås jag på jacob.bjornberg@lawline.se och du får mer än gärna kontakta mig direkt ifall du önskar ytterligare hjälp i den fortsatta processen. I så fall kan jag slussa dig vidare till någon av byråns eminenta jurister utan att du behöver sitta i telefonkö. Mot bakgrund av COVID-19 erbjuder våra jurister idag möten såväl telefonledes som på Teams och andra liknande digitala plattformar.
Notera dock att vi på straff- och skatterättens område endast ger viss typ av inledande rådgivning och då inom ramen för vår expresstjänst som du numera har nyttjat. Byrån åtar sig inte några sådana uppdrag fullt ut. I så fall behöver du vända dig till en byrå specialiserad på straff- respektive skatterätt.
Avslutningsvis är den livliga förhoppningen att min hantering av ditt ärende har varit matnyttig och presenterats i en för dig utförlig och tillfredsställande form. Återkom gärna med synpunkter genom att skicka in ett omdöme när du mottar en sådan förfrågan.
Vänligen,
